Historisk tillbakablick, del II
Martin Höijer blickar tillbaka och ger en historisk grundlig genomgång kring Färjestads stolta historia. Genomgången är uppdelad i flera delar där gulden behandlas var för sig och avslutningen blir fylld med statistik.
På 60-talet tog FBK steget från division två till att vara ett etablerat lag i högsta serien. På 70-talet blev klubben en ledande förening i svensk hockey och på tidigt 80-tal kom det första guldet.
Conny Evenssons Färjestad med unga stjärnor som Loob, Rundqvist och Steen i laget säkrade slutspelsplatsen med tre omgångar kvar att spela. Slutspelet började dock väldigt illa med en förlust i semifinal ett i Skellefteå. Matchen efter på hemmaplan slutade med 3-0 och det skulle nu avgöras på neutral rink. Då showade Thomas Steen och Janne Ingman, barndomspolarna från Grums och gjorde två mål var. Färjestad vann med 6-1.
Finalserien mot AIK visade sig bli olidligt spännande. Suddensegrarna avlöste varandra och vid tredje matchen med ställningen 1-1 hettade det till rejält. FBK:s målvakt Hannu Lassila spelade storstilat och AIK med tränare Dan Hobér i spetsen anklagades för att börja spela smutsigt mot målvaktsfantomen. Ett flertal överkörningar rådde dock inte på den finske målvakten och Färjestad vann matchen.
Poängligavinnaren i slutspelet Håkan Loob visade sig ha en stor roll i den avgörande finalmatchen och gjorde matchavgörande 2-1. Färjestad vann matchen med 5-1 och det första SM-guldet var ett faktum.
Superfemmans show
Bollklubben mötte giganterna Brynäs i semifinalen. Första matchen imponerade laget och vann med 5-2 på hemmaplan. Superfemman Laine, Rundqvist, Ingman, Olausson och Samuelsson dominerade på isen, inte så konstigt kanske då alla fem var landslagsmän.
Brynäs kontrade i match två med samma resultat i Gavlerinken. Men avgörandet blev en plötslig död för Brynäs. Matchen slutade hela 11-2 efter ännu en stor show av ”superfemman”.
I den första finalmatchen mot SSK blev ”Täljes” buse Peter Ekroth syndabock. Efter hans idiotiska 2+2 utvisning kunde Bollklubben vända matchen från 2-3 till 4-3 på en minut genom Rundqvist och Lundh. SSK kvitterade matchserien i och med 5-4 segern hemma i final två.
I match tre hände något som blev väldigt omdiskuterat. Samme Lundh som gjorde mål i match två fick öppet mål för att slå in det till synes avgörande 4-2 målet och sköt. Problemet var bara att Thom Eklund, en SSK-forward helt plötsligt började agera målvakt och plockade skottet med sin handske i målgården. En solklar regelvidrig räddning då reglerna säger att utespelare inte får hålla pucken i målgården. Vilket senare istället bidrog till att SSK kunde vända matchen till seger 4-3. Södertälje var alltså en seger från guldet vid denna tidpunkt, men Färjestad ville annat och vann två raka matcher. Den sista spelades på neutral mark, i Karlskoga där segern bärjades med 3-2 via två mål av Erkki Laine.
Lagbild från 1986. Bild: Daniel Briander
Revanschen mot Björklöven
Det skulle bara bli ett års väntan till nästa guld, 1988 var det nämligen dags igen.
Det såg dock till en början inte så bra ut. Laget blev bara sexa i tabellen och lagom till slutspelet bröt nyckelspelaren Tommy Samuelsson armen. Leksand vann första kvartsfinalen med 4-3. I match två kvitterades matchserien efter en 6-1 kross. Storspelande ”Pekka” Lindmark i FBK-buren kunde senare härleda sitt lag till semifinalen och den avgörande matchen slutade 4-1.
Första semifinalen mot AIK blev 4-2 på hemmaplan och det blev vinst för Karlstadlaget även i match två. Detta innebar att Färjestad spelade sin tredje raka SM-final.
I finalen skulle Färjestad få revansch mot det Björklöven som knep guldet -87.
Första matchen slutade dock väldigt snöpligt med en 5-4 förlust i sudden.
Thomas Rundqvist var inte helt nöjd med det och ordnade 1-1 i matchserien i princip på egen hand. Även match tre slutade med värmländsk seger. I den avgörande matchen klev Erkki Laine fram med tre mål i en match som Färjestad vann med 6-3. Slutspelets kung var dock en annan FBK-spelare – backen Peter Andersson. Han tangerade Håkan Loobs tidigare rekord med 14 poäng i slutspelet (2+12). Djurgården, som vann serien och radade upp rekord under säsongen fick alltså inte ens spela final.
Maratonmatchen som aldrig tycktes ta slut
Det dröjde nio år till nästa guld. 1997 var det dags och det var som vanligt ett knallhårt slutspel. HV71 slogs ut i kvarten med 3-2 efter klara 9-2 i sista matchen.
Det var i första semifinal-matchen mot Leksand som hockeyhistoria skulle skrivas. Första mötet var nästan sex perioder lång. Efter dryga 19 minuter in på den tredje övertidsperioden avgjorde Leksands Andreas Karlsson. Färjestad hämtade sig dock från matchen som pågick ända till midnatt och kvitterade matchserien, mycket tack vare Mathias Johanssons 3-1 mål.
Denna Karlsson skulle dock i ännu en match döda Färjestad. I den tredje matchen gjorde han 4-2 med två minuter kvar att spela.
I match fyra fick Leksands supermålvakt Johan Hedberg en spricka i fingret och fick kliva av. Det var då Färjestad tog kommandot, inte minst genom ”Clabbe” Eriksson som avgjorde match fyra i förlängningen. Samme ”Clabbe” bidrog till kvitteringen 4-4 efter att Leksand haft ledningen med 3-0. Det var självklart också Eriksson som avgjorde även i denna förlängning och Färjestad var i final.
Jörgen Jönsson och hans liga tog tillsammans med backhjältarna Sergei Fokin och Roger Johansson över huvudrollen mot Luleå. Laget gick upp till 2-0 i matcher och ledde även match tre – guldet var nära. Luleå hämtade sig dock och krossade FBK med 7-2.
”Det blir roligare att avgöra hemma” sades det. Så blev det också. 7-4 blev slutresultatet efter att Jörgen Jönsson gjort det femte målet. Per Bäckman tog alltså sitt andra guld med Färjestad, men fick trots detta inte vara kvar.
Claes Eriksson jublar och Fokin krigar under säsongen 96/97. Bild: Daniel Briander
Artursson chockade alla i förlängningen
Att försvara ett guld är inte lätt och något som bara två föreningar gjort tidigare. Färjestad skulle dock bli den tredje. Det nederlagstippade Karlstadlaget slog överraskande rekord i grundserien med 21 raka matcher utan förlust och slog sedan ut Frölunda i kvartsfinalen. Jörgen Jönsson och Peter Nordström avgjorde en vinstmatch var.
I finalen väntade storebror Djurgården. Färjestad vann första mötet i Globen med 4-1.
I match två blev det omvända siffror och i samma match sänkte Djurgårdens Robert Nordmark Färjestads nya publikfavorit Pelle Prestberg med en rejäl smäll. Kanske var det något som även påverkade i match tre. Matchen vanns av DIF, denna gång med 5-1.
Pelle kom dock tillbaka och avgjorde match fyra med två mål.
Den avgörande matchen i Globen är en klassiker som många Djurgårdare vill (försöker) glömma. Samma Prestberg gjorde ledningsmålet i andra perioden, men Djurgårdens Thomas Johansson kvitterade med bara 51 sekunder kvar av matchen. Det blev förlängning.
I förlängningen visade FBK-målvakten Boris Rousson upp något av det sjukaste målvaktsspel man någonsin skådat och stod emot DIF-dominansen på ett briljant sätt. För att sedan få se Guld-Greger Artursson smacka in det avgörande målet från blålinjen mellan benen på Tommy Söderström efter att DIF-ikonen Mikael Johansson tappat pucken i fel läge.
Djurgårdens tränare vid denna tidpunkt, Niklas Wikegård har vid ett senare tillfälle sagt att han fortfarande drömmer mardrömmar om Greger och ”Kulon” Lennartsson (FBK:s tränare).
Källa:
Jubileumsboken, Färjestad BK 75 År
www.farjestadbk.se
Del III...
