Krönika: Domarnas insats
Några av bedömningarna som domarteamet gjorde i den tidiga seriefinalen mellan Brynäs och Linköping har i efterhand kritiserats. Matcher av den karaktären visar att det är dags att införa ett system med fyra heltidsdomare. Med nuvarande ordning riskerar vi annars att domarinsatsen blir huvudnumret efter varje match.
Lördagens match mellan Brynäs och Linköping är en av de mest tuffa, intensiva och spännande som spelats på länge i Läkerol Arena. Stunder av skönspel varvades med intensiva kampmoment. Matchen hade en intensitet som låg långt över den vanliga serielunken. Spelarna bjöd upp till kamp över hela banan. Nivån för vad som blev tillåtet kom också att sättas av spelarna. Domarna blev något av statister i den intensiva kampen. Mycket av eftermälet till matchen kom också att handla om domarinsatserna.
Tyvärr präglas kvällstidningarnas rapportering av ett underkänt mål och om andra sura kommentarer från Linköpingshåll. Mycket av deras reaktion får naturligtvis tillskrivas stundens besvikelse. Man förlorade en kamp som var jämn ända in på målsnöret. I såna lägen är det naturligtvis lätt att lyfta fram domarmissar som missgynnat det egna laget. Jag har lärt mig att domarnas bedömningar alltid kan diskuteras. Det är en del i tjusningen med idrotten. Att domare ibland gör bedömningar som går emot och ibland med oss får vi lära oss att leva med.
Det är allvarligare när det börjar gå så fort på isen att den mänskliga förmågan inte riktigt räcker till. När domarna helt enkelt inte hinner med att uppfatta och bedöma olika händelser. Matchen Brynäs-Linköping illustrerar tydligt detta. Domarteamet kom ofta allt för långt ifrån händelserna under matchen. Och det drabbade båda lagen. Detta framgår inte i media. Matchen spårade inte alls ur. Men delar av regelboken användes inte. Så togs till exempel ingen avblåsning under matchen för interference. Trots att många backar systematiskt tog bort icke-puckförare i egen zon. Ingen avblåsning togs heller för att lag hade för många spelare på banan. Trots att det hände solklart vid ett par tillfällen. De utvisningar som kom togs för slashing, hakning och holding. Och situationerna ägde rum i närheten av domaren. Han kunde inte undgå att ta dem. Men när spelet snabbt bytte riktning var domarteamet på efterkälken. Den så kallade seriefinalen med ett intensivt spel som gick fram och tillbaka över banan visade på vilka svårigheter domarna har. Framför allt när det gäller att hänga med i skridskoåkningen. Matchen visade att ibland går det helt enkelt för fort för att de ska kunna hinna med att göra bedömningar. Avslöjande är när en domare flera gånger under en match kommer i vägen för själva spelet och när mycket av händelserna sker bakom hans rygg. Vi fick tyvärr se många sådana situationer under gårdagskvällen i Läkerol Arena.
Vad kan vi då göra för att slippa diskutera domarinsatsen efter varje match? En lösning som kastats fram är att ge domarna bättre betalt. Så att de precis som spelarna kan ha hockeyn som yrke. Kanske kan de då få tid över att ägna sig åt skidskoträning? En annan är att införa ett fyrdomarsystem. Min uppfattning är att båda förändringarna behövs. Som det nu är har spelare och ledare hockeyn som sitt yrke medan majoriteten av domarna har det som en fritidssysselsättning. Redan nu ser vi effekterna på isen av dessa orimliga förutsättningar. Om Hockeyligan håller fast vid dagens modell så står vi inför en utveckling där domarinsatsen riskerar att bli huvudnummer efter varje elitseriematch i fortsättningen. Låt oss slippa det!
