Gästkrönika: Det ser förbannat bra ut!
Jag tänkte ta och sammanfatta FBK lite såhär efter sex spelade matcher och jag tänkte hålla mig till samma tema som den senaste gästkrönikan jag skrev; "Det ser bra ut". För det är så.
Jag hade en positiv känsla kring laget inför säsongen och mycket av detta kommer från den typen av spelare man värvat. Man har handlat spelare som är tuffa, lojala, hårt arbetande och skickliga, utan att för den sakens skull vara storstjärnor. De kan bli, men de är det inte än. Just den här typen av spelare är något vi saknat. Tuffa, arga, jävlar som inte bara är jobbiga att möta för att de delar ut stryk. De är dessutom ofina nog (sett ur motståndarögon) att vara riktigt bra hockeyspelare. Vi har haft Kåberg och Ledin. Kåberg är väl så nära helgonförklarad man kan bli. Jag är säker på att karln skulle kunna åka skridskor på zinkens dam under midsommar, om ni förstår vad jag syftar på. Hela han är ett stort bultande FBK hjära men han är inte direkt någon playmaker. Och han har oftast varit väldigt ensam. Nu är han inte det längre och det ser jävligt bra ut. Jag trodde vi skulle behöva vänta i 12-13 omgångar innan alla nya spelare skulle börja fungera tillsammans men det har gått betydligt snabbare än så.
Om jag tar och tittar på vad vi egentligen fått av vår egen mästerkock och var dessa gjort så ser det riktigt fint ut.
Vi kan börja med Kåbergs hantlangare. För han har fått inte bara en bror i år utan två. Marius Holtet och Sasha Treille (Tack Mats Lusth, allt är nästan förlåtet). Här har vi två stenhårda jävlar som spelar varje byte som om det var deras sista. De kanske inte producerar så mycket men deras arbete är ack så viktigt. De senaste åren har styrkan varit lite av vår akileshäl och det såg vi ju i de två senaste årens semifinalförluster mot Klubben Utan Kultur. Vi var för svaga. Lägger man till Kåberg i den ekvarionen så har vi ju möjlighet till att ha ett råskinn i nästan varje kedja.
Sen har vi min nya favorit. Anders Bastiansen. Varför var inte hela elitserien ute efter den mannen? En smart, lojal, tuff center som har handleder som Mattsson och en krigarinställning som Kåberg. Behöver jag säga mer? Såg ni framspelningen till Granaks mål igår? Foppa, ta dina Crocs och släng dig i sjön! Nu spelar han som forward i stället för center och klarar det uppenbarligen helt lysande. Att vi ens kan ha en sån spelare utanför sin centerplats är något jag ska åkterkomma till i en annan text framöver.
Vi fortsätter med de nya försvarsspelarna och där ser det riktigt bra ut med. Sevc spelar tung, fysisk hockey och Aarto Laatikainen ÄR finlands Kenny Jönsson. Det enda jag önskar här är att de fick sätta en puck snart. Aarto hade i och för sig ett ribbskott senast så det är inte långt borta. Börjar dessa två herrar producera så kan vi i princip lotta ihop våra PP-uppställningar. Det fysiska underbarnet Holös har visserligen haft det lite tyngre statistiskt sett men han är ung och det är inte helt lätt att gå från europas 41:a liga till en av de allra bästa. Fråga bara alla våra allsvenska fotbollsspelare.
Det enda som oroar mig lite är väl just målproduktionen. Nu har det ju gått riktigt bra då Jonas Gustavsson bestämt sig för att bli landslagsman men han kan inte vinna matcher åt oss varje omgång. Han måste få ha en dålig dag och då behöver i kunna sätta en 4-5 puckar för att ta poäng. Men det är något jag tror kommer mer och mer. Wallin har ju börjat producera som om han lirade med Ulf Söderström igen och jag tror att det bara är en tidsfråga innan det lossnar för Micke, Aarto, Sevc och Mattsson på allvar. Sen har vi ju Lee Goren påväg in (gissa vilken typ av spelare han är) och förhoppningsvis får Norda ordning på snoppen så han kan börja spela hockey igen. Jag skulle väldigt gärna vilja se en förstakedja bestående av Norda – Jönsson – Goren. Försök plocka bort den ni KUK.
Det ser med andra ord förbannat bra ut och det kommer att se än bättre ut. Det var längesen jag var såhär exalterad över en hockeysäsong och just nu känns det som vi faktiskt har ett lag som är en allvarlig utmanare till guldet. Vi har fyra raka segrar, vi har en vägg i målet och en fin blandning av unga och gamla, lirare och råskinn i laget. Appropå unga spelare så känns som det är dags att skriva en mycket dryg text om vår icke existerande juniorverksamhet som producerar spelare som Marcus Johansson.