Veckans Legendar: Jonas Bergqvist

Jonas Bergqvist är spelaren som gjort näst flest landskamper i den blågula matchtröjan. Det enda han saknar är ett SM-guld med sitt Leksand. – Jag är ändå nöjd, stolt och tacksam för allt jag fick vara med och uppleva. Men ett SM-guld med Leksand hade varit det ultimata, säger Jonas.

   Jonas Bergqvist kom att bli en av de allra största spelarna i Leksands IF och svensk ishockey. Karriären har varit framgångsrik med tre VM-guld och ett OS-guld. Ett tag var han även spelaren med flest landskamper, 272 stycken totalt, men inte längre. Nu är det istället en annan Ängelholmare som har flest landskamper, nämligen Jörgen Jönsson.
   – Haha, tyvärr har jag inte rekordet längre men det var jätteroligt att ha det under åtta år. Visst hade det varit kul och fortfarande vara i topp. Jörgen har förresten precis som jag haft min bror som tränare i Rögle, det är lite kul, säger Jonas.

   Som ni säkert har förstått började allt nere i Skåne och Ängelholm, i Rögle BK:s konståkningssektion (!).
   – Jag hängde med min fyra år äldre syster men det var egentligen ingenting för mig. Sedan blev det ishockey, säger Jonas.
   – Jag var väl inte någon jättetalang precis, det var mer mitt sätt att kämpa och alltid lyssna på vad tränaren hade att säga som tog mig framåt.
   Jonas hade inte många framgångar under pojkåren i Rögle, förutom bronset han vann i pojk-SM som då avgjordes i Leksand.
   – Det blev min första riktiga kontakt med Leksand som jag senare i min karriär skulle komma att spela för. Det var fantastiskt stort att få vara med och vinna bronset. Vi hade få spelare i laget så man fick spela mycket och för mig personligen var det kul att få avgöra bronsmatchen. Vi låg under med 8-3 en bra bit in i tredje perioden men vände och vann slutligen med 9-8, berättar Jonas.
   En mycket imponerande vändning, alltså, och man kan undra hur man bar sig åt.
   – Tränaren sade väl, ”släpp in Bergqvist!”, skrattar Jonas.
   Det var hans första hockeymässiga framgång.

Flytten till Leksand

   En kväll 1979 hade Jonas Bergqvists mamma varit ut på dans och den här historien är väldigt speciell.
   – Hade inte hon varit ut och dansat den kvällen hade nog jag aldrig spelat i Leksand, säger Jonas.
   Men nu var det faktiskt som så att hon hade varit ut på dans och där träffade hon Tage Eriksson, som arbetade på Leksands hockeygymnasium.
   – Hon berättade för mig dagen efter att han skulle komma med papper och att jag skulle skriva på. Jag trodde att hon skojade med mig. Uppenbarligen inte då han stod där vid dörren, minns Jonas.
   Samma år hade Jonas tagit ett sabbatsår från skolan för att spela med Rögle i division 2. Det blev bara ett år i Rögles A-lag (1978-1979) innan han slutligen kom in på Leksands ishockeygymnasium.
   – Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Leksand hade alltid varit mitt favoritlag. I mitt rum hade jag en Leksandsaffisch och lite till, så det var jättekul.
   Han spelade två år med B-juniorerna i fjärdekedjan.

De förlorade SM-gulden

   Jonas Bergqvists första A-lagsmatch med Leksand var en bortamatch mot Brynäs 1981. Matchen i sig slutade 4-4 men för egen del gick det bra. Jonas hade en fantastiskt bra karriär i Leksand men som aldrig fick krönas med något SM-guld.
   – Det hade varit det ultimata. Flera år hade vi ruskigt bra lag och vi var nära ett par gånger.
   Kanske framför allt 1989 då Leksand var i final mot Djurgården. Dessvärre blev det ett snöpligt SM-silver.
   – I serien hade vi vunnit alla fyra matcher mot Djurgården relativt enkelt. Vi vann även den första matchen i finalserien och pressade bra i den andra matchen. De hade alltid spelat med sitt 1-3-1-system men till den andra matchen hade de ändrat spelsätt och det knäckte oss. Det var ett bittert slut på en annars fantastisk säsong, säger Jonas.
   1996/1997 är en annan säsong som man var favoriter till guldet. Man nådde fram till en semifinal mot Färjestad där det tog stopp.
   – Vi kände att vi hade ett bra lag och kunde slå alla. Men puckarna studsade helt enkelt inte vår väg i semifinalen. Johan Hedberg bröt ett finger i den fjärde matchen och Tomas Jonsson var ljumskskadad men spelade ändå. I den fjärde matchen ledde vi med 1-0, 2-1 och 3-2 på bortaplan. Matchen gick till förlängning och vi fick ett friläge som inte resulterade i mål. Det var små marginaler som avgjorde.
   – I den avgörande matchen hade vi en 3-0-ledning ungefär 18 minuter in i den andra perioden men tappade den. Vi lyckades dock kvittera till 4-4 och få matchen till en förlängning där de tyvärr avgjorde, berättar Jonas.

NHL-sejouren och de sista åren i Leksand

   Guldpucken vann han säsongen 1995/1996 vilket Jonas värdesätter högt.
   – Personligen tycker jag att det gick bättre för mig säsongerna 1996/1997 och 1997/1998, där jag på 31 matcher gjorde 33 poäng. Men det året var också bra. Jag var lagkapten i landslaget i VM-turneringen och det gick bra hela året, egentligen. Blev bäst målskytt i landslaget i VM med fyra mål på sex matcher, säger Jonas.
   Mellan åren 1981 och 1989 spelade han för Leksand innan han tog chansen att prova på spel i NHL säsongen 1989/1990 med Calgary Flames, som året innan hade vunnit Stanley Cup.
   – Det var ett jäkla bra lag och det var kanske därför jag bara stannade kvar ett år. Jag kände att jag inte fick tillräckligt med speltid och det var viktigt för mig att få förtroende och spela mycket. Annars var det jättekul att få spela med bra spelare som Sergei Makarov, Al MacInnis och Doug Gilmour.
   Jonas Bergqvist var förresten granne med Sergei Makarov i omklädningsrummet.
   Det blev alltså bara ett år i Calgary Flames och NHL innan han flyttade till det tyska elitlaget Adler Mannheim där han också bara stannade ett år.
   – Spelmässigt gick det betydligt bättre för mig där, men visst var det en stor skillnad mot att spela i NHL, säger Jonas.

   Flyttlasset gick därefter hem till Leksand och Sverige. Där stannade han kvar i sju år innan han avrundade sin karriär med spel i Feldkirch i den österrikiska ligan.
   – När jag lämnade Leksand för NHL var jag en hyggligt bra spelare men när jag kom tillbaka var jag en mycket bättre spelare. Mina fyra sista år i klubben var jag som bäst.
   Kanske var det för att Leksand då hade Wayne Fleming som tränare.
   – Han är nog den bästa tränaren jag haft i min karriär. Jag fortsatte att utvecklas med honom som tränare och var nog den mest positiva tränare jag haft. Han tog idrotten lika seriöst som jag gjorde.
   Förutom det saknade SM-guldet med Leksand är han ändå stolt och nöjd med sin spelarkarriär i Leksand.
   – Det blev 15 år i A-laget och ungefär 575 matcher i Leksand. Jag hade anbud från alla andra lag i Elitserien men för mig var det bara Leksand. Jag hade kunnat tjäna mer pengar i andra klubbar, men pengar är inte allt. Jag ville så gärna vinna ett SM-guld åt Leksand, säger Jonas.

"Alltid seriös i min satsning"

   Jonas Bergqvist tror även att framgångarna han nådde under sin karriär kan bero på hans drivkraft att hela tiden alltid vilja bli bättre som spelare.
   – En del kanske tränade fem dagar i veckan men jag tränade sex dagar i veckan för jag ville hela tiden bli bättre. Jag har tagit idrotten på största allvar och varit seriös i min satsning. Man måste lägga ner ett oerhört jobb varje dag för att kunna utvecklas till att bli något. Efter förluster och motgångar hände det att jag ensam gick ut i skogen för att kasta stenar och sparka på stubbar för att kunna orka komma tillbaka. Jag är en balanserad människa men på något sätt måste man få ut känslorna efter motgångar. Jag skulle aldrig kunna skylla på någonting, berättar Jonas och fortsätter:
   – Ishockeyn har alltid varit i centrum. Man måste ge järnet hela tiden om man vill vinna. Personligen blir jag glad när man vinner och arg när man förlorar. Det är mycket bättre att älska att vinna än hata att förlora. Det ska man inte göra. Man kunde vinna men ändå bli besviken vilket hände många gånger. Då får man jobba med sig själv, och som spelare är det inte bra att skylla ifrån sig på andra saker, som sin egen tränare. Man har en skyldighet som spelare att i varje match vara bäst för laget och publiken, och många gånger gick det bra men ibland fungerade det inte. Men inte fan skyllde jag på tränaren efteråt, berättar Jonas.

Landslagskarriären och slutet på karriären

   Jonas Bergqvist hade även en framgångsrik landslagskarriär med 272 landskamper i bagaget och tre VM-guld, ett OS-guld, tre VM-silver, ett VM-brons samt ett OS-brons.
   – På de här 14 turneringarna som jag var med i vann jag även två stycken EM-silver och två EM-brons.
   Med alla dessa framgångar i ishockey-VM är det givetvis svårt för Jonas att rangordna medaljerna.
   – VM 1987 var givetvis stort eftersom det var Sveriges första guld på 25 år, men jag värdesätter ändå guldet från 1991 högre. Vi gick obesegrade genom hela turneringarna och vann dessutom mot ryssarna, som fortfarande hade ett ruskigt bra lag, med 2-1. Det var precis efter att muren föll. Jag fick dessutom göra mål i första bytet i VM-finalen, säger Jonas.
   Han var även med då Tre Kronor vann OS-bronset 1988 och OS-guldet 1994.
   – Alla OS är väldigt speciella men 1994, det var helt sanslöst, säger Jonas.
   – Det är nog mitt största ögonblick i karriären, att få vinna OS-guldet och på det sättet. Det var en grymt härlig final.
   Jonas Bergqvists långa landslagskarriär avslutades 1998 på bästa sätt, med ett VM-guld.
   – Det var ett fantastiskt sätt att sluta som landslagsspelare, att få komma hem till Sverige och stå vid Sergels torg var mycket mäktigt. Jag minns att vi inte förlorade en enda match i de sista 17 matcherna jag spelade i landslaget, berättar Jonas.

   Det var tänkt att han även skulle avsluta sin karriär som ishockeyspelare också men det blev inte riktigt så. Han hade redan blivit erbjuden ett jobb på marknadsavdelningen i Leksands IF, men det fick vänta ett år.
   – Bengt-Åke Gustafsson tjatade på mig att jag skulle åka ner till Feldkirch och Österrike så till slut tänkte jag väl att jag kunde ta ett år till för att avrunda min karriär där nere. Det var inte som så att jag lämnade Leksand för Österrike. Jag hade faktiskt planerat att lägga av efter säsongen 1997/1998, och jag ångrar inte flytten. Laget hade året innan vunnit Europaligan och det året jag var där vann man Alpenliga och någon Supercup, det var en stor jäkla buckla. Det var en bra avrundning och jag fick spela mycket, säger Jonas.
   Under sitt sista år som aktiv spelare i Feldkirch berättar Jonas att han samtidigt skrev en bok som sammanfattade hans karriär som spelare.
   – Det var helt enkelt dags att lägga av och jag kände att det inte fanns så mycket mer jag kunde göra. Jag åkte hem till Leksand och blev VD för klubben ganska så omgående, berättar Jonas.

Tiden då Jonas var VD för Leksand

   Det kan verka som ett drömjobb men Jonas Bergqvist betonar att det var ett tufft jobb, kanske mest inledningsvis.
   – De första åren gick till att rädda ekonomin. Klubben var riktigt illa ute när jag fick jobbet och konkursen var mycket nära. Det var nog bara några dagar bort, säger Jonas.
   Han stannade kvar på posten som VD i Leksand i sju år och var med om att göra mycket nytta för Leksand som ledare också. Sina höjdpunkter som VD i Leksand är många, men det är framför allt tre saker som han värdesätter högst.
   – Den största höjdpunkten var givetvis att vi lyckades rädda den usla ekonomin. Klubben låg illa till, och den andra höjdpunkten var då laget två gånger snabbt lyckades ta sig tillbaka till Elitserien och den tredje är såklart arenan som vi till slut kunde färdigställa efter mycket hårt jobb, säger Jonas.
   En annan höjdpunkt var då man som nykomling tog sig till slutspel, men självklart fanns det även många besvikelser.
   – Det jobbigaste jag varit om var då Leksand åkte ur Elitserien för första gången, och de andra två var lika jobbiga de med. Den sista säsongen, 2005/2006, var nästan värst då vi inför den säsongen hade arenan färdigbyggd. Det känns som att hela den säsongen var som en negativ spiral, framför allt inledningsvis och det förstörde mycket i de sista månaderna den säsongen, berättar Jonas och fortsätter:
   – Om jag ska analysera min karriär som spelare och ledare kan jag med stolthet sätta en guldkant på min spelarkarriär men bara en silverkant på min ledarkarriär. Även om jag varje dag gick till jobbet för att ge allt jag kunde, säger Jonas.

   I dag arbetar han som VD hos LRF, Sveriges största rådgivnings- och redovisningsföretag. Men än i dag håller han en bra kontakt med Leksands IF och följer klubben på nära håll.
   – Det är fantastiskt att se att klubben fortfarande får fram pengar trots alla år utanför Elitserien. Det gäller att man tar till vara på allt engagemang från supportrar och sponsorer. I dagsläget är Leksand Sveriges 13:e lag och om jag själv får säga det tycker jag att det är konstigt att Elitserien i dag bara består av tolv lag. Hade det varit 14 lag i serien hade det ju varit lugnt i dag. Förr var det ju dessutom 16 lag i Elitserien fördelat på två serier och skulle det seriesystemet ha funnits kvar idag hade Leksand fortfarande varit ett elitserielag, säger Jonas.
   Jonas betonar flera gånger under intervjun hur viktigt det är för Leksand att vara rädd om engagemanget från alla fans och sponsorer.
   – Leksand är ett sätt att leva, en livsstil, säger Jonas.
   – Alla som håller på laget måste på något vis hjälpa till eftersom orten är liten. Befolkningen och företagen är inte särskilt många och när alla stöttar klubben har det många gånger gett oss framgång. Jag är livrädd för att man ska börja hänga ut människor officiellt. Det får absolut inte ske, säger Jonas.

"Villig att hjälpa till hela tiden"

   Än i dag hjälper han klubben, framför allt med att skapa kontakter och givetvis sponsorkontrakt.
   – Jag är villig att hjälpa till hela tiden. Jag försöker att hålla fanan högt hela tiden.
   Man kan många gånger undra hur Leksandsfansen och sponsorerna år efter år orkar ladda om och fortsätta stötta laget.
   – Så länge det finns ett intresse kvar för klubben är det värt att varje säsong satsa för att ta sig tillbaka till Elitserien. Finns det inte något intresse, varför ska man då ha kvar ett elitlag? Nu finns det intresse och jag tycker att föreningen gör helt rätt som fortsätter att satsa. Sedan kan jag, från egen erfarenhet, säga att en regnig novemberdag utan ishockey i Leksand är väldigt fattigt. Det är värt att kämpa för elitserieplatsen, helt klart, säger Jonas.
   – Klubben har även mest medlemmar i landet av alla ishockeylag och jag tror att det råder en viss avundsjuka från flera lag. Personligen är jag stolt när det är fullt på ståplats mot exempelvis Tranås en novemberdag, säger Jonas.

   Som spelare var han unik och målgesten ”helikoptern” är en riktig klassiker. För de som ännu inte sett helikoptern finns det fortfarande ett tillfälle. Nämligen då Leksand spelar sin jubileumsmatch den 25 juli den här sommaren.
   – Det ska bli jättekul. Jag hoppas jag får göra några mål och göra helikoptern en gång till inför publiken, säger Jonas.

---

9 kommentarer

Marcus Simmmarcus.simm@svenskafans.com2009-05-23 15:55:00