Säsongen 2009/2010 Del 3
2009/2010 var säsongen då AIK tog steget tillbaks till hockeyns finrum. Efter mycket upp och ner, mycket tur samt lite skicklighet så är den 11 april 2010 alltid inskrivet i AIK-hjärtat då AIK via 2-0 mot Växjö åter är i elitserien. Här kommer den sista delen som till stor del handlar om kvalserien
Med tre omgångar kvar att spela låg AIK på tredjeplats. Leksand var klara för kvalserien och fyra lag gjorde upp om de övriga två platserna. Växjö tvåa med 96 poäng, AIK hade 95 och sensationen Almtuna låg fyra med 94. Favorittippade Malmö hade tappat men hade fortfarande chansen med sina 89 poäng. Spelschemat talade för Almtuna som dessutom hade hysterisk form och hade kvar Växjö(h), Västerås(b) och Troja(h), normalt minst sju poäng. Växjö hade Almtuna(b), Leksand(h) och Borås(b). AIK hade hemmamatcher mot Mora och Örebro som naturligtvis ska vara sex poäng. Men sedan i avslutningen väntade Malmö borta, en inte helt optimal avslutningsmatch när du måste ta poäng. Dessutom låg pressen på AIK att vinna båda hemmamatcherna, vilket tidigare under säsongen inte helt funkat under press.
Almtuna-Växjö kom att bli den match som öppnade upp AIK:s läge. Almtuna åkte nämligen överraskande på en förlust mot ett defensivt starkt Växjö. Kanske passade det inte laget att plötsligt få vara favoriter. AIK vann över Mora med 4-2 där första perioden var riktigt bra och sedan spelades bara matchen av. Det betydde att seger mot Örebro skulle göra AIK definitivt klart för kvalserien. Matchen mot Örebro blev jobbig. Spelarna tycktes vara nervösa och verkade rädda för att förlora. AIK skapade chanser men oförmågan att sätta dit pucken gjorde sig återigen påmind. Örebro tog sig in i matchen och nu var det Heino-Lindbergs tur att visa vilken bra målvakt han kan vara. Långt in i sista perioden var ställningen 1-1. I Västerås ledde hemmalaget mot Almtuna. Om det resultatet stod sig skulle AIK i alla fall vara i kvalserien. Med tur och skicklighet lyckades AIK få in 2-1-pucken. Via stolpen gjorde Victor Ahlström mål och Örebro var ett slaget lag. 3-1 kom sedan i tom kasse. Äntligen var AIK klart för kvalserien. Det skulle inte spela någon roll hur sista matchen i Malmö slutade. AIK vilade ett par spelare i avslutningsmatchen, bland annat fick Fredrik Holmgren vakta kassen. Trots spel med bara femton utespelare så svarade AIK för en imponerande insats och vann med 2-1 och tog andra raka segern borta mot skåningarna.
Om vi snabbt sammanfattar serien så hamnade AIK på andra plats med 104 poäng, tre bakom Leksand. Endast 13 matcher förlorades under ordinarie tid. En rolig och anmärkningsvärd grej är att AIK faktiskt vann bortatabellen. Trots mycket gnäll över bortaspelet så tog laget alltså flest poäng av alla på bortais. Det bevisar kanske att vi supportrar trots allt har väldigt (för?) höga krav på spelarna.
Kvalserien
Leksand, AIK och Växjö alltså till kvalserien. Från elitserien kom Södertälje och Rögle. Almtuna tog den sista platsen efter segrar mot Malmö i PlayOff. Inför kvalserien snackades det som vanligt om elitserielagen och Leksand. AIK nämndes bara i förbigående. Min personliga känsla var dock att laget hade chansen om man kunde slippa berg och dalbanespelet från grundserien. Det kändes som det kunde bli en jämn serie och det kunde räcka med rekordlågt poängantal för att klara andraplatsen. Förstaplatsen var vikt för SSK.
AIK startade kvalspelet borta mot Växjö. På ett sätt var det bra, för AIK slapp vara favoriter i matchen. Det blev en mycket spännande tillställning. Lagen växlade ledningar med varandra, dock bara med ett mål. Matchen såg ut att gå till förlängning. Men en och femton kvar dök dock Henrik Eriksson upp och slog in 6-5 till AIK. Hans andra mål i matchen. Snacka om perfekt start. Två dagar senare var det dags för SSK på Hovet. Det kändes bra att ha SSK i andra omgången med tanke på att AIK i föregående års kvalserie varit det bättre laget i båda matcherna men förlorat. Nu var det dags för revansch. AIK var återigen det spelmässigt bättre laget men tre grova försvarsmissar gav SSK lika många mål. Jonas Westerling, Christian Sandberg och Oscar Ahlström såg till att det stod 3-3 inför sista perioden. Med mindre än minuten kvar gjorde SSK ett mycket omdiskuterat mål. I momentet innan borde en SSK-spelare åkt ut och i anfallet efter kom 3-4. Ett mål som borde underkänts eftersom målskytten åkte igenom målgården när han tog pucken.
Rögle var nästa lag att gästa Hovet. På nytt slängde AIK bort poäng efter att Heino släppt in ett skitmål i förlängningen. Försvarsmissar hade kostat laget i alla fall tre poäng och det har man inte råd med mot elitserielagen på hemmaplan. Dessutom undrade man vad som var problemet med Heinos målvaktsspel som inte alls varit godkänt.
I fjärde omgången mötte AIK Leksand borta. AIK var det bättre laget och Lucas Lawson gjorde 1-0. Fredrik Holmgren ersatte Heino i målet och spelade mycket bra. Men återigen fälldes AIK av ett skitmål. Jesper Ollas vallade in 1-1 via Holmgrens rygg, ett mål som absolut inte får gå in. Sedan gjorde Leksand 2-1 i PowerPlay och AIK kunde inte kvittera trots mycket heta chanser. Nu måste det bli vinst hemma mot Almtuna i nästa match. AIK gjorde en stark insats, dock mot ett något blekare Almtuna än vad vi tidigare sett, och 4-1-segern var odiskutabel. Efter halva serien hade SSK vunnit alla fem matcherna men där bakom var det precis så jämnt som man på förhand hade trott.
Nu vände serien och för AIK bortamatch mot Almtuna, på långfredagen. Fredrik Holmgren fick fortsätta i målet och började nu växa fram till en stor hjälte. Almtuna hade stundtals bra tryck mot AIK-målet men Holmgren höll alla puckar utom en utanför mållinjen. Stefan Johansson hade kvitterat i mitten av första perioden och 1-1 stod sig alltjämnt. Då klev Richard Gynge fram. Poängkungen från grundserien hade haft en tung kvalserie fram till nu. Men ge honom en chans så sätter han pucken. AIK fick ett PowerPlay i mitten av sista perioden. En AIK-are sköt och det blev gröt framför mål. Mitt i röran dök Gynge upp och satte dit segerpucken. Vilt jubel bland de tillresta fansen på läktaren . För första gången hade AIK visat lite kamp och vilja att vinna. Chansen till elitserien fanns absolut kvar.
Men chanserna minskade plötsligt en väldigt massa procent efter matchen mot Leksand på Hovet som förlorades med 2-3. Återigen var det försvarsmissar som gjorde att poängen flög all världens väg. Holmgren lyckades på nytt kasta in en puck i eget mål och AIK hamnade i underläge efter två perioder. David Engblom visade vilja och tryckte in kvitteringen med åtta och en halv minut kvar. Men en och tio kvar kom nästa försvarmiss. Två AIK-backar kastar sig för att täcka skott och ger på så sätt Jussi Pesonen fri gata att sätta 3-2. Återigen tappade AIK poängen i slutminuten och det var definitivt inte rättvist. Ännu mindre kul var det eftersom AIK vid poäng hade spelat bort Leksand från elitserien. Tre matcher återstod nu och nu var AIK tvungna att vinna varje match. Lättare sagt än gjort eftersom nästkommande matcher var mot de båda elitserielagen på bortaplan. Allt talade nu för att Leksand skulle följa SSK upp.
Matchen mot Rögle utnämner jag till säsongens sjukaste. AIK började jättesvagt och blev nertryckta i egen zon. På något underligt sätt så kunde AIK ändå kontra in både 1 och 2-0 och gå till periodvila med 2-1. I andra perioden fortsatte skotten hagla mot AIK-målet även om inte alla träffade mål. Tobias Ericsson kontrade in 3-1 i numerärt underläge, Rögle reducerade i samma PowerPlay. Inom loppet av 25 sekunder gick sedan AIK från 3-2 till 5-2. Man bara satt och gapade framför TV:n. Andra perioden var bara fem minuter gammal men redan sju mål i matchen. Det ska sägas att ingen av målvakterna hade någon bra dag men som Rögles Christopher Nilstorp spelade i denna match så undrar man hur han kommande säsong kommer spela i Färjestad. Det blev naturligtvis ännu mer fart på Rögle och man lyckades inom loppet av en och en halv minut reducera två gånger. Efter det sista målet bytte Roger Melin ut Fredrik Holmgren och tog in Heino-Lindberg i målet. Här visade Heino sig från sin bästa sida. Rögle vann skotten i sista perioden med 15-4 och pucken dansade på mållinjen flera gånger men Heino höll tätt. En helt osannolik match med ett ännu mer osannolikt resultat. Leksand slog Södertälje efter förlängning och kampen hårdnade.
Två omgånger återstod och allmer talade för Leksand mest på grund av spelschemat. Kunde laget bara slå jumbon Växjö på bortaplan så väntade Almtuna på hemmaplan i sista matchen. Rögle låg en poäng före både Leksand och AIK men hade svåra Almtuna borta och sedan SSK hemma, och hade inte imponerat. AIK gjorde sig redo för att åka till Södertälje.
Situationen var att Södertälje behövde en poäng för att vara klart för elitserien och startade med en frejdig offensiv samtidigt som AIK inte alls låg i startblocken och 1-0 kom rättvist i PowerPlay. Trots 14-7 till hemmalaget i skott så blev det inga fler mål, mycket tack vare Fredrik Holmgrens storspel i målet. I andra perioden tog AIK över matchen och Dick Tärnström kvitterade med ett snyggt skott. Just Tärnström var den här matchens gigant och nu spelade han äntligen som den gigant alla förväntat sig att han skulle vara. Nu var det bara ett lag på banan men återigen hade AIK svårt att få in pucken. Känslan inför sista var ändå att AIK skulle ta matchen. SSK verkade nöjda med den pinne man hade och det låg öppet för AIK att ta alla tre poängen. Ett ribbskott från Patrik Bergström blev det närmaste laget kom att avgöra under ordinarie tid. Matchen gick till förlängning där AIK fick spela PowerPlay. Dick Tärnström passade Richard Gynge som tog sig in i zon, drog bort sin back och snärtade upp pucken i krysset till 2-1. Vilt jubel bland alla AIK-are i arenan. Gott så med två poäng, men……Det som gjorde denna kväll mest minnesvärd var resultaten på övriga arenor. Almtuna hade besegrat Rögle med 3-1 och i Växjö åkte Leksand på en obeskrivlig mina och förlorade med 2-5 efter att ha tappat matchen redan i första perioden. Snacka om att ha maximal tur. Situationen var nu den osannolika att AIK hade allt i egna händer inför avgörandet, vinst mot Växjö skulle ta laget tillbaks till elitserien. Man trodde inte att det var sant.
Match 10, AIK-Växjö 11 april 2010.
Det fanns nog inte en AIK:are som inte var nervös innan matchstart.
Hur det gick här vet alla vid det här laget även om man fortfarande ibland inte tror att det är sant. Matchen blev en kamp mellan hopp och förtvivlan. Växjös målvakt Viktor Fasth hade gett sig tusan på att inga puckar skulle in i hans mål. Trots stort AIK-tryck framförallt i första perioden stod sig 0-0. Christian Sandberg hade matchens chans att spräcka nollan i andra perioden. Fasth låg ner men Sandberg fick inte upp pucken. Växjö var inte ofarliga och det kändes som att en slumppuck mot mål kunde förstört hela dagen. Många, många började undra om detta verkligen skulle gå vägen. Rögle ledde mot Södertälje och var vid detta läge i elitserien.
Då steg Lucas Lawson fram. När han värvades var det många som höjde på ögonbrynen och undrade varför. Vad skulle en spelare som kom från Division 1 kunna tillföra AIK? Men Lawson hade visat i tidigare matcher att han visst var en tillgång med bra defensivt spel och också två mål i kvalserien, men att han skulle bli den största hjälten denna dag var det ingen som räknade med. 14.22 i sista perioden, ställningen är fortfarande 0-0 och folk börjar misströsta på läktarna, då kliver han fram. Oscar Ahlström slår en genomskärare som når Lawson som skjuter in pucken mellan benen på Viktor Fasth. Hela Hovet lyfter och läget går från misär till lycka på någon sekund. Daniel Bång avgör sedan definitivt det hela med 2-0 i tom kasse. Allting får ett osannolikt slut. Det fanns vissa som trott på det här hela säsongen men innerst inne är det en bragd av AIK att ha klarat detta. Från att vara helt uträknat med tre matcher kvar stod man där tillslut som vinnare.
Hjältarna är hela laget med ledartrojkan och sportchef Gozzi. Men framförallt två spelare som man inte räknade med skulle vara det, Lucas Lawson och Fredrik Holmgren. Ni är för alltid inskrivna i mitt och tusentals AIK-hjärtan. Kanske var de två spelarna lagets bästa under hela kvalserien. Tyvärr får de inte följa med laget vidare på resan men sådan är idrotten.
Det ska bli kul och spännande att få följa AIK i elitserien kommande säsong.
Tack AIK hockey för den underbara säsongen 2009-2010.
Ber om ursäkt för att detta blev en lång del. Men det hände så mycket i kvalserien så det var svårt att korta ner. Men jag har gjort ett försök.
