Matchrapport: Örebro-Vita Hästen
Jag hade kunnat börja den här rapporten med några ”om”, om Hästen satt sina chanser i första perioden så hade vi vunnit, om inte Mattias Guter varit skadad så hade straffen suttit, om vi inte dragit på oss utvisningar i andra så... Men det finns inga "om", ursäkterna överlåter jag åt andra.
Istället ska jag försöka ta av mig hästenglasögonen och göra mitt bästa för att se nyktert på den här matchen, notera att jag skriver ”försöka”. Det här var en match som engagerade, det gör visserligen alla matcher mot Örebro, men den här var speciell på flera sätt, inte bara för att vi åkte på säsongens första förlust mot Örebro, utan av flera andra orsaker; en ny transatlant gjorde premiär i Vita Hästen, ovanligt stort antal tillresta supportrar, en domare som hade hicka med pipan i munnen och en ishall med riktigt patetiska hustomtar. Men det återkommer vi till, först så tar vi itu med matchen.
Första perioden börjar med att Hästen sätter full fart under skridskorna och spelar respektlöst, borta var det försiktiga och defensiva kontringsspelet med sina snabba spelvändningar och dumpa-pucken-och-kriga-i-sarghörnen taktik. Örebro verkade överraskade och tagna på sängen av Hästen nya spel, till en början var man inte riktigt med på noterna men vaknade dock till och gjorde den här perioden till en jämn historia där båda lagen hade flera målchanser. Sammantaget tycker jag dock att Hästen hade övertaget sett över hela perioden men där Örebro stressar på bra i egen zon, även om deras försvarsspel såg lite irrigt ut emellanåt. Skotten, 7-8 till Hästen, speglar nog det hela rätt hyfsat.
Andra perioden inleds med att Robin Lindqvist gör en skön comeback efter skadan och snappar upp en riktig indianare från Örebro och pangar sedan säkert in 0-1 med ett slagskott bakom en oskymd Bengt Höglund, tiden är dryga 2 minuter in i perioden. Örebro får sedan en något märklig straff efter en hakning 5 minuter senare, Jonas Almqvist tar den och sätter säkert pucken bakom Fredrik Jensen till 1-1. Örebro får en riktig tändning och ser nu mycket fräschare ut än tidigare, minuten senare smäller återigen Jonas Almqvist in en puck och gör 2-1 till Örebro. Hästen drar på sig en del utvisningar i perioden och de numerära underlägena sätter sina spår i laget, Fredrik Orrsten sätter sedan 3-1 i numerärt överläge 14.39 in i perioden.
Örebros tvåmålsskytt, Jonas Almqvist, hakas sedan i ett anfall vid 16.59 och faller omkull, han glider olyckligt in i sargen utan att hinna ta skydd och hela scenariot ser otäckt ut, han blir liggandes och efter en lång stund kommer båren in och Almqvist förs till sjukhus. Vid 19minuter jämnt rycker hästens Joakim Petterson sig fri och sätter av mot örebromålet, han hakas i närheten av sargen och vips så har domaren dömt ut ytterligare en märklig straff i en match där kompensationsutvisningar, och tydligen också straffar, avlöser varandra. Marcus Eriksson får agera straffläggare i Mattias Guters frånvaro och missar tyvärr, perioden slutar 3-1 till Örebro. Skottstatistiken 15-6 till hemmalaget är ett resultat av flera numerära överlägen för Örebro.
Tredje perioden och den vita springaren är trött och liknar mer en tung nordsvensk än något arabiskt fullblod. Man spelar svårt i egen zon och slarvar i uppspelen. Faktum är att man knappt tar sig i in i anfallszon över huvud taget, inte ens då Örebro åker på en utvisning med 3 minuter kvar så lyckas man. Hela laget spelar runt pucken i egen zon och ser ut att hoppas på att någon annan ska orka, men det är stumma ben i Hästen nu.
Vid ett scenario så får hästens förstafemma göra ett längre byte och en ivrigt skrinnande och forecheckande Marcus Eriksson signalerar för att han är trött och vill byta, Örebro etablerar dock spel i hästens zon och ”Macke” tvingas kvar på isen. Hästen snor åt sig pucken och rycker fram i ett 2 mot 1 läge där Marcus Eriksson har pucken, han dock så trött att han inte vågar sig på ett bra avslut i det här givna läget utan passar pucken och något mål blir det inte. Ganska talande för hur hela perioden såg; trött och svårt.
Örebro spelade å sin sida tätt bakåt och stängde effektivt igen mittzon, det gjorde att Hästen dumpade puck i sarghörnen och hoppades på att någon skulle åka på den. Ingen åkte. Strax innan slutsignalen rycker Fredrik Orrsten och spikar slutresultatet 4-1 till Örebro.
Sammanfattningsvis så var det riktigt kul och fräscht att se Hästen i första perioden, man spelade på och störde Örebro på ett sätt som gnällbältarna inte hade räknat med, en underhållande period med kul hockey. Sen hittade domaren visselpipan i andra perioden och nu dömde han lite hur som helst, det enda positiva man kan säga om dennes insats är väl att han var precis lika dålig åt båda håll. Att döma felaktiga straffar och sedan kompensera det med ytterligare en felaktig straff åt andra hållet, och göra samma sak med utvisningarna där han släpper den ena klara förseelsen efter den andra för att inte döma sönder matchen då han redan tagit en billig utvisning, det är under all kritik. Att trötta hästar sedan inte klarade av sista perioden visar väl mest att man inte har råd med för många utvisningar mot topplag som Örebro.
En rättvis vinst till närkingarna, som dock inte imponerade på mig. Ska man glädjas över något så är det väl det faktum att Örebro är en av favoriterna i Södra Allettan, att de hade hemmais och ska man nu förlora någon match så är just den här den bästa tänkbara. Returmatch i Himmelstalund nästa gång och då hoppas vi på fjärdesegern för Vita Hästen.
Bra i Hästen var annars följande spelare; Marcus Eriksson som bortsett från den missade straffen var en av lagets bästa idag, han levererade kanske inte helt vad det gäller målchanser, men han höll kvar pucken bra i anfallszon och i försvarsspelet var han som en iller då han checkade högt upp och var bakom deras mål och jagade pucken ibland, det resulterade i att han fick trampa för allt vad lädret höll tillbaka sen, ett arbete som kanske inte alltid får den cred det förtjänar. Robin Lindqvist, skön comeback ifrån skadan, inte bara för målet utan han såg hungrig ut och utnyttjade sin styrka och storlek då han kämpade på längs med sargerna. Sen har jag fått en personlig favorit i Rasmus Schelin, jag har sagt det förut men han bara fortsätter att växa, kämpar alltid på och försöker, passningssäker och en del av puckarna han serverade förtjänade bättre öden.
Mike Egener då, hur gick det för honom? Visst såg man att han var lite matchovan och ringrostig, men på det hela taget tyckte jag har gjorde bra ifrån sig, att han spelat på mindre rink märktes kanske lite på passningsspelet men han spelade säkert och det var aldrig några större problem.
Han inledde första perioden lite försiktigt och det såg nästan ut som att han blivit varnad för den annorlunda domarnivån i Sverige, han fullföljde inte tacklingarna men gjorde det bra ändå och gick tätt i ryggen på motståndarna och gav dem inget utrymme. I andra var det dock en annan Egener som kom ut på isen, han vågade lite mer och fullföljde ett par riktigt sköna tacklingar som sänkte både en och två örebroare, skönast var dock att se hur han tryckte till Gordie Dwyer i tredjeperioden så att denne åkte i backen vid hästens blålinje. Då log jag. Mike Egener får alltså klart godkänt i premiären, trots stor rink, omatchad sen i april och med en resa runt jordklotet bakom sig. Det bådar gott det här. Tilläggas kan även att den storväxte transatlanten var framme och kollade till örebros Jonas Almqvist då han låg skadad och hjälpte sedan sjukvårdarna att försiktig lyfta upp honom på båren, sportsligt och snyggt.
* * *
Så till matchen-i-matchen mellan klackarna. Dagen till ära hade Hästenfanz fyllt två hela 50manna bussar och den totala supporterskaran uppgick till runt 200-250pers i den röd-vita hörnan. Örebro och deras R4-klack hade även de samlat en ovanligt stor skara, så vem vann? Jag får väl lite partiskt säga att Hästenfanz drog det längsta strået med att skapa tryck då man var så pass många. Tyvärr får jag dock meddela att jag är ganska besviken på båda sidor då rötäggen firade nya triumfer, något som tog udden av det hela.
På örebros kortsida sjöng man som vanligt ramsor som dominerades av att ”hata” och ”slakta”, istället för att fokusera på sitt lag och uppmuntra det, men det börjar ju bli en vana nu. Vidare så hade man några patetiska stackare i hallen som smugit sig bort till hästenfansens sektion och som med sina små vita sneakers studsade över staketet och skulle börja slåss – borta på kanten där föräldrarna satt med sina småbarn(!). Ursäkta språket men, hur jävla korkade är man inte när man ställer till med bråk och skämmer ut både sig själva sin förening inför 1.500 personer i sin egen ishall? Här gjorde dock polisen det de skulle och var blixtsnabbt framme och släpade ut packet i nackskinnet.
Hästenfansen hade idag fått tillökning och många nya ansikten syntes till, det var jäkligt kul att se. Tyvärr avtog glädjen en aning då dessa inte enbart bidrog med positiva toner utan även i vårt hörn hördes det en del skit, dessa överröstades dock snabbt av mer positiva ramsor, bra gjort där klacken. Mer beklagligt var det dock då en örebrospelare skadas och ligger kvar på isen, då börjar man inte bara heja på Hästen utan man fortsätter dessutom att sjunga ”Stå upp...” trots att killen uppenbarligen är allvarligt skadad – hur tänker man då egentligen? Nej, en lektion i supportervett och etikett: När en spelare är allvarligt skadad så är man tyst, när denne reser sig upp eller hjälps av isen, då apploderar man. Oavsett vilket lag den spelar i.
Givetvis så är det svårt att se hur allvarligt skadad en person är då denne faller och man kan dra iväg någon ramsa en gång eller två för mycket, men när man ser att killen ligger kvar – då slutar man, då är man tyst. Som tur är har vi en majoritet i klacken som har folkvett, även under fredagsmatcherna.
Hur som helst, jäkligt kul att se så många i klacken, och än roligare var alla nya ansikten. Låt oss göra alla matcher till en hockeyfest och häng på även då Pantern gästar oss hemma i Himmelstalund nu på söndag.
Med Hästen mot Allsvenskan!
