Att man aldrig lär sig
Det är nog inte bara jag som har tröttnat på Leksands satsningar mot Elitserien. Att Leksand sviker i kvalserien har nu för tiden blivit ett säkert vårtecken för många, inklusive mig. Det är läge att starta om på nytt med unga förmågor.
Det här var dagen då Leksand skulle gripa det sista halmstrået. Det var i alla fall tänkt att det skulle vara så. Som vi alla vet så blev det inte så.
Växjö vann - Leksand förlorade.
En mycket anrik och klassisk förening får fortsätta harva vidare i den näst högsta serien - med all rätt.
Att man aldrig lär sig.
När kommer klubben att infria sina löften om att satsa på sina talanger? Inför den här säsongen så pratade föreningen stolt om sin "skuggfemma" - med flera lovande spelare - som under säsongen, i princip, varit osynlig.
Varför?
Om man hade svaret på den frågan hade jag svarat.
Nä, nu är det bara att starta om från början för Leksand. Behåll de spelare som verkligen vill spela i Leksand, och släng i väg de som inte bryr sig lika mycket.
Pierre-Edouard Bellemare är en av spelarna som ska väck. Via sitt senaste uttalande har han gjort bort sig totalt. För jag har svårt och tro att Leksandsfansen har glömt bort att han inför den här säsongen var frukten av Superstars insamling till "Drömliraren".
Ett enormt svek mot fansen, och lägg även till den minst sagt onödiga utvisningen i slutet av matchen mot Växjö.
Jag vill se att Leksand skickar i väg alla utländska spelare förutom Morten Green som överlag har varit bäst i kvalserien så här långt. Den glade dansken, som säkerligen inte är så glad nu, har ett hjärta för föreningen men frågan är om han också sticker, så som Gabriel Karlsson gjorde i fjol. Det skulle i sådana fall inte vara oväntat.
Annars är det mycket viktigt för dalalaget att behålla Oliver Ekman-Larsson, Eddie Läck, Johan Hägglund, Johan Eneqvist, Jesper Ollas, Marcus Weinstock och Markus "Lill-Pajen" Persson. Alltså de som spelar för föreningen och med hjärtat.
Varför jag inte nämner Pelle Prestberg och Jens Bergenström är för att de har kontrakt över nästa säsong - utan klausuler.
Men om vi ska gå tillbaka till Växjömatchen.
Leksand inledde ju faktiskt lovande med mycket fart och en enorm press mot bortalaget. Så långt såg ju faktiskt allt bra ut. Men sedan var det som om någon hade glömt att smörja in glidmedel på skenorna.
Man hade ju faktiskt chansen, men det såg mer ut som att man gett upp allt om elitserien redan efter en period.
Det hela slutade med en fiaskoartad förlust samt välbehövliga burop från Leksandsfansen.
* * *
Stämningen i korridorerna utanför omklädningsrummet var inte positiva. Ett ihopkok av sorg, bedrövelse och tomhet. Ja, det var ta mig tusan ett antiklimax av allt som hänt föreningen under den senaste veckan.
Att sedan få se unge Oliver Ekman-Larsson, som väntade på att få bli intervjuad, vara nära till tårar efter lagets oerhört dåliga start på kvalserien var än mer påtaglig. Klubbens VD Håkan Åman var snabbt fram och stöttade honom.
* * *
Värvningen av unge Ekman-Larsson kan vara den bästa värvningen Leksand har gjort på mycket länge, i ett långsiktigt perspektiv. Men då gäller det också att man gör allt vad som krävs för att få ha honom kvar ännu ett år.
För Leksands skull, så hoppas jag att man gör det och att det blir ett startskott för det "nya" Leksand.
Ska det värvas rutin så ska man plocka äldre svenska spelare från elitserien.
Jag tror att det vore bra för Leksand om man signar Thomas Rhodin och Peter Nordström. De är inte slut som en del påstår. Herrarna är vinnarskallar och det är just sådana Leksand kommer att behöva i framtiden.
Med en mix av gammalt och ungt med spelare som Eddie Läck, Oliver Ekman-Larsson, Markus Persson, Pelle Prestberg, Thomas Rhodin, Peter Nordström och inte minst Jan Huokko i bräschen så tror jag att man blir ett ännu farligare lag.
Om man, som jag tidigare skrev, även behåller den så kallade "krigarkedjan" med Eneqvist, Hägglund och Ollas samt Jens Bergenström och Morten Green och samtidigt skiter i utländska värvningar så kan det nog gå vägen.
Vägen dit är givetvis lång, men det är en annan historia.
Det ska vara ett svenskt, ungt, erfaret och hungrigt Leksand. Annars står man så här även nästa år.
Tro mig.
Leksand har ända sedan början på 1990-talet varit en klubb med förlorarmentalitet. Hur många gånger åkte man ur direkt i kvartsfinalerna kontra förväntningarna?
Ja, just det.
