Krönikeserie: Avsked till Magnus Wernblom. Del 3: Wernbloms unika betydelse
Att Modo formligen har pumpat ut bra spelare på marknaden under en relativt långt tid nu har nog inte förbigått någon hockeykunnig person. Peter Forsberg, Markus Näslund, Niklas Sundström, Daniel och Henrik Sedin och så vidare. Alla har de relativt snabbt försvunnit till NHL. Alla utom en av dem, Magnus Wernblom.
Jag var 5 år då Markus Näslund lämnade Modo för ett nytt hockeyäventyr i Nordamerika. Då Peter lämnade var jag 6. Dessa herrar har under min uppväxt förståligt nog endast blivit hockeyspelare som ibland inte känts verkliga om man kan säga så, då man endast fick bevittna deras bedrifter i medier likt Sportnytt på tv eller i tidningarna. Jag själv var liksom de flesta i dessa bygder också en pojkhockeyspelare. Magnus Wernblom skulle därför bli till skillnad från många andra en förebild som man hade närheten till, att kunna få se live. Att få chansen att göra detta var något alldeles extra.
Ni kanske redan nu funderar vart jag vill komma och för att göra detta långa kort så vet nog de flesta att det i dagarna skrivits oerhört många hyllningskrönikor till Magnus som är oerhört värmande och befogade, men för att inte upprepa allt som sagts vill jag försöka förmedla en liten annan vinkel från vad denna nummer nio har betydd på ett lite annat stadium, något som vissa kanske redan räknat ut.
Magnus Wernblom kunde också tillsammans med andra Modospelare besöka de mindre klubbarna här i området om somrarna i samband med inskrivningar eller andra dylika aktiviteter. Kom Werna hade man absolut dragit en vinstlott, för aldrig har jag nog som liten grabb haft sådan respekt för någon prata eller för den delen agera. För oss var han ett bevis på lagmoral och vinnarinstinkt som saknar motstycke, något man under vintrarna kunde höra tränarna predika om. Det jag vill komma till är att Magnus själv kanske inte förstår vilken enorm förebild han är och har varit för många hockeymässigt också.
Många kanske då påpekar hans så kallade utbrott på isen om vi kan kalla det så. Många kanske tror att man påverkas negativt av sådant, men det vi i Magnus Wernblom såg vill jag lova var en spelare som älskade det han höll på med och gjorde allt för sina lagkamrater, ett stort hjärta med andra ord. Just det här med att ställa upp för sina lagkamrater gav ett så viktigt budskap att ta med sig utanför isen också.
Våra NHL proffs har säkerligen spelat ihop sig fler titlar och meriter, men det finns ingen som kan mäta sig med Magnus Wernblom ändå och det är bara tacka och bocka för att han vigt sin karriär hos laget han och vi så älskar. Inte att förglömma hans betydelse för Skellefteå också som man som Modosupporter ibland kanske har blundat för.
Starkaste minnet
Målet då han avgör seminfinalserien mot Frölunda i ett fullsatt Kempehallen 2002 är och kommer alltid vara mitt starkaste enskilda minne. Då han på, jag vill säga ”Wernblom maner” forcerar in pucken och tar Modo till en 4-3 ledning som står sig matchen ut och ger sedermera en finalplats. Jag har hur många saker som helst som jag skulle kunna rabbla upp från 98s så kallade skandalmatch till det historiska målet ifjol, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gör att jag alltid kommer ranka denna som mitt starkaste minne. Kanske för att jag nog vill säga att han hade allt i den matchen hur diffust det än kan låta.
Fick aldrig ett guld
Att Modos nr 9 aldrig fick uppleva 2007 års guld är nog de som gör mest ont hos mig nu då han lagt skridskorna på hyllan. Det finns många tjusningar med hockeyn, men att en personlighet som Magnus aldrig fick chansen att stå högst trots sina fyra silver kommer inom mig kännas som en orättvisa. Men man får aldrig lägga fokus på det här för han har trots detta haft en enormt fin karriär som berikat Svensk hockey på otaliga vis.
Jag har här kortfattat försökt förmedla min personliga insikt i vad Magnus Wernblom har betytt. Jag är idag fortfarande relativt ung, så jag har som sagt blivit uppväxt med att alltid se nr 9 spela i Modo (exklusive SAIK exilen) och kanske därför är det ibland så att man tagit mycket för givet när de gäller Werner, något som känns nu då jag sitter här och skriver.
Tack än en gång för att du berikat mitt och många andras hockeyliv. Jag kan nu bara hoppas att Modo på något vis kan få ta del av den hockeykunskap du besitter i form av något samarbete. För någon profil med sådan betydelse för klubben, ungdomar och supportrar vet jag aldrig om man får uppleva igen.
Avslutningsvis, att kultspelaren från Kramfors får sitt nummer fryst och att tröjan hissas upp i Arenans tak är för mig så givet att jag inte ägnar mer tid för diskussion dit.
TACK MAGNUS WERNBLOM!
