Finland besegrade Tjeckien efter en tam tillställning *uppdaterad*
Finland besegrade Tjeckien tidigt i morse, svensk/tjeckisk tid. Hagman blev den stora matchhjälten, efter ett väl avvägt backskott från Niskala. Kiprusoff spelade bra i buren, och fick hålla nollan.
Jag är ingen större supporter av periodrapporter, och med en match så här händelsefattig, skulle det kännas rätt onödigt med en uppstapling av händelseförloppet i kronologisk ordning – nej, vi kör på känsla istället.
Så, vad hände egentligen?
Jag vet inte riktigt. Inte mycket, det är ett som är säkert. Matchen spelades ju såklart lite i kölvattnet av matchen innan mellan Kanada och Ryssland, där tempot var en aning intressantare, målsekvenser mer vanligt förekommande och tacklingarna utdelade till höger och vänster. Min tjeckiske vän jag bevittnade båda matcherna med var stensäker på sin sak – Kanada mot Ryssland kommer vara grym hockeyunderhållning, medan Finland mot Tjeckien kommer vara en sömnig tillställning.
Och jag är benägen att medge att han hade rätt.
Men vi vann, det är det som är viktigast. På något vis kändes det som om vi hade lite bättre fart genom hela matchen, lite mer tur, mer hjärta och framför allt en aning giftigare offensiv. Jag har under min vistelse i landet konstaterat att tjecker till stor del saknar vinnarmentalitet, men jag tänker inte dyka in djupare i ämnet här och nu än att konstatera att idag hade vi bättre vinnarmentalitet – och det säger en hel del om Tjeckien. Vi vågade ligga på lite mer, försöka saker offensivt och till sist gav det utdelning, efter väldigt enkla spelsekvenser.
Backskott Niskala, Hagman har glidit in framför Abborren och styr in pucken. 1-0, finnar glada, tjecker ledsna. 2-0, Mikko Koivu till Filppula, öppen bur, 2-0, tjecker betalar och går hem, finnar gladare.
Matchen i sig var väldigt, väldigt lam och tråkig, om jag får uttrycka mig så bryskt. Få heta målchanser och en hel del misstag åt båda håll. Tjeckerna i egen zon, mestadels och Finland i offensiv zon. Underhållningarna i de respektive lagen bestod helt klart av Selänne i Finland och Krejci i Tjeckien. Jäklar vilken fart Teemu har fortfarande, det är nästan komiskt. Jag sitter och ler för mig själv varje gång han kommer farande på kanten. Få igång målskyttet nu bara! Krejci hade jag på känn skulle vara het i matchen – och offensivt var han bäst i hela Tjeckien, vilket förvisso inte behöver säga allt för mycket. Men han skapade en del saker på egen hand och kändes alltid lite smygfarlig när han närmade sig offensiv zon med puck på bladet.
Min tjeckiske vän var inte allt för ledsen – han sade att vi förtjänade att vinna och att det är lika bra att vi gick vidare – Tjeckien visade ändå ingen vilja att vinna, eller hjärta för sporten. Tama passningar, svagt offensivt spel och ingen gnista.
”No spirit”, summerade jag hans ord med och han nickade försiktigt, men medhållande innan vi skiljdes åt.
Jag är dock väldigt orolig inför matchen mot USA. Många kommer säkert hylla Miikka i buren, och visst var han bra, men vissa sekvenser gjorde mig lite nervösare än vanligt. Förvisso har mina nerver blivit sämre med åren (blir väl så om man håller på Luleå och Finland), men han ingav ibland inte samma gedigna intryck jag hade förväntat mig, och hoppats på. Vi får se, han måste upp ytterligare om vi skall ha chans mot USA.
Spelet i numerärt överläge. Salo träffar inte mål. Timonen träffar inte mål. Varför får inte Teemu avsluta? Mycket kan bli bättre här.
Backspelet kändes dock gediget, men kommer Kukkonen, Lepistö och Niskala hålla mot betydligt aggressivare amerikanare? Tillåt mig att vara tveksam. Mycket tveksam.
Anfallsspelet – rätt enkelt att läsa ibland, och många misstag. Spela gärna rakare och enklare, ibland tar vi allt för farliga vägar kring blålinjen som kan straffa sig om en lirare som Kane snor åt sig pucken och möter ett halvt bortgånget finskt lag.
Att vi backade tillbaka i slutet efter 1-0-målet var ju lika väntat som att jag kommer vara en förstörd människa idag på jobbet. Två arbetsdagar och tre timmar sömn, voi voi. Och match i morgon natt som jag uppfattat det. Voi voi.
Saker att ta med sig till matchen mot jänkarna:
- Målvaktsspelet, var trots allt bra.
- Inga onödiga utvisningar.
- Bra tålamod, och trots skral utdelning fortsatte man att våga.
- Kanske har jag hittat sportbaren som kommer ge oss OS-guldet?
Spelarkritik:
Rakt igenom en rätt gedigen insats av laget. Varken mer eller mindre. Jag tyckte att Selänne stod ut mest framåt, och faktiskt Niko Kapanen måste jag ge lite beröm. Hagman försökte hela tiden, men är enkel att läsa.
Jag gillar kedjan med Peltonen – Jokinen – Ruutu, behåll den.
Filppula är en besvikelse för mig, tänk er en Jussi bredvid Mikko istället…
Nu håller vi tummarna för de tjeckiska bröderna att de håller emot den väntade svenska anstormningen...
Finland – Tjeckien, 2-0 (0-0), (0-0), (2-0)
53:34: Niklas Hagman (Janne Niskala)
58:25: Valtteri Filppula (Mikko Koivu)
Skott:
30 – 31
