Genomgång och tips - Färjestad: "De etablerade måste fortsätta producera"
Martin Höijer kommer att publicera en stor genomgång för varje lag i Elitserien dag för dag. Det är meningen att texten ska väcka åsikter och skapa ett underlag för diskussioner i kommentarsfältet. Nästa lag i artikelserien: Färjestad BK.
Färjestad hade en ganska märklig säsong bakom sig. Man var tidigt utdömda av media när
man stod där, utan någon bra målvakt och utan målskyttar.
På det sistnämnda hade man ju faktiskt delvis rätt men det släppte ju som bekant till slut, mycket beroende på Dick Axelsson och Marcus Paulssons intåg i laget.
Men på målvaktssidan kunde man inte ha mer fel. Jonas Gustavsson växte ut till något av det värsta (bästa) man någonsin har sett i målvaktsväg i Elitserien. Hans 93,14%, 1,96GAA och fyra nollor var det ingen som var i närheten av. När man inte trodde att det kunde bli bättre så slog han till med 96,08% och 1,03GAA i slutspelet. Detta tillsammans med fem hållna nollor och ett slaget rekord i att ”längst hålla nollan”. Allt detta på sammanlagt 13 slutspelsmatcher.
Julformen fortsatte hela vägen till guldet
Efter jul var man det överlägset bästa laget i hela serien och formen fortsatte in hela vägen i slutspelet.
I grundserien så var man till skillnad från många andra lag anförda offensivt av fyra formationer.
Det var också denna bredd som gjorde laget väldigt framgångsrikt. Den absoluta toppen fanns dock i första-centern och kaptenen Rickard Wallin som slutade på 18+27 poäng och vann på det Färjestads interna poängliga. ”Walle” var också Färjestads mest stabila forward under hela säsongen tillsammans med Anders Bastiansen.
Tvåa kom veteranen och den numera halv-värmländska skåningen Jesper Mattsson på 38 poäng. Hans bästa notering i karriären – som 34-åring.
Fin sifferstatistik
Grundserien vann man som bekant med 99 poäng, sju poäng före Linköping. Man låg också i topp i antal gjorda mål, 158 st, bara två lag gjorde fler. Detta trots att målskyttet kom igång ordentligt vid jul. En annan sak man var bäst på, som inte är särskilt förvånande med back- och målvakts-spelet som laget visade upp är att man släppte in minst mål av alla. 122 stycken insläppta var 8 färre än Frölunda och 18 färre än Brynäs. Då kan man också förstå att Färjestads Box-Play var bäst även det.
86,19% är en väldigt fin siffra och knappt tre procentenheter mer än tvåan.
Vad man kunde ha synpunkter på under säsongen var spelet i numerärt överläge. 18,26% är knappt godkända siffror och lite förvånande med tanke på att alla ingredienser fanns i laget för ett bättre resultat.
Målvakter
In: Henrik Karlsson – Södertälje SK, Robin Rahm – Borås HC
Ut: Jonas Gustavsson – Toronto Maple Leafs, Reinhard Divis
Just nu:
Henrik Karlsson
Robin Rahm
Ingen kan ha undgått Jonas Gustavssons 
succé föregående säsong. Siffrorna har jag redan redovisat tidigare och det kan bli tjatigt att upprepa. Men att påstå att han gjorde en fantastisk säsong kan varken bli tjatigt eller mer sant. Hur kan man ersätta honom undrar många? Det blir nog svårt, i alla fall första året.
Jonas Gustavsson kom till Färjestad från AIK till säsongen 07/08. I AIK var han inte ens uttalad etta och många höjde på ögonbrynen när Färjestad hämtade honom från Solna-klubben. Erik Granqvist, Färjestads målvaktstränare visste dock exakt vad han gjorde. ”Grana” såg talangen i den stora gänglige målvakten och tog honom till Karlstad. Gustavsson fick första säsongen agera back-up till den uttalade ettan Heino-Lindberg som var mer etablerad. Men man såg redan då på de inhopp han gjorde att han var något utöver det vanliga. Med mer finslipande så visste man att han skulle bli något stort.
Jag ser lite samma scenario nu som då. Där är dock Henrik Karlsson den lite mer etablerade och i detta nu den bättre målvakten men med Rahm (då Gustavsson) smygandes bakom sig med en oerhörd talang och hunger.
Välscoutad av Granqvist
Karlsson fick definitivt sitt genombrott på hög 
nivå förra säsongen i Malmö Redhawks. På 32 matcher i klubben hade han fina 92,1% och 2,45GAA. Men Malmö fick som bekant ekonomiska problem och ”Henke” hamnade till slut i Södertälje. I grundseriens sista sju matcher skrapade han ihop 92,9% och 2,49GAA. I kvalserien däremot, dominerade han verkligen. 1,99 GAA och 93% är siffror som tyder på det.
Efter detta flaggade Färjestad för sitt intresse för målvakten tidigt, dels för att man visste att Gustavsson skulle sticka över till NHL och dels för att målvaktsoraklet Erik Granqvist ville ha honom starkt. Detta är också en av anledningarna till varför jag stenhårt tror på Karlsson och den andra är att jag sett honom imponera flertalet matcher mot bra lag och även under hård press.
Även Robin Rahm är handplockad av ”Grana” och honom tror man givetvis stenhårt på och är redan idag en mycket kompetent back-up.
Båda två är storväxta moderna målvakter som täcker stora delar av målet även sittandes på knäna och kombinerar detta med bra och snabba sidledsförflyttningar och med en snabb plockhandske.
Backar
In: Severin Blindenbacher – ZSC Zürich, Sanny Lindström – Rapperswil-Jona, Fredrik Lindgren – Skellefteå AIK, Markus Karlsson – Bofors IK (tillbaka från lån), Per Johnsson – Bofors IK/Malmö (tillbaka från lån)
Ut: Dominik Granak – Rögle, Martin Sevc – Dinamo Minsk, Johan Motin – Edmonton Oilers, Jens Skålberg – TPS Åbo (lån), Thomas Rhodin – Leksands IF
Just nu:
Severin Blindenbacher
Jonas Holös
Markus Karlsson
Arto Laatikainen
Fredrik Lindgren
Sanny Lindström
Ari Vallin
Per Johnsson
Jag trodde innan förra säsongen att Färjestad hade den bästa backsidan av alla förra säsongen och jag måste få säga att jag hade rätt. Det får man lov att göra när laget släppte in så få mål även om man kunde önska lite
mer offensivt.
Mycket berodde på att Arto Laatikainen, 
toppbacken som skulle leda Färjestad i Power-Play blev skadad ofta och fick stora delar av säsongen förstörd på grund av detta. Även Thomas Rhodin, den andra stora kuggen i Power-Play hade säsongen bitvis förstörd av skador plus att han sjöng på sista versen i Färjestad-tröjan.
Man hoppas dock på att Laatikainen och nye schweizaren Severin Blindenbacher ska leda det numerära överläget i år och det tror jag definitivt man kan. Båda två är klassbackar och var säsongen innan de kom till Färjestad bästa backen i respektive liga, SM-Liiga och NLA.
Jag tror att denna backbesättning är likvärdig fjolårets.
Underskattade backar kvar i laget
Kvar finns Jonas Holös som enligt mig är ruggigt underskattad. Började säsongen väldigt knackigt och man undrade ibland vad det var man hade tagit hit egentligen. Men rookien började imponera mer och mer och under andra halvan av säsongen var han tillsammans med Martin Sevc Färjestads absolut bäste back. Hans fina spel fortsatte även i slutspelet och gjorde två mycket viktiga mål och totalt sex poäng.
Kvar finns också Ari Vallin. Finnen som många trodde skulle bli en flopp började även han trevande men visade sig till slut bli mer än bara en breddback. Tufft och enkelt spel i egen zon i kombination med en helt okej offensiv gjorde honom till, för många, en favorit.
Sevc-tappet tungt
Ut däremot tappades den skicklige och en av mina personliga favoriter Martin Sevc. Tjecken var något så ovanligt som en tjeck som visade mer hjärta än någon annan. Jag minns speciellt en sekvens nere i Ängelholm när Martin ska skjuta från offensiv blå, klubban går och och Mikael Gath snor åt sig pucken och driver en fram en kontring. Sevc släpper klubbdelarna och åker järnet och i höjd med Färjestads tekningscirklar i egen zon smäller han Gath med en perfekt tackling och
skåningen fick smaka is.
Visst, Sevc kunde bitvis vara ovårdad i sitt spel, både med vårdslösa tacklingar och blindpass men redde i 9 av 10 fallen upp det hela på ett mycket bra sätt. Han vann hela Elitseriens plus/minus-liga och var en stor kämpe.
Hans ersättare heter Sanny Lindström. Den etablerade landslagsbacken har gjort många säsonger och fostrats som spelare i Timrå IK. Han gjorde dock förra säsongen en sejour i Schweiz men valde att komma tillbaka till Sverige och valde då Färjestad.
Sanny är en liknande spelartyp som Sevc, men inte enligt mig en fullgod ersättare. Sanny är en bra defensiv back med stort hjärta men mot Sevc är han ett nerköp enligt mig. Men det hade nog alla realistiska värvningar varit. Sanny kompenserar dock detta med stora ledaregenskaper och bra snack på och utanför isen, något som tjecken verkligen inte hade.
Granak fick nobben av KHL - Rögle tackade och tog emot
En annan jobbig förlust på backsidan är Dominik Granak. Slovaken gjorde en helt okej första säsong i klubben men var ännu bättre förra säsongen och i slutspelet. Han och hans agent gjorde dock tidigt klart med att KHL var nästa destination för hans del och kontraktet var i princip påskrivet när klubben Yulaev Ufa tog in en ny coach, Slava Bykov, som inte ville ha slovaken i laget. Under tiden hade Färjestad gjort sin backsida komplett och kvar stod Rögle med öppnar armar och tackade och tog emot.
Granak är en tvåvägs-back med fina kvalitéer i båda zonerna. Ett tapp för Färjestad helt klart.
Ersättaren får man väl lov att säga är Fredrik Lindgren från Skellefteå. Även om Lindgren är en mer defensivt inriktad back så är de lika på det sättet att de är skridskoskickliga och rörliga.
De unga breddbackarna Motin och Skålberg lämnar också dem laget, den förstnämnde till NHL/AHL och den sistnämnda på lån till TPS Åbo. Dessa två ersätts av två Färjestad-fostrade juniorer, Markus Karlsson och Per Johnsson, som troligen också kommer att agera som bredd och är med för att ”se och lära”.
Forwards
In: Antti Pihlström – Nashville Predators, Dragan Umicevic – Södertälje SK, Johan Andersson – Timrå IK, Kent McDonell – Skellefteå AIK, Henrik Björklund – Skåre BK
Ut: Martin Johansson – Mora IK, Jörgen Jönsson – slutar, Peter Nordström – Leksands IF, Eero Somervuori – Brynäs IF, Mikael Johansson – Montreal Canadiens, Sacha Treille – Malmö, Rickard Wallin – Toronto Maple Leafs, Dick Axelsson – Detroit Red Wings
Just nu:
Johan Andersson
Anders Bastiansen
Henrik Björklund
Lee Goren
Marius Holtet
Marcus Johansson
Emil Kåberg
Jesper Mattsson
Kent McDonell
Antti Pihlström
Marcus Paulsson
Gustaf Thorell
Dragan Umicevic
Per Åslund
Forwards-sidan må vara Färjestads kanske svagaste 
lagdel, men detta utan att vara dålig.
Jag anser att man har värvat spelare av mycket hög Elitserieklass, kanske bättre än någon annan säsong tidigare? Problemet är bara att tappen också dem har varit onaturligt många och hårda.
Färjestadikonerna Jörgen Jönsson och Peter Nordström har lämnat laget. Den ena gav upp sin fantastiska karriär på grund av skada och den andra drog till Leksand. Dessa är inte tapp i grundserien
men kommer troligen att märkas av 
alldeles för hårt i slutspelet. Man får inte heller underskatta deras betydelse i omklädningsrummet. Arvtagaren Rickard Wallin drog iväg även han. ”Walle” tog ”sista chansen” att spela i NHL och slåss bland fem centrar om fyra platser i Toronto.
Man har länge insett att Nordström och Jönsson inte har lång tid kvar att prestera på högsta nivå och har ställt in sig på att dem snart tackar för sig. Det får man acceptera. Men att Wallin oväntat drog tar hårt på laget. Rickard var den nya kaptenen som hade hållit i minst 5 år framåt och hade alla egenskaper som en kapten i Färjestad ska ha. Även produktionen på isen.
Pihlström är en klassforward
Deras ersättare i mitt tycke är Antti Pihlström, Johan Andersson och Kent McDonell.
Nog för att två centrar lämnar och bara en tas in beror ju mer på att Färjestad redan innan ”JJ” och ”Walles” uttåg hade överflöd av centrar. Dessutom kan McDonell och Goren alternera som centrar.
Antti Pihlström är en mycket intressant spelartyp som jag i ärlighetens namn inte trodde på var realistisk som nyförvärv. Han är definitivt en av ligans absolut snabbaste spelare och spelar trots sin storlek väldigt fysiskt och gör det bra. Han söker sig på mål och har ett bra skott. Att han var ordinarie i Nashville så sent
som ifjol skvallrar om att han är en mycket 
skicklig spelare, det kan man inte säga något annat om.
Kent McDonell, är väl till skillnad från Pihlström, knappast någon skridskovirtuos men har ett mycket bra skott, är tuff och är ruggigt effektiv framför motståndarkassen med sina styrningar och på att slå in returer.
Johan Andersson får väl vara den som får, tillsammans med Bastiansen agera klok gubbe i lagets centerled. Jag tror visserligen inte att Johan Andersson är lika bra offensivt som Bastiansen är, ännu, men å andra sidan är Andersson snäppet vassare defensivt och i Box-Play. Att täcka skott är ju också lite av hans signum.
Dragan – nya Dick?
Den kanske mest tydliga ersättaren till en spelare som lämnat är nog Dragan Umicevic. Den forne SSK-spelaren är lik Dick Axelsson och Micke Johansson i sitt spel även om han kanske inte besitter samma utväxling och snabbhet på skridskorna så finns tekniken och lurigheten där.
Man hoppas givetvis på att hans kreativitet ska få ännu större utrymme i ett topplag än i Södertälje och att han kan göra det där oväntade. Dragan ska vara i toppen av Färjestads poängliga i år, det är därför han är här!
Den femte och sista forwarden man tog in är egenfostrade Henrik Björklund som påminner väldigt mycket om en annan nummer 14, Jonas Höglund. Storväxt rightskytt med ett bra skott och fint målsinne.
”Björka” vann förra säsongen Skåre BKs interna poängliga och det naturliga steget är nu att få vara med och leka på allvar på en högre nivå, men den första säsongen är nog till för att se och lära med ganska begränsad speltid.
Somervouri - för lite bang-for-the-buck
Den sista, icke ännu nämnda, bland de tyngsta tappen är Eero Somervuori. Finländaren kom till Färjestad till säsongen 07/08 som en toppforward som skulle producera på löpande band och hade lön därefter. Det gick väl inte jättebra. Säsong två för finländaren, 08/09 gick bättre men ändå inte så bra man hade hoppas. Det är klart att det är en bra spelare, det är inget snack om det, men i Färjestad missade han väldigt mycket chanser och fick till slut inte plats i Power-Play och det var något som Brynäs kunde erbjuda honom.
Övriga tapp är breddspelarna Sacha Treille och Martin Johansson. Två spelare jag verkligen gillar och som har hög potential. Båda två har sökt sig till allsvenskan för att få ut mer av den.
De etablerade måste fortsätta producera
Kvar i laget finns Anders Bastiansen, Jesper Mattsson 
och Lee Goren. Tre spelare som vet vad som krävs och som har presterat bra under en lång tid. Dessa etablerade namn måste leverera och visa vägen i offensiven och avlasta de nya offensiva spetsarna.
Även en sån som Åslund måste ta ett steg till och fortsätta spela som han gjorde i slutspelet där han vann Färjestads interna poängliga. Jag tror att han äntligen tar det sista steget och visar hela säsongen att han är en väldigt stor offensiv talang och i god för minst 30 poäng.
Jag tror också att en sådan som Holtet visar mer offensiv talang i år. Norrmannen som gjort ett par säsonger i Nord Amerika har nu acklimatiserat sig till större rinkar igen och kommer som vanligt göra sitt jobb varje match men också få ut mer av sitt fina skott.
Det finns även ännu mer att plocka ut av en sådan bra målskytt som Marcus Paulsson. Förhoppningsvis kan han göra över 15 mål i år, det är han kapabel till.
Sammanfattning
Jag tror att Färjestads lagbygge definitivt håller för topp fyra även i år. Defensiven ser som vanligt mycket stark ut med bra målvakter och rörliga, spelskickliga backar med både defensiv och offensiv spets.
Kan Laatikainen komma upp till sin potential i år och bli skadefri borde han och nye Blindenbacher kunna leda ett Power-Play att nå över 20%, något som givetvis är oerhört viktigt.
Även på forwards-sidan ser det lovande ut med många klassiska FBK-centrar som jobbar hårt åt båda hållen. Det man kan ha åsikter om är att den riktiga spetsen, Wallin-typen, saknas och det kan märkas i jämna tuffa matcher.
Slår Dragan Umicevic ut som man vill och Åslund tar sitt spel till nästa nivå som han visade att han kan så är jag inte orolig för poängproduktionen. Men så är det ju alltid. Misslyckas två-tre spelare med det man tänkt, så går det givetvis sämre än väntat.
Dessutom vill jag poängtera att man har ligans absolut bästa ledarstab med ”Perra”, Samuelsson, Granqvist och Eriksson i spetsen.
1.
2.
3.
4. Färjestad BK
5. Timrå IK
6. Skellefteå AIK
7. Modo
8. Luleå HF
9. Brynäs IF
10. Djurgårdens IF
11. Rögle BK
12. Södertälje SK
