Huddingebloggen: En anekdot från en bortamatch
Välkommen till Huddinges blogg på SvenskaFans! Här kommer redaktionen att behandla stort som smått främst om Huddinge Hockey men även annat inom hockeyns värld.
Säsongen 96-97 bestämde jag mig för att se Lars-Gunnar Janssons mannar spela Allsvensk match mot Skellefteå, för er som inte vet så var Allsvenskan inte permanent på den tiden.
Tyckte att Skellefteå var en ganska trevlig stad som präglades av ett Norrländskt lugn. Det märktes när jag frågade dem jag delade taxi med till Skellefteå Isstadion om matchen var dagens händelse ” Nä, hä är veckans! ”svarade de.
Inne i arenan så är det cirka 1000 skellefteåbor som ” håller igång ” ordentligt. Med tanke på hur svårspelat det är däruppe så gör Huddinge en bra match och hemmalaget räddas endast av en storspelande Dick Andersson i målet
När Huddinge sedan kvitterar till 1-1 som också blir slutresultatet så skriker jag ut ett kraftigt Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!! Jag inser samtidigt att jag är den enda i arenan som hörs just då. Tycker att den här händelsen är ett bra exempel på hur livet är som Huddingesupporter, för det mesta i alla fall *Ler*
