The Heart växlar upp del 7: Det handlar om stolthet
I den sjunde delen av artikelserien om supporterengagemang gör ännu en av våra rookieskribenter debut. Robin Westerlund ifrån Husum beskriver hur hans engagemang inom sin favoritförening tar sig uttryck och drar paralleller till geografiskt avlägsna fenomen såsom Palestina, Ängelholm och Sovjets kamrater inom det militära under CCCP- eran. En ytterst intressant mix av pålägg serveras alltså på morgonens frukostbord, var god!
Lördag 15 mars 2008. Timrå tar emot regerande svenska mästarna, vårt hjärtelag Modo hockey. På plats är en ansenlig mängd modosupportrar närmare bestämt fyra bussar om jag inte minns fel. Innan matchstart så börjar den sedvänjliga fajten mellan de båda supporterskarorna att trappas upp, och då menar jag såklart inte något handgripligt handgemäng, utan om vem som skriker högst. Trots det stora numerära underläget så höll Modoklacken en fantastisk ljudnivå som i mina, eventuellt lite subjektiva öron överröstade Timråklacken.
Detta höll i sig nästan matchen igenom. Och även fast Timrå denna kväll inte skulle ha låtit sig stoppas av självaste CCCP och bokstavligen körde över Modo, så är detta min största supporterupplevelse tillsammans med den såkallade ”lysmatchen” i finalserien 06/07 där stämningen under avbrottet var helt fantastisk. Jag tror aldrig att publiktrycket har varit så högt i varken Kempis eller Swedbank Arena, varken förr eller senare.
Det jag vill ha sagt med detta är att under bortamatcherna så kommer den verkliga stoltheten och den hesaste rösten fram hos supportrarna. Under hemmamatcherna finns en stor, trogen, stödjande publik som på sitt sätt gör sin del åt framgången. Men jag tror att det finns många människor som åker till Swedbank arena för att insupa hockeykonst av högsta klass, ta sig en titt i matchprogrammet och sedan en kopp kaffe.
Men när samma person sätter sig i bussen mot E. On Arena (eller en annan bortaarena) då har med ens en helt annan gnista tänts. En enormt stolthet att få visa vilket som är laget i ens hjärta. Nu har han eller hon dragit på sig matchtröjan och köpt två paket Vics blue, för här skall det bli skrika av.
Denna stolthet tror jag är något som genomsyrar hela Modoandan. Man är stolt över att tillhöra klubben, och det är inget som försvinner bara för att man spelar tio år i Nordamerika, eller som supporter tappat intresset under ett långt tag.
Det är fantastiskt att få se en ispremiär för Modo, där ett helt gäng med före detta modoiter är med och möts med minst lika stort jubel som årets uppställning. Det bästa är att det inte känns ens en gnutta onaturligt eller konstigt, det är bara så som det är och förblir så.
Återkommande hjältar
Detta leder mig såklart in på faktumet att många av våra gamla hjältar återkommer.
Under lockoutsäsongen så spelade sju tidigare Modoiter som normalt höll till i NHL, i Modo. Det var inget snack om vilken klubb dem skulle spela för.
Denna säsong så innehåller truppen nio spelare som någon gång lämnat Modo. Somliga, till exempel Per Svartvadet och Mattias Timander har varit i Nordamerika och provat lyckan där. Andra har som Fredrik Warg och inte minst vår egen stridsvagn, Magnus Wernblom provat lyckan i andra svenska klubbar, med blandade framgångar. Men faktumet kvarstår - dom spelar alla i Modo Hockey igen.
Det senaste vi fick höra nu för någon vecka sedan var att tvillingarna Daniel och Henrik Sedin har bestämt sig för att avsluta sina karriärer i Modo. Det största med detta är att dom vill göra det medan dom fortfarande är i bra kondition. Inte avdankade och trötta. Detta visar för mig på en oerhörd stolthet och hunger att visa att man fortfarande kan få sin publik i extas. Stolthet är vad det handlar om.
Oväntat besök i Rögle?
Jag läste att den forne Timråstjärnan Henrik ”Zäta” Zetterberg har försäsongstränat med Rögle. Hans flickvän kommer därifrån och där finner vi nog anledningen varför. Jag vet inte om det fick några reaktioner i Timrå men jag kom och tänka på en annan sak.
Tänk er följande scenario; Peter Forsberg har skaffat sig en brud i Gävle, och bestämmer sig för att för att genomföra sin säsongsuppladdning med Brynäs.
Skulle inte tro det va? Det är mer troligt att Israel och Palestina kommer att lösa sina konflikter.
Den stolthet jag kände när jag traskade in i E. On Arena den kvällen i mars var häpnadsväckande. Det formligen sprutade adrenalin ur kroppen, här skulle det kämpas, vi är Modos supportrar, Modo är vårt lag, vi skulle visa dem! Vi kämpade, oj så vi kämpade och det skall vi fortsätta med.
The Heart växlar upp del 1: Konsten att följa sitt Modohjärta
The Heart växlar upp del 2: Avtryck djupt in i själen
The Heart växlar upp del 3: Det är inte lätt att vara Modoit
The Heart växlar upp del 4: En näst intill obeskrivlig känsla
The Heart växlar upp del 5: Engagemang från annan ort
The Heart växlar upp del 6: Jag och min hockeytokiga far
