Den stora skillnaden...
Huddinge Hockey borde be att få låna fem eller tio miljoner av Huddinge kommun för att höja våra ekonomiska marginaler till att ha kunna värva av den klass som man behöver för att vara minst ett mittenlag i dagens allsvenska, vilket är minst vad vi "historiskt sett borde" vara precis likaväl som AIK-are och djurgårdare kan hävda att deras lag "historiskt sett" alltid "borde" vara i elitserien.
Med den hjälpen skulle vi kunna nå nivåer där publik och sponsorer mycket väl borde kunna lockas (tillbaka!!!) för att vi väl där skulle kunna betala tillbaka det kommunala lånet - och fortsätta bedriva en ekonomiskt sund och kompetent verksamhet på den nivån (likaväl som vi kunde när det var den nivån vi av hävd och tradition låg på).
Olika enskilda kommuner här och där i vårt avlånga land har tid efter annan valt att göra det till en kommunal angelägenhet att sätta den sportsliga konkurrensen i landets stora lagidrotter ur spel. Då är det vår kommun som är den instans vi har att vända oss till, precis som alla våra konkurrenter. Vi har ingen annanstans att försöka med.
Och det vore sannerligen det minsta vi kunde begära av kommunen. HIK har aldrig bett Huddinge kommun om en spänn för att hjälpa oss få vår ekonomi och verksamhet att fungera, vi har aldrig haft mer än elementärt samarbete i form av att kommunen åtminstone har hållit oss med en arena, bygga ishall på sin tid, och att ställa upp med de renoveringar och utbyggnader som varit av nöden tvungna.
Å andra sidan är hockeylaget med konkurrens möjligen av ett sjukhus vad som ligger bakom hela kommunens varumärke landet över. Att hockeyklubben finns och har haft den verksamhet den haft betyder troligen mer än nästan något annat för kommunens renommé och att den har kunnat locka till sig sådana stadigt större mängder invånare.
Befolkningen i Huddinge har ökat med snart 20.000 bara sedan succésäsongen 1992/93, och under samma period har hockeyklubben fåtts att till synes tappa rejält i slagstyrka och därför sjunkt i publiksiffror från snitt mellan 1000 upp mot stundtals bortåt 1500 i den gamla andradivisionen vars upplägg passade oss att ofta kunna ligga riktigt högt upp, till från 300 och uppåt 600 när andradivisionen blivit en enda serie där vi har naturligt svårt att hävda oss bättre än att ligga i botten.
Skillnaden är dock mindre än man tror. Att alltid åtminstone vara ett play off-lag, när det var vad vi alltid var, handlade på den tiden om att alltid vara bland de sexton bästa i andradivisionen. Idag består andradivisionen sedan några år av sexton lag, så vi har egentligen inte tappat särskilt mycket. De flesta säsonger vi var med och kvalade till elitserien var vi helt enkelt just bland de åtminstone 15-16 bästa i andradivisionen - precis vad vi har fortsatt vara de senaste åren, när det dock innebär att man lligger i botten av HA och inte får kvala till ES, utan kvala sig kvar till HA.
Men i toppen av andraligan har vi legat, fin ungdoms- och juniorverksamhet har varit vårt adelsmärke (på ett sätt många av våra konkurrenter på A-lagsnivå inte tillnärmelsevis kan matcha), och kända för att få fram och/eller förädla massor av bra spelare har vi varit. Hur stor del HIK i och med detta har haft i själva varumärket "Huddinge" ute i landet och att kommunen gått från... jag tror runt 30.000 invånare så sent som på 50-talet till på god väg mot 100.000 idag... det kan nog aldrig överskattas. Snarare är det förmodligen alldeles galet underskattat.
Ändå har vi aldrig drömt om att gnälla till kommunen om hjälp med att kunna hänga med i den rådande ekonomiska och sportsliga konkurrensen. Men i ofattbart hög grad är det andra kommuner landet runt som har sett till att vi har haft den ekonomiska och sportsliga konkurrens vi haft.
Och just vår geografiska hemvist är en katastrof och har förstört mer än mycket annat. Som förortsklubb i en huvudstadsregion där vi har allt man kan tänka sig konkurrerande med oss om folkets intresse, ska vi tävla mot landets hockeyklubbar nummer 13-28 som i stort sett alla är landsortsklubbar som är nummer ett i sin stad.
Att vi ens har kunnat hålla oss kvar på den här nivån under sådana förutsättningar visar att vi haft astronomiskt bättre kompetens att över huvud taget klara oss under våra förutsättningar än våra sportsliga konkurrenter har haft att klara sig under sina. Är efter år har en eller flera av våra sedvanliga motståndare precis fått ihop lag som kunnat nå snäppet högre än vi i tabellen, men sedan fått gå med tiggarstaven för att ens vara säkra på att komma till spel nästa säong igen.
Vi har stått i särklass i en ambition att försöka jobba långsiktigt för att stå på en nivå i seriesystemet där andra klubbar oftast står som satsat som galningar för att hamna ännu högre. Och hockeysporten har inte ens haft, och saknar fortsatt, intresse att inrätta systemen så att en klubb med vår sorts ambition skulle gynnas mer än de som snarare lever ur hand i mun från säsong till säsong.
Eget beröm luktar illa brukar det heta, men det hänger mer ihop med den där Jante. Säga vad man vill, vi är de sanna hjältarna på elitnivå. Att vi hittills är kvar där vi är, och att vi troligen åtminstone lär slippa åka direkt ur i år, är nog egentligen närmast en större bragd än den Rögle gjorde förra våren!
