Veckans Legend: Johan Garpenlöv

Johan Garpenlöv var en pålitlig spelare under sin karriär – han jobbade hårt och levererade poäng. Han var också ett stolpskott från att skjuta Tre Kronor till final i World Cup 1996. – Om man tittar på matchen i stort så tycker jag att vi var värda att vinna den, berättar Johan.

1991 spelades den sista av fem Canada Cup-turneringar. Det var giganternas kamp, då alla landslag i dessa turneringar hade tillgång till alla sina spelare i NHL, något som inte var faktum i VM-turneringar och liknande.
    Fram till 1996 existerade ingen motsvarighet – tills World Cup bildades.
    Under hösten drabbade ishockeyvärldens åtta bästa nationer samman, och efter fantastiska matcher nådde Tre Kronor en semifinal mot Kanada. Svenskarna vände ett 0-2-underläge till 2-2, och tog matchen till övertid.
    Där var Tre Kronor bara ett stolpskott signerat Johan Garpenlöv från att ta sig till final, innan Kanada avgjorde genom Theo Fleury.
    – Det är små marginaler, och då menar jag inte bara mitt stolpskott, som man fortfarande drömmer om, berättar Johan Garpenlöv när han minns tillbaka.

Faktum är att Tre Kronor var det bättre laget i matchen som spelades i Philadelphia.
     – Om man tittar på matchen i stort så tycker jag att vi var värda att vinna den, för vi var det bättre laget. Men som vanligt hittade Kanada en väg att vinna, och det brukar de göra, fast de kanske inte är det bättre laget, menar Johan som inte grämer sig för det skott som kunde tagit Tre Kronor till final, men som istället landade klockrent i stolpen.
    – Det är en av många sådana situationer. Man kan se tillbaka till så många lägen och skott, och jag har träffat stolpen både före och efter det. Det är sådant som händer, och visst hade det varit roligt att spela final – men då måste man göra mål, och det är små marginaler. Antingen blir man hjälte, eller så blir man det inte.

Karriären för Johan Garpenlöv inleddes i Tyresö, och via spel i Älta och Nacka hamnade han 1986 i Djurgården. Under sina fyra säsonger där, förbättrade han sig varje säsong, såväl spel- som poängmässigt.
    – Det var en naturlig gång när man kommer in som ung. Från början måste man slå sig in i laget, och sedan gäller det att ta mer plats och ansvar, och även få mer ansvar av tränarna. Det var det som hände, och för min del var det ett kvitto på att jag blev bättre hela tiden, och att jag var på rätt väg.
    Sitt fjärde år sköt han 20 mål, svarade för sammanlagt 33 poäng, vann sitt andra raka SM-guld och fick dessutom spela sitt första VM, där det blev guld.
    – Det var ett av mina bästa och roligaste år kan man ju konstatera i efterhand. Att vinna både SM- och VM-guld samma säsong var stort, menar Johan.

I Stanley Cup-final 1996

Den fina säsongen öppnade också upp dörrarna till NHL, och 1990 skrev Garpenlöv kontrakt med Detroit Red Wings.
    – Anledningen till att man fick chansen där borta var att man för det första var listad av en klubb. På den tiden fanns det inte samma möjligheter att åka över som kontraktslös, utan man var tvungen att vara tingad av någon klubb. Att jag fick spela så mycket som jag fick i Djurgården och gjorde det bra, plus att jag var med i VM, gjorde att de fick upp ögonen för mig.
    Totalt kom det att bli tio säsonger i världens bästa liga, och anfallaren levererade 311 poäng (114+197) på 609 matcher i Detroit, San Jose, Florida och Atlanta.
    – Det finns lite olika minnen som man har därifrån. Man drömde om att få spela i NHL som liten, och den första matchen där borta glömmer man inte.
    – Det andra starka minnet är när vi gick till final med Florida och spelade den finalserien mot Colorado. Även om vi inte vann så var det en otrolig upplevelse, berättar Johan.

1995/96 var Florida Panthers blott tredje säsong i NHL, och laget tog sig för första gången till slutspel – och väl där skrällde man ordentligt. Laget från syd tog sig hela vägen till final, där man dock kom till korta mot blivande mästarna Colorado Avalanche.
    – Hela det året var en härlig hockeyupplevelse att gå igenom. Dels hockeymässigt med alla vinster, men också delen med fansen som kastade in råttor på isen när vi gjorde mål. Det är ett år som jag kommer att minnas livet ut, säger Johan som inte grämer sig för finalförlusten.
    – Vi mötte ett bättre lag, inget snack om saken. På vägen fram mot finalen slog vi dock ut bättre lag, så man kan säga att det var kombinationen av att vi inte orkade hela vägen ut, och att vi mötte ett lag som hade mer talang än oss. Även om de vann med 4-0 i matcher så var det ganska jämt i vissa bataljer, men de var bättre än oss, inget snack om saken.
    I finalen mötte han Peter Forsberg – samma spelare som han samma höst kom att bilda kedja med för Tre Kronor i World Cup. Daniel Alfredsson var tredjelänk.
    – Jag tror det mesta är sagt om Peter och hur duktig han är, men det jag kan säga är att jag har haft förmånen att spela i samma kedja som en av världens bästa spelare genom tiderna.

Garpenlöv var pålitlig under sin tid i NHL, och levererade en stadig ström av poäng. De sista säsongerna, från 1997 och framåt, stagnerade dock mål- och poängmakandet.
    – Man kan säga så här, jag har väl aldrig riktigt fått chansen, eller tagit den, att få spela fullt ut i en förstafemma i power play till exempel. Jag har aldrig vetat att jag ska spela där match ut och match in, utan det har mer varit lite här och lite där. Så har det varit under hela min karriär. Sett till det så är jag mycket nöjd med min poängproduktion fram till de sista åren, berättar Johan.
    – De sista åren fick vi en ny tränare i Florida, och han ville helt enkelt använda andra spelare i numerärt överläge. Han ville ha mig i en annan roll där man inte gör så mycket poäng, och ska du göra poäng i NHL måste du ha en roll där du får spela mycket, och har offensiva uppgifter. Man måste få spela med rätt spelare, och det fick jag inte på slutet.
    – I slutet var jag mer en rollspelare i de bakre leden och det gjorde att jag inte gjorde lika mycket poäng helt enkelt.

Hade gärna stannat i NHL

1999 klev Atlanta Thrashers in som nytt lag i NHL, och där hamnade Garpenlöv. Varje nytt lag får välja spelare som andra klubbar väljer att inte skydda – detta för att de ska ha en bas av spelare att börja med. Florida skyddade inte Garpenlöv.
    – Det är både roligt och tråkigt. När man är i den åldern vill man inte förlora utan man vill vinna varje match. Man vet ju att de här nya lagen kommer att förlora en hel del, och det är trist. Samtidigt är det roligt att få vara med och bygga upp något, och därför tyckte jag att det var synd att jag inte fick vara kvar, berättar Johan som inte fick något nytt kontrakt efter sin enda säsong i Atlanta.
    – Det kändes som jag hade fler år att göra i NHL. Atlanta ville, som alla nya lag, få in nya unga talanger och spela dem, vilket är naturligt. Det har jag förståelse för, men det var lite synd för min del.
    – Jag hade gärna spelat några år till om jag fått chansen. Jag och familjen hade bestämt innan att om det inte blev spel i Atlanta, eller inte var klart med någon annan klubb innan skolan skulle starta, så skulle vi flytta hem för barnens skull.

Istället kom Garpenlöv hem till Sverige och Djurgården – men sejouren där blev inte speciellt lång. Efter 29 matcher hamnade skridskorna på hyllan.
    – Jag åkte på en tackling matchen innan elitserien började som skadade min axel. Jag spelade 29 matcher och var skadad, men till slut gick det inte mer. Jag gav det chansen med två operationer, men det gick inte, berättar Johan.
    – Sämsta tänkbara sätt att avsluta karriären, helt klart.

När han ser tillbaka på karriären, är det dock muntra miner.
    – Jag uppfyllde mina drömmar från när jag var liten, kan man säga. Jag fick spela i alla ligor som jag drömde om att spela i, och även landslaget, och det var givetvis skoj.
    – Efter jag slutade som spelare så var jag assisterande tränare i Djurgården i tre år, men jag slutade samtidigt som huvudtränaren Niklas Wikegård. Nu sitter jag i sportkommittén i Djurgården och arbetar med rekrytering och har hand om sportsliga frågor kring elitverksamheten. Jag hjälper till med scouting, bland annat.
    Garpenlöv jobbar också som scout för Dallas Stars – och hade ett finger med i spelet kring Fabian Brunnström i somras – och framtiden finns inom hockeybranschen.
    Den pålitlige tvåvägsforwarden letar efter talanger åt både Djurgården och Dallas – spelare som han hoppas ska få lika fina karriärer som han själv hade.

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-09-20 13:00:00