Intervjuserie - del 1: Adam Eriksson
Röda Vita Gröna har startat en intervjuserie där vi intervjuar framtidslöften inom Modo Hockeys organisation. Först ut är 19-årige Adam Eriksson.
Jo, än finns den kvar. Den hockeymentalitet som tog ett rejält grepp om Örnsköldsviksområdena i samband med att storspelare som Peter Forsberg, Markus Näslund och Niklas Sundström firade stora triumfer i NHL. Adam Eriksson, som inledde sin hockeykarriär som sexåring i Modo, spelar för närvarande i Modo J-20 och är en i raden av de ungdomar som blivit påverkade av de ångermanländska hockeystjärnornas framfart på andra sidan Atlanten.
- Det var ett enkelt val att börja spela hockey eftersom jag är uppvuxen i Domsjö där "Foppa" och Sundström har bott. Jag spelade fotboll ända till sista året jag skulle börja på gymnasiet, men då kom jag in på hockeygym så jag valde hockeyn. Men hockeyn har alltid varit förstavalet då sporten har bättre förutsättningar i stan och jag själv tycker jag är bättre på hockey, säger Adam Eriksson.
" Det har varit lite upp och ner"
19-åringen, som enligt sig själv har skridskoåkningen och till viss del fysiken som sin största styrka medan han arbetar intensivt för att förbättra skottet, har spelat i Modo i hela sin karriär och var med i TV-pucken för Ångermanland 2006-2007. Modo J-20 misslyckades under årets säsong att ta sig till Top-8 och därmed också direktkvalificering till J-20 SuperElit och SM-slutspelet, men chansen finns fortfarande i form av fortsättningsserien där lagen som inte gick vidare till Top-8 kämpar om de kvarvarande slutspelsplatserna.
- Vi startade säsongen väldigt svagt och förlorade några matcher mot lag vi egentligen måste vinna mot. Men sedan kom vi igen och vann sju-åtta matcher i mitten av säsongen och hade häng på de fyra, men sedan höll det inte hela vägen. Det har varit lite upp och ner men jag känner att vi har ett starkt lag eftersom vi slagit de regerande mästarna Brynäs och även vunnit över Luleå som är ett av de bättre lagen, säger Adam.
"Det är en dröm man har haft"
A-lagstränaren, i det här fallet Miroslav Horava, har alltid kontakt med juniortränaren som fungerar som mellanhand mellan spelaren och A-lagstränaren och informerar spelaren när en uppkallelse är aktuell. Under försäsongen fick Adam Eriksson beskedet att han skulle få testa på A-lagsspel med Modo Hockey där han nu även registrerats för fjorton matcher under säsongens gång men med varierad speltid.
- Det var jättekul att bli uppkallad. Det är ju en dröm man haft. Det blev lite uppståndelse hos släktingarna, mormor bland annat, hon är nog mitt största fan, skrattar Adam som gjorde sitt första mål mot Färjestad (förlust 3-6) i slutet av oktober och då fick motta mängder av gratulationer från omgivningen.
Adam Eriksson deppar i utvisningsbåset i en match mot Linköping.
Tempot den största skillnaden
- Tempot på plan är den största skillnaden mellan J-20-hockey och A-lagshockey. Det är dessutom lite mer organiserat inom A-laget. Men jag tycker det har gått bra den tid jag har spelat även om jag i bland suttit på bänken och inte spelat så mycket. Skillnaden utanför plan är att allting sköts så mycket proffsigare i A-laget. När man flyger är det ofta charter och allting runt laget är väldigt proffsigt, säger han.
"Tog ett tag att komma tillbaka"
Adam Eriksson erkänner också att vistelsen i A-laget inte enbart var av godo:
- Jag startade säsongen i J-20 väldigt bra från början. Men sedan var jag med i A-laget ett tag och då är det svårt att komma tillbaka i J-20-spelet, så det tog ett tag att komma tillbaka. I A-laget fokuserar man på det defensiva spelet. Man spelar så lite och i en fjärdefemma, så det är mer att man vill göra det enkelt. Tränarna vill helst att jag som är väldigt ung ska spela enkelt ur egen zon men även att jag ska ta för mig i anfallszon, det är där man kan visa att man vill vara med, säger han.
Röda Vita Gröna: Hur bemöts du av gruppen när du blir uppkallad till A-laget?
- Det är otroligt bra sammanhållning när man kommer in där. Gubbarna tar hand om mig bra och även alla yngre tar hand om en. Man blir jättebra bemött av alla och känner sig som en i laget efter bara ett litet tag. Det är ingen speciell som agerar mentor utan det är alla som pushar på. Det är ett väldigt lätt lag att komma in i.
Röda Vita Gröna: Vad är det personliga målet med din hockeykarriär?
- I år gäller det att visa framfötterna i fortsättningsserien och hoppas att få chansen med Modo nästa säsong, målet är att ta en plats i A-laget. NHL drömmer väl alla om.
