Tack Totto
Först och främst ett tack till Thomas "Totto" Rhodin för allt du åstadkommit under åren i Färjestadströjan ifall jag glömmer det på slutet.
Rhodin klev in i Färjestads a-lag under den första delen av 90-talet. Länge var han talangen som alla bara väntade på skulle blomma ut. Rhodin var dock ingen jätteproducent av poäng, snarare fick man bilden av en ganska ettrig, opolerad och hårdför back. Säsongen 94/95 mäktade han med 80 utvisningsminuter, personligt rekord men också mycket för en spelare på den tiden. På 80 minuter blev han tvåa i utvisningsligan det året, endast tre minuter efter Malmös Robert Svehla.
Rhodins poänggenombrott kom säsongen 96/97 då han mäktade med 25 poäng och ökade med 15 poäng från föregående säsong. Säsongen avslutades med ett sm-guld och hans fina säsong gjorde att Eisbären Berlin öppnade upp lädret och lockade ner Rhodin till Tysklands huvudstad, där blev han kvar i tre säsonger innan han vände tillbaka till FBK för första gången.
Tillbaka i föreningen räknades Rhodin in nu mer som en av de stora stjärnorna. Spel i powerplay blev en av hans styrkor och under de tre säsongerna bestämde den gode Rhodin över den offensiva blålinjen i powerplay och det var något som gav tre säsonger i rad där poängproduktionen kom övert 30-strecket.
Rhodin var med i det laget som vann guldet 2002 och bildade då ett av föreningens genom tiderna mest offensiva backpar tillsammans med Greger Artursson. Synen från finalspelet mot Frölunda 2003 där man spelar i boxplay och Rhodin och Artursson går bort sig i offensiv zon, bakom förlängd mållinje där övriga två åkt för att byta är oslagbar. Rhodin har aldrig varit något snabbskrinnare men den gången såg det faktiskt ut som om till och med Kallio och Andersson stod stilla.
Åren 02 och 03 var annars två riktigt bra år för Rhodin, dels rikitgt bra spel i Elitserien men också två raka år med vm-spel med höjdpunkten i hemma-vm 2002 då han kom med i All star team.
Rhodin försvann sedan till Schweiz i två år. där han även efter det andra fick vara med och spela sitt tredje vm. Efter två år i alperna valde Rhodin en andra gång att flytta hem till Karlstadd och Färjestad och det blev ett tredje guld direkt säsongen 05/06.
Säsongen 06/07 gjorde Thomas Rhodin sin poängmässigt bästa Elitseriesäsong då han tillsammans med Janne Niskala, Peter Nordström, Peller Prestberg och Jörgen Jönsson vände in och ut med allt och alla i ett sällan skådat powerplay. Rhodin själv stod för 9 mål och hela 36 assist något han blev trea på i backarnas poängliga efter nämnde Niskala och HV71:s Johan Åkerman.
Rhodin var den ende Färjestadsspelaren under säsongerna 07 och 08 att spela samtliga gundspels- och slutespelsmatcher.
Säsongen 2008/09 blev dock en säsong med skador och han kunde endast medverka i 38 av 55 grundseriematcher. Dock lyckades han hålla upp samma poängsnitt jämfört med föregående år även om det inte var av gammal god klass så att säga.
Säsongen 08/09 kom alltså att bli den sista för Thomas Rhodin i Färjestad, säsongen som avslutades med sm-guld nummer fyra på hans 38-års dag.
Rhodin var för mig en av de stora i den gyllende generation tillsammans med Nordström, Artursson, Jönsson och Mathias Johansson bland andra som varit med och burit föreningen de senaste femton åren. Detta har även visats genom dessa år då han vid flertalet säsonger varit assisterande lagkapten.
Rhodin är heller inget annat än den typiske "Glade Värmlänningen". Trots bittra finalförluster, buande publik och nedstämda tidningsinsändare har han ändå aldrig haft det långt till skrattet. En sådan röst som Rhodin är i alla lägen välkommen i ett omklädningsrum, han har alltid morsat om man träffat honom på stan, ställt upp för intervjuer och tagit sig tid till supportrarna och som sagt ständigt med detta leende.
Själva profilen Rhodin kommer för mig vara saknad en lång tid framöver. Jag kommer minnas honom för den glädje han alltid bjöd på och spred runt omkring sig. Att en kille med sådant hjärta för Karlstad och Färjestad inte kommer finnas kvar på "vår is" är naturligtvis tungt men samtidigt en del i den process som kallas för generationsväxling.
Vart nu karriären än månne fortsätta kan jag inte annat än buga, tacka för allt och önska lycka till i framitden.
Tack "Totto".
