Veckans Legendar: Fredrik Olausson

Han nämns inte i samma andetag som andra stjärnbackar i den svenska ishockeyhistorien, men offensive giganten Fredrik Olausson har en meritlista som placerar honom bland de allra största. – Jag har varit med om väldigt mycket, konstaterar en ödmjuk Fredrik.

Man märker på Fredrik Olausson att han inte vill hylla sig själv. Istället får den gedigna och imponerande meritlistan tala för sig själv – och den berättar ganska mycket.
    Han har spelat i TV-pucken, JVM, VM, OS, vunnit SM-guld och Stanley Cup, och är en av de mest framgångsrika svenskarna som någonsin spelat i Nordamerika. Den puckskicklige Olausson har bara Nicklas Lidström och Börje Salming framför sig vad gällande gjorda poäng bland svenska backar i Nordamerika. Totalt blev det 581 poäng (147+434) på 1022 matcher ”over there”.
     – Ibland har jag fått spela i offensiva positioner, men sedan har jag också haft en liten fallenhet för att göra poäng, säger en ödmjuk Fredrik som inte vill glorifiera sin fantastiska karriär.
    – Karriären var lång, händelserik och intressant om jag ska sätta upp några stolpar. Jag har varit med om väldigt mycket, men det har varit både med- och motgångar.

Fredrik Olausson är en spelare som alltid har fått beröm för sitt spelsinne.
    Hans lugn och förmåga att behandla pucken och leverera bra passningar var anmärkningsvärd. Fast hans fart på skridskorna var inte speciellt blixtrande, i alla fall inte mot slutet av karriären.
    – Om jag säger så här: om du slår upp någon gammal artikel i någon tidning från mitten av 80-talet så står det nog något annat där. Jag var ganska stark skridskoåkare när jag var yngre, skrattar Fredrik.
    – Man blir inte snabbare med åren, men man samlar hela tiden på sig erfarenheter i karriären och får använda dem istället. Farten får man kompensera med att stå på rätt ställe och läsa spelet. Man utvecklas hela tiden som spelare och människa och det måste man utnyttja.
    – Om man ska karakteriserar mig som spelare så var jag väldigt viljestark.

Karriären inleddes i småländska Nybro, och den lilla orten – som idag har ett lag i HockeyAllsvenskan – är ett lite idrottssamhälle där ungdomar samlas kring just sport.
    – Min far var väldigt idrottsintresserad, och vad man intresserad av idrott i Nybro så spelade man fotboll på sommaren och ishockey på vintern. Jag spelade fotboll på sommaren också, men jag tyckte väl att ishockeyn var lite roligare, säger Fredrik som efter sejouren i Nybro via två säsonger i Färjestad hamnade i NHL.
    – Jag hade blivit listad och blev bjuden att åka över med Olle Öst som var klubbdirektör på den tiden. Jag var väl inte inställd på att skriva kontrakt med Winnipeg den sommaren, men det föll sig bara så till slut. Jag hade väl kanske lika väl ha kunnat stanna hemma, men det var så länge sedan så jag kommer inte ihåg riktigt vad jag tänkte. Jag tänkte väl inte direkt att jag skulle bli proffs, men det bara blev så.

Lockades av Detroit

Innan NHL blev verklighet, hann Olausson också bli landslagsman.
    Han spelade VM 1986 där Sverige blev tvåa.
    – Mitt bästa landslagsminne är definitivt min första VM-turnering i Moskva. Jag kom med som ung pojke och att vara med på den nivån då var fantastiskt, och bland annat spela mot den ryska björnen som då sågs som oslagbar.
    Olausson var också med i det OS-lag som 2002 förlorade kvartsfinalen mot Vitryssland – och det landslagsminnet är inte lika roligt.
    – Man var väl inte glad efter den turneringen, men det var en bra upplevelse. Jag vet inte om jag kände så mycket i frustration i den meningen att jag var arg, men visst var det tufft att svälja den förlusten.

Men tillbaka till början av NHL-karriären. Om NHL-kontraktet bara blev till, så fick det i alla fall som konsekvens att Fredrik Olausson stannade i Nordamerika i hela 16 säsonger (med ett mellanspel i Schweiz).
    – Jag trivdes jättebra. Framförallt fick man träffa många fina människor, berättar Fredrik som spelade för Winnipeg Jets, Edmonton Oilers, Anaheim Mighty Ducks, Pittsburgh Penguins och Detroit Red Wings.

Efter 14 säsonger i NHL – där han fått spela åtta slutspel men bara överlevt förstarundan en gång – valde Olausson år 2000 något överraskande att flytta till schweiziska Bern.
    – När jag bestämde mig för att flytta till Schweiz så var det för att jag ville göra något annat, men jag ska väl inte säga att jag kände mig färdig med NHL. Jag hade varit så många år i Nordamerika och det kändes som rätt sak att göra just då, berättar Fredrik.
     Men det blev en ny tripp till NHL – och det på grund av att ett av de stora lagen visade intresse för veteranen.
     – En gammal lagkamrat till mig jobbade för Detroit och jag träffade honom under Sweden Hockey Games under vintern, och han undrade om jag var intresserad av att spela för Detroit. När jag fick chansen att spela i sådan anrik organisation som man visste hade chansen att vinna Stanley Cup så tvekade jag inte, säger Fredrik som gjorde bra reklam för sig själv när han blev utnämnd till bäste back i Sweden Hockey Games.
    Något VM-spel blev det dock inte den våren på grund av att han efter en match i Schweiz tvingades operera bort mjälten.

Fantastisk Stanley Cup-vinst

Våren 2002, ett drygt år efter att ha blivit uppvaktad i Sweden Hockey Games, kom karriärens stora triumf. Olausson fick revansch för OS-debaclet då han 35 år gammal bärgade sin första, och enda, Stanley Cup med Detroit Red Wings.
     – Det bästa från Nordamerika är väl de minnen och de erfarenheter som man haft i kontakten med andra människor där borta, men ishockeymässigt så slår Stanley Cup-vinsten med Detroit det mesta.
     – Det är stort att vinna. Speciellt i de här hockeyfästena, och att få vinna med ett av orginallagen var fantastiskt. Hockeyintresset i Detroit är enormt, menade Olausson och berättar att Nicklas Lidström är den bäste back han spelat med.
     Året efter avrundade han karriären med en säsong i Anaheim, där han dock inte spelade så mycket, men där laget gick till Stanley Cup-final. Anaheim förlorade dock den finalserien.

2003 gick flyttlasset hem till Sverige för gott. Veteranbacken kritade på ett kontrakt med HV 71, och hans första säsong på svensk mark på länge innebar ett nytt SM-guld. Han började precis som han avslutade med andra ord, eftersom han vann SM-guld med Färjestad precis innan han stack till NHL.
    2004 fick han också, ironiskt nog, vara med och sänka just gamla klubben Färjestad i finalen. Det var en nål i ögat för Färjestadsfansen, men Olausson var faktiskt inte aktuell för sin gamla klubb när han återvände från NHL – i alla fall inte enligt sig själv.
    – Det var inte aktuellt från Färjestads sida helt enkelt. Det är ju inte säkert att det hade blivit dem ändå, men så var det i alla fall, berättar Fredrik som trivdes utmärkt i Jönköping.
    – Visst var det så. Jag blev väl mottagen både i klubben HV 71 och staden Jönköping, och det var verkligen roligt att vinna. När vi vann så gladdes jag mest med mina lagkompisar faktiskt. Det var många som inte hade vunnit innan, och det var skönt att få vara med de här killarna och vinna.
    Han vill dock inte jämföra gulden.
    – Det är alltid en speciell känsla att vinna, men det är annorlunda varje gång. Man har olika lagkamrater och det är olika organisationer, och jag vill egentligen inte jämföra. Det är alltid roligt att vinna, men man gläder sig på olika sätt kan man säga. Jag vann ett guld när jag var ung och ett när jag var gammal, och då är man i olika stadier i karriären, så det blir lite olika.

Efter tre säsonger i HV 71 avslutade Olausson karriären i Färjestad, men det blev inte många matcher eftersom han var tvungen att lägga av på grund av en leversjukdom; primär skleroserande kolangit.
    – Jag har genomgått ett par levertransplantationer sedan dess, och idag mår jag bra. Jag är inte rehabiliterad färdig, men jag känner mig frisk, säger Fredrik som flyttat tillbaka till Jönköping.
    – Jag arbetstränar hos HV 71. Det innebär att jag hjälper till med lite olika saker. Jag hjälper bland annat till med ungdomarna och sitter och pratar lite med sportchefen Fredrik Stillman.
    Att Fredrik Olausson jobbar med ishockey i framtiden är inte alls omöjligt, kanske till och med troligt.
    – Det finns väl en bra möjlighet att jag gör det, men det är inget som är färdigt på långa vägar. Visst har man samlat på sig en viss kunskap och erfarenhet genom åren, och det hade varit roligt att sprida dem också.
    – Just nu tar jag livet dag för dag, och njuter av den här dagen. I det här stadiet av livet känns det mycket vettigt.
    Om inte annat så har Fredrik Olausson förtjänat det efter en fantastisk karriär.
   

6 kommentarer

Jonas Gustavsson2009-01-31 11:00:00