Leijonat-bloggen : Vi synar den finska OS-truppen i sömmarna!
Blogg om finsk hockey, men även mycket annat onyttigt.
Visst är det lite fult att påstå att den finska OS-truppen tas upp här, för det gör den inte. Den finska hockeytruppen som skall göra upp om medaljerna i OS är det som gäller, men det känns enklare att kalla den för ”OS-truppen”. För även om det är intressant att se Ahonen tävla mot andra lövtunna skidflygare i en sport där den som ätit minst det senaste året är den som vinner, är det hockeylaget som väcker mest känslor. Det är helt enkelt inte lika intressant att se vilken finsk skidåkare som dopat sig bäst som att se Finland kämpa, kämpa, kämpa för att till sist förlora försmädligt i finalen.
Det största snackisen har såklart varit Jalonens val att lämna Jussi Jokinen utanför truppen. Ett något tveksamt beslut, för all del, men truppen han har till godo håller ändå hög klass – men är den tillräcklig hög?
Miikka Kiprusoff
Niklas Bäckström
Antero Niittymäki
Ja, här behöver vi inte vara speciellt oroliga att det läcker in onödiga mål i baken. Konkurrensen kommer tvinga förste burväktare Kiprusoff till att hela tiden spela på topp, och det kommer han att göra. Faktiskt ligger han den här säsongen rent statistiskt i närheten av sina bästa år i NHL han hade för några år sedan, och det säger ju inte speciellt lite. Bäckström får ses som given tvåa, men har inte varit lika vass i år som tidigare – och det kanske styrker tesen om att han hade det enklare i tidigare, defensivt mer inriktade, Minnesota-upplagor. Dessutom cirukulerar det små viskningar om skadeproblem och fakta är att han varit borta på grund av skada en del matcher denna säsong.
Niittymäki är dock mitt val om Kipper inte håller måttet, eller går sönder. När han är på topp, ja, då är han en av de absolut bästa i världen. Hans ojämnhet syns mycket tydligare över en lång säsong – OS-turneringen är en aning kortare.
Sami Lepistö
Toni Lydman
Lasse Kukkonen
Joni Pitkänen
Sami Salo
Kimmo Timonen
Janne Niskala
Det känns aningen jobbigt när jag måste medge att det bara är två spelare här jag litar på fullt ut i defensiven. Utöver Timonen och och Lydman är det lite skralt med spelare jag mer än gärna ser utföra sitt dagsverk i defensiv zon. Lepistö har bättrat på sig, förvisso, och Kukkonen är ju bättre defensivt än offensvit – men samma sak kan jag ju säga om mig själv och jag är inte med i OS. Pitkänen har även här bättrat sig, men Miikka får vara redo hela tiden i väntan på en eller två inprogramerade utfulningar i egen zon per match från herr Jonis sida.
Salo är förvisso smygmysig i egen zon, men känns i vissa sekvenser lika rörlig som en gammal hederlig tjeckisk lastbil som upplevt både ett och två världskrig.
Niskala hade ju varit bra att ha med om vi spelade hela matcher i numerärt överläge. Risken är att han kommer vara mer snurrig än Laura Lepistö när turneringen är över…
Valtteri Filppula
Niklas Hagman
Jarkko Immonen
Olli Jokinen
Niko Kapanen
Mikko Koivu
Saku Koivu
Jere Lehtinen
Antti Miettinen
Ville Peltonen
Jarkko Ruutu
Tuomo Ruutu
Teemu Selänne
Vi kan ju inte beskylla Jalonen för att ha tagit ut en alldeles för ung och orutinerad trupp – tvärtom, lite nytt yngre blod hade varit trevligt att ha med i laget. Sanning är att få i denna trupp har vunnit speciellt stora grejer i sina karriärer och finns verkligen vinnarkänslan i denna trupp som förlorat så mycket? Tveksamt. Att vår näst bäste poängplockare i NHL inte är med i truppen är ju rätt intressant, och komiskt. Tur att vi har sådan bredd när det kommer till offensiv spetskompetens…
Som jag ser det har vi egentligen bara två riktiga klasspelare uppåt – Mikko Koivu och Teemu Selänne. Sen har vi ett gäng semi-klass-spelare; Olli Jokinen, Saku Koivu, Tuomo Ruutu och Valtteri Filppula. Kanske även Lehtinen. Immonen, Hagman, N. Kapanen, Miettinen, Peltonen och J. Ruutu är spelare som mycket väl kan göra en fin turnering, med rätt förutsättningar (mycket bastu), men är inga som får motståndarna att dra tillbaka sina trupper från Kanada och lämna över guldmedaljen direkt till Finland.
Personligen tycker jag att det kan saknas lite energi i denna kompott. Ruutu-bröderna kommer givetvis kunna jaga livet ur sina backar, men var finns övrig tuffhet? Ingen spelare är någon som helt skyr den fysiska aspekten i spelet, men jag hade gärna sett någon som Bergenheim, Komarov eller Pihlström i truppen. Begränsade hockeyspelare på denna nivå, men energin skulle vara en fin kontrast mot gammal trötthet som kanske börjat infinna sig i vissa ben. Jag hade ju också alla dagar i veckan hellre sett spelare som Korpikoski och Nokelainen i truppen, istället för Immonen och Peltonen. Båda två gedigna i egen zon, och bra mycket intressantare för framtiden.
