Krönika: Sundlöv
Vi har än en gång fått ett stormigt efterspel till en hemmamatch mot Linköping. Den här gången är det ett tumult i spelargången och förra gången var det ett omdiskuterat mål. Händelser av den här typen ger signaler till Brynäs och framför allt till sportchefen att agera på ett mer professionellt sätt.
Efter matchen mot Linköping stormar det rejält kring Brynäs och sportchefen Michael Sundlöv. Media frossar i 20 sekunders tumult i spelargången. Oavsett om det finns någon som bär större skuld än någon annan till det hela så har Linköping skaffat sig ett övertag i nyhetsflödet. Deras klubbchef förstod direkt att lämna Jämtins version till TV-kanalerna. Det var den som samma kväll kablades ut i nyheterna. Tillsammans med en bild på Mike Helber i slips! Observera att det inte var en bild av slagskämpen Jämtin som nyss fått matchstraff. Brynäs lägger locket på fram till dagen efter. Då kom ett officiellt uttalande via media. Linköpings version blev på så sättet den sanning som Brynäs sedan tvingades bemöta. Brynäs agerande gjorde att de hamnade på de anklagades bänk. Oavsett vem som bär skulden till tumultet.
Den här händelsen är tyvärr bara en i raden där sportchefen Sundlöv visat både dåligt omdöme och brist på professionalism. Det finns flera händelser som illustrerar detta. Jag ska bara ta upp några exempel där Sundlöv har agerat oproffsigt. Man kan ställa sig frågan om hans agerande på ett positivt sätt bidragit till att förstärka varumärket Brynäs. Till en början – varför ska sportchefen över huvud taget stå i spelargången efter en match och munhuggas med motståndarnas spelare och ledare? Linköpingmatchen är inte det enda exemplet. Efter matchen mot Frölunda hade Sundlöv enligt Sportbladet en verbal fight inför öppen ridå med deras sportchef Kent Norberg.
Är det positivt för varumärket Brynäs om sportchefen verbalt och kanske handgripligt fightas med motståndarnas spelare och ledare?
När transferfönstret stängde i slutet av januari åkte Sundlöv på studieresa till Washington. Han chansade troligtvis på att marknaden skulle var stendöd även de sista dagarna. Nu blev den istället turbulent. Sex tidszoner bort sitter då Sundlöv på läktaren och tittar. Andra klubbar hann med att plocka några bra spelare när Malmö gav fri amnesti. En seriös sportchef hade inte lagt sin resa samtidigt som transferfönstret stängde.
Är det positivt för varumärket Brynäs om sportchefen som inte aktivt bevakar transfermöjligheter?
Affären med Wanvig bär också Michael Sundlövs signatur. Plötsligt värvades en forward som misslyckats i KHL till Brynäs. Det hette då i tidningen och på Brynäs hemsida att han skulle bidra med tyngd och fysiskt spel. Det gjorde han kanske. Men efter några omgångar satt han på läktaren. Och till sist gjorde Sundlöv en deal med Wanvig så att han kunde åka hem till Nordamerika igen. Ingen tror att Brynäs i och med det slutat betala på hans kontrakt. Enligt Expressen hade Wanvig drygt 200-tusen i månaden. Att döma av Sundlövs uttalande i lokaltidningen så belastar fortfarande en del av den kostnaden Brynäs ansträngda ekonomi.
Är det positivt för varumärket Brynäs om sportchefen gör affärer på chans som han sen måste göra kostsamma ekonomiska uppgörelser för att ta sig ur?
Den sorgligaste historien är den med Kejsarens nya kläder. Där Sundlöv förra säsongen lät sig bedåras av kejsaren Boork att satsa på en rekordstor spelartrupp med ett rotationssystem. Slimmad retorik som verkligheten klädde av in på bara kroppen nästan direkt. Att dra igång detta påhitt utan att först förankra det i ledning eller bland spelare visar på en stor brist på omdöme och professionalism. Sundlöv har nämligen i flera intervjuer sagt att enbart han och Boork var ansvariga för detta. Om det stämmer satte han då hela föreningen Brynäs existens som elitserieklubb på spel.
Är det positivt för varumärket Brynäs om sportchefen tar sig befogenheter som gör att hela klubbens existens sätts på spel?
Folk inom Brynäs organisation försvarar och berömmer Sundlöv för hans engagemang och för att han lägger ner mycket tid i sitt jobb som sportchef. Han är en trevlig kille som brinner för sitt jobb och har ett stort Brynäshjärta. Engagemang och entusiasm är naturligtvis viktiga egenskaper hos en sportchef. Men en sportchef måste också kunna visa på gott omdöme och ett professionellt uppträdande. Han är en nyckelperson och ett av klubbens viktigaste ansikten utåt – varken han vill det eller inte. Sundlöv verkar dock inte vara så pigg på att ta en sådan roll fullt ut. Hans identitet tycks fortfarande ligga i omklädningsrum och avbytarbås. Han är den självlärde sportchefen som direkt från isen med stor entusiasm och arbetsinsats jobbar på för klubben i hans hjärta.
De gånger Sundlöv ger intervjuer ger han ett mycket sympatiskt intryck. Därför är det så tragiskt att han som sportchef inte kan hålla sig borta från tumult och ordväxlingar, som tycker studieresor är viktigare än transferfönster, som försämrar ekonomin med dyra chansvärvningar och som låter sig bedåras av fagra ord om rekord stor och dyr spelartrupp.
Media fighten kring tumultet från i torsdags har Linköping redan vunnit. Det har ingen betydelse vem eller vilka som kommer att utpekas som syndabockar i efterhand. Deras agerande efter händelserna har präglats av professionalism. Varumärket Brynäs har tagit skada. Och det ger Brynäs och sportchefen en anledning till att fundera över hur professionellt och omdömesgillt deras agerande är. Inte bara i samband med det här tumultet utan också i ett större perspektiv. Tumultet är bara en i raden av signaler som visar att Brynäs som förening måste ställa större krav på sina medarbetare med nyckelpositioner. Att agera proffsigt och med omdöme är viktigare än agera utifrån ett stort Brynäshjärta!
