Krönika: De kan rädda Modo
Andreas Salomonsson och Per Svartvadet har inte presterat som förväntat under en längre tid. Den kommande säsongen kan bli den som bryter mönstret och räddar Modo från ytterligare ett fiasko.
Säsongen 06/07 var en magisk säsong för Modo Hockey. Niklas Sundström, Mattias Timander, Per Svartvadet och Andreas Salomonsson (så länge han var frisk) dominerade stundtals i striden om SM-guldet och förde Modo till seger. Nu, tre år senare, ser det annorlunda ut. Timander och Sundström håller fortfarande toppklass med elitseriemått mätt, men Salomonsson och Svartvadet har haft det tyngre och förföljts av skador och sjukdomar. Och det är där Modo har ett enormt sparkapital. Ett kapital som kan föra laget från kvalseriediskussionerna till ett säkert slutspelslag. När Salomonsson är skadefri och inne i ett stim är han en klassforward, en poängmaskin, vilket han visat när han inte besvärats av den envisa och den förjäkliga ljumskadan som förföljt honom under de senaste säsongerna. Och om Svartvadet är i form är han inte bara en defensivspecialist utan också en producerande center.
Blivit hånade
Inför säsongen ändrades Modos träningsupplägg radikalt. Man tränade inte mer, men smartare: man fokuserade på funktionell träning som skulle effektivisera träningsresultaten och förebygga skadeproblem. I kombination med att hemvändarna har hakat på detta och slopat sin individuella sommarträning är det något som får mig att hoppas. Att hoppas på en hel Andreas Salomonsson, en bra tränad Per Svartvadet med driv i skridskoåkningen och en skadefri Hans Jonsson. Att ett antal hockeyspelare som näst intill blivit hånat – med all rätt – av hockeysverige tar revansch och visar att man inte blir värdelös per automatik bara för att man närmar sig de övre trettio. Jag är säker på att de fortfarande kan, om inte samma nivå som vid guldsäsongen så ändå bra mycket bättre än man visade i fjol.
Slutet kommer närmare
För tre år sedan var ett slut på karriären för hemvändarna lika avlägset som sommarsolen är när vintern sakta smyger sig på utanför husvärmen. Det är det inte längre. I takt med att framgångarna har uteblivit tror jag att tanken om att hockeyn haft sin del av livet likt ett frö växt och växt och snart är redo att skördas. Och det är därför jag hoppas på att motivationen är orubblig, att viljan att avsluta snyggt och bli ihågkomna som de hjältar man faktiskt är finns där.
När Andreas Salomonsson tvingade avstå resan till på grund av ljumskproblem var déjà vun ofrånkomlig, men den här gången skickade det nya, professionella Modo honom till en specialist omgående. Det kan kanske rädda säsongen.
Läs även tidigare krönikor i denna serie:
10/9 - Del 4: Kärlek och jävlar anamma - nu kör vi!
7/9 - Del 3: Norsk spelglädje - en avgörande faktor
24/8 - Del 2: Respekt och glädje - nyckeln till framgång
17/8 - Del 1: Modo är tillbaka på noll
