LIF-blogg: Rädslan att förlora besegrade viljan att vinna
Masugnen bloggar om Leksands IF och andra hockeyrelaterade saker.
Jag har inte samlat mig helt än, men jag gör ändå ett försök att reflektera lite.
"Växjö vilade sina transatlanter mot Almtuna men inte mot Leksand. Skandal"
"Södertälje sket i sudden death efter att ha säkrat den poäng de behövde. Skandal"
Ungefär så låter det på flera forum just nu, utöver ilskan mot Leksands insats. Jag tänkte ge min syn på saken.
***
Innan matchen diskuterades det flitigt om Växjös transatlanter och dessa så kallade skattefiffel. Det är lätt att vara efterklok, men vad vi fick se av dessa var två assist från Steve Saviano (fenomenal spelare i mina ögon). Transatlanterna var egentligen de minst tongivande spelarna för Växjös del. Det hade inte spelat någon roll om de medverkat eller inte. Det var Leksand det var fel på denna afton.
Södertälje har kritiserats för att "de gav upp" efter att ha säkrat sin poäng mot AIK och sedan mer eller mindre gett ett mål till gnagarna. Visst, det var inte snyggt att se Peter Popovic jubla som om Södertälje vunnit SM-guld efter att slutsignalen gått, men man kan samtidigt förstå varför. Det är så mycket som står på spel och Södertälje behövde bara en pinne och man tog den. Givetvis blir det då svårt att ställa om till en, för de själva, betydelselös förlängning.
Jag förstår att ilska riktas mot SSK men tänk efter. Hade Leksand bara gjort sitt och vunnit mot Växjö hade många varit nöjda och tackat Södertälje för att de tog en poäng vilket ju hade inneburit att Leksand skulle haft allt i egna händer i sista omgången.
***
Man är fruktansvärt bitter nu. Femte året i rad man får en käftsmäll även om den kom lite senare i år. Jag vill dock inte gå för långt och säga att spelarna inte brinner för laget och att det är för många hjärtlösa spelare i laget. Med undantag för Almtuna borta har vi sett ett Leksandslag som brunnit för att nå framgång. Man har spelat uppoffrande i stort sett varje match och spelarna har verkligen gjort allt.
Vi har tokhyllat laget för att de har visat moral i matcherna innan men i dag var de helt plötsligt hjärtlösa h*ror som inte bryr sig. Det är att gå för långt. Felet i dag var att man blev för rädda för att misslyckas. Man trummade på bra innan Växjö fick sitt första power play och kort därefter det första målet. Efter det blev Leksand livrädda. Man fann inte det tålamod som fanns mot exempelvis AIK borta och rädslan att förlora vann över viljan att vinna.
Samtidigt. AIK må ha ett jätteläge att nå Elitserien och Rögle har redan klara Södertälje på hemmaplan. Det ska egentligen inte kunna gå men en seger mot Almtuna samtidigt som Rögle och AIK förlorar efter ordinarie tid gör att vi helt plötsligt går upp. Det är ett långskott men det är inte omöjligt.
