BIK Karlskoga - AIK
Inför AIK-Växjö
Efter en fullständigt vanvettig torsdagskväll tog striden om den sista elitserieplatsen en högst oväntad vändning. AIK sitter nu i förarsätet och vid seger mot Växjö imorgon gör man slut på år av misär och lidande och tar steget tillbaka till Elitserien. Välkomna till millenniets viktigaste match.
Över sju tusen åskådare på Johanneshovs Isstadion biter ängsligt på naglarna. Matchklockan räknar taktfast upp mot en otroligt betydelsefull förlängningsperiod mellan de allsvenska suveränerna AIK och Leksand. Vilket av lagen ska ta chansen att haka på de bortflyende elitserielagen? Svaret tillkännages betydligt fortare än de flesta kunnat anat. Gästernas finländske forward Jussi Pesonen tar sig alldeles för enkelt in framför hemmalagets kasse och avgör drabbningen med bara dryga minuten kvar av ordinarie tid. Av allt att döma ridå för AIK och den hårt pressade klubbens drömmar om en återkomst till den högsta serien. Trots den fina ledningen nere i Småland och dubbelsegern mot Almtuna verkade det av allt att döma som att Gnagets äventyr i Kvalserien nu skulle mynna ut i ett illaluktade utlopp av ineffektivitet, Wolmer X och evidenta pausanalyser från Johan Tornberg. Kvar att möta var ju Rögle och Södertälje och dessutom på bortaplan i båda fallen. Med händerna slutna bad jag en stilla bön om tre poäng. Jag ska villigt erkänna att jag inte trodde på det…
Ibland är det skönt att ha fel. Och ibland är det ännu skönare att ha helt fel. Som alla känner till blev det inte tre poäng på de två matcherna – det blev fem. Fem poäng och därtill två resultat i den föregående omgången som egentligen inte är helt osannolika på förhand, men som givetvis inte ska kunna vara de som presenteras på en jumbotron under en skälvande kvalstrid. Inte någon annanstans än under en magisk torsdagskväll i Södertälje (enligt Google är det första gången som de orden formeras på det sättet, efter varandra i en och samma mening).
Det blev en inledning på texten till synes genomsyrad av optimism, men även om de sportsliga förutsättningarna är synnerligen goda är optimism inte något som är representativt för det förhållningssätt som jag och säkerligen väldigt många andra lagt sig till med sedan återkomsten till verkligheten efter torsdagens seger. Vi står nu på randen till den viktigaste matchen på mycket, mycket länge. Allt ligger i våra egna händer och för motståndet står ett lag som inte har någonting som helst att spela för. Ett sådant scenario kan göra den lugnaste till en neurotiker och det är något vi gnagare känner till och också profiterat på en söndag eftermiddag inte jättelångt tillbaka i tiden. Därtill är Växjö även utan egentlig motivation ett tungt och svårspelat hockeylag och smålänningarna har låtit hälsa att den transatlantiska trio man försatt i danmarksexil flyger upp från Kastrup för spel i huvudstaden.
Jag vill dock tro att säsongens upplaga av AIK har den mentala styrka och desperation som krävs för att klara av det sista hindret på vägen. Ett överbefolkat Hovet kommer att göra sitt yttersta för att bära fram laget och förhoppningsvis kommer publiken att ha tagit med sig den portion av tålamod och ihärdighet som kan komma att behövas för att lösa upp eventuella nervknutar. Vi med biljett kan skatta oss lyckliga; imorgon kan det skrivas historia.