Krönika: Uppehållet måste användas väl
Med endast fjorton inspelade poäng på sexton matcher kan vi konstatera att Modo för tillfället innehar Elitseriens jumboplats. Hösten har allt annat än gått som på räls för Örnsköldsvikslaget som verkligen fått slita för varenda pinne. Nu väntar ett välbehövligt uppehåll med chans till att se över laget och spelet.
Miloslavs inledning som tränare i Modo har allt annat än varit ett lätt jobb. Tränaren som klassas som en av Modos bästa backar genom tiderna hade redan på förhand en tunn trupp att arbeta med, men som med tiden rent ut sagt blivit lövtunn. Främst då rutinerade och bärande spelare som Niklas Sundström, Per Hållberg och Andreas Salomonsson alla varit och är långskadade. Lägg därtill tappet av en mycket pigg Peter Forsberg efter omgång tre. Skadorna och den tunna truppen till trots så är det ändå lite svårt att sätta fingret som vad som gått snett.
Målvakterna har trots roterandet ändå bidraget med godkända insatser, men där 20-årige Niklas Svedberg i mina ögon visat att han, till skillnad från Malek och Zajkowski, vill bära förstaspaden. Något som förhoppningsvis tränarstaben nu också insett.
Då det gäller försvarsspelet med backarna i fokus har Modo på papperet ändå en starkare uppsättning än fjolårets. Man har förvisso stundtals blivit oerhört fasttryckta i egen zon i många matcher. Men försvaret har ändå överlag varit stabilt och till skillnad från fjolårets säsong har det sällan, snudd på aldrig runnit iväg målmässigt. Mattias Timander har fortsatt visat att han håller en hög nivå, och har även som bekant åter tackat ja till landslaget. Hannu Pikkarainen är annars ett nyförvärv som överraskat positivt och då främst i det offensiva spelet med sin starka skridskoåkning. 18-årige Eddie Larsson har även han gjort bra ifrån sig och visat att han, med lite rutin, också framöver kan vara aktuell i backbesättningen.
Desto tyngre har det istället varit på forwardssidan. Modo har haft otroligt svårt att skapa vassa målchanser i matcherna, för att inte tala om att sätta dit dem man haft. Även om det ofta varit jämt målmässigt har det uddlösa anfallsspelet ofta resulterat i förluster till slut – och de mer enkla poängen har uteblivit. Fel i lagbygget eller ej så känns det som att denna del inte varit prioriterad. Många spelare är det nämligen svårt att begära mer av, åtminstone i år. Men trots detta är det inte bara mörka moln på himlen. Mats Zuccarello Aasen är för tillfället ljuspunkten och fansens hopp. Norrmannen har i år tagit en ännu större roll och visat att han också är en ledare på isen. Trots sin ringa storlek räds han inte det fysiska spelet och visar med sitt spel att han vill bära laget framåt.
Livsviktiga poäng
Veckan som gått har även varit ett fall framåt för Modo. Segrarna mot Timrå och Södertälje var livsviktiga och poängen mot Linköping var en tacksam bonus. Risken fanns tidigare att Modo skulle börja halka efter inför landslagsuppehållet, men i och med dessa poäng kan man ändå gå till uppehåll med ett förhållandevis slagkraftigt poängläge trots sin tolfte plats.
Nu väntar som sagt ett troligen välbehövligt uppehåll med chans att slipa på detaljer i spelet (även om många är på landslagsuppdrag) och även tid till att se över spelarmarknaden. Var det gäller spelarmarknaden har Modo tyvärr en kraftig nackdel i sin ekonomi. Ska man ha kvalité så kostar det. Så enkelt är det. Men guldkorn går att finna även om det sätter stort prov på scoutingen. Modo har absolut inte råd med en katastrofal värvning i nuläget.
Spelarna måste göra jobbet
Jag tror inte heller på ett tränarbyte just nu. Modo har spelat upp sig och är långt ifrån avhängda. Att röra om för mycket nu, då framtidsutsikten är lite ljusare, skulle bara få negativa konsekvenser. Men ska Modo kunna klättra kommer inte bara ett tillskott i truppen att krävas, utan även några positiva överraskningar i den befintliga truppen. Spelare som vi normalt kanske inte skulle förvänta oss gå i bräschen måste nu göra det.
Det kanske låter som en klyscha, men det är en dag i taget som gäller för Modo just nu. Det handlar nämligen först och främst om överlevnad innan något annat mål kan sättas.
