Sommar och hockey, en självklar kombination
De oinvigda tittar på mig med en blandning mellan misstro och medlidande, och säger saker som: ”Hockey, spelas inte det på vintern?” eller ”Det är inte förrän i april som det blir intressant i alla fall!”. Tack och lov vet jag att vi är många som inte helt faller in i semesterlunken, och som inte bara ser hösten som regn och rusk och jobb. Nej, den nya säsongen börjar ju som bekant i samma ögonblick som den gamla slutar, och det är nu när sol och bad hägrar för de flesta som grunden läggs för vinterns stora batalj.
Det drar igång redan med den första vårvärmen, och när skolavslutningar och studentskivor väl klarats av är surret som allra mest intensivt: Ryktena, snacket och de mer eller mindre osannolika spekulationerna om vad som är på gång i klubbarna. Och inget är klart bara för att värvningar presenteras och trupperna börjar ta form – än så länge är det långt kvar till höstens första line-up. Vem lämnar för NHL? Får någon spelare gå, och vilka rockader startar i så fall detta i den egna och andras trupper? Vilka behöver rehabiliteras och eventuellt kanske till och med opereras, och hur påverkar det deras möjligheter till sommarträning och spel under kommande säsong?
Vi är väl ganska många här som, under den mest intensiva fasen av Silly Season, slår på datorn det första vi gör när vi vaknat. Före intag av koffein och en sund(?) frukost, före papperstidningar och definitivt före Facebook ligger ett besök på varje hockeysajt man känner till för att bli uppdaterad om det senaste som hänt på hockeyfronten. Jag minns att jag somnade med ett leende på läpparna natten till den förste maj, dagen då Sevc kontrakt gick ut och han var fri att skriva på för en ny klubb. På något sätt kändes det som bygget av FBK 2010/11 började falla på plats med honom, även om det fortfarande var en lång väg kvar att gå.
När det var dags för deadline för NHL-övergångar var jag på väg till en välbehövlig semester i Turkiet, och en av mina första åtgärder på plats var förstås att ordna en pålitlig internetuppkoppling. Där satt man, under palmernas skugga i nära 40-gradig värme, och tackade högre makter för att det gått vägen den här gången. Alla luttrade supportrar vet ju sedan tidigare att alla lagbyggen är ett korthus fram till det där magiska datumet, och faller ett starkt, centralt kort så kan även en lovande trupp bli ordentligt försvagad.
Väl hemma styrde jag kosan till LLA för att försöka stilla hockeyabstinensen något genom ett besök på inlines-VM. Ett något snöpligt slut blev det väl för svenskarnas del - det hade utan tvekan byggts upp en förväntan bland både spelare och publik om ett guld på hemmaplan - men som underhållning gav inlineshockeyn i sig ändå mersmak. Jag såg inte finalen, men jag såg de blivande mästarna USA´s insats i kvartsfinalen och jag måste säga att de i den matchen imponerade mer på mig än det svenska laget gjorde i sin kvartsfinal.
Vad gäller FBK-spelarna så skötte de sig bra i den match som jag såg. ”Hat-trick-Dick” visade att han inte för inte rankas som en av världens bästa inlines-spelare, Wallin fingrade lite diskret på sin brutna, smärtande näsa mellan bytena men såg ut som sitt vanliga jag däremellan och den från början bänkade Magnus Nygren tog chansen att visa sitt fina backskott i några powerplaysituationer. Unge herr Brodin var antagligen med mest för att se och lära, för under kvartsfinalen spelade han inte något byte. Nyförvärvet Patrik Lund spelade en del, men utmärkte sig inte på något speciellt sätt i ett ganska blekt svenskt lag som lät matchen bli mer spännande än den behövt vara.
Måndagen den 2:e augusti var det fler än jag som kryssat för i sin almanacka. Då gick nämligen A-lagets första officiella isträning av stapeln, och publikuppslutningen var större än jag förväntat mig med tanke på att den sällsynta solen för en gångs skull visade sig utanför fönstren. Självklart var vi många som var nyfikna på hur tränarna tänkt kring sammansättningen av backpar och kedjor och hur statusen var på gänget som opererats och rehabtränat under våren och sommaren.
Exakt klockan 18.00 klev Åslund som första spelare in på isen, och glädjande nog följdes han av de flesta av lagets spelare. Det ser med andra ord ut som rehabträningen går enligt planerna för lagets skadade/opererade spelare, och det var skönt att se att också Mikael Johansson fanns med på isen. Varken han eller Åslund deltog dock i alla övningar, och jag såg att Johansson vid ett tillfälle grimaserade lite när han föll. Lyckligtvis gick han inte av isen utan fortsatte träningen utan att se hämmad ut. Robin Rahm deltog inte på grund av magsjuka, och en svettig Kåberg kom förbi i gymkläder. Dick Axelsson saknades på isen, men det ska inte vara någon fara med honom utan handlade bara om lättare sjukdom.
På isen såg jag en blandning av lekfullhet som fick mig att tänka på kalvar på grönbete (det måste vara en befrielse att vara tillbaka på isen efter månader av stenhård fys) och fokuserat allvar. Det small ordentligt emellanåt, och vid ett tillfälle höll Michel på att slå sönder klubban i ramen i ren ilska efter ett insläppt mål. En sådan inställning på träning är alltid skön att se som supporter! Tempot var definitivt högre än jag hade förväntat mig så här under det första passet, och jag var nog inte den enda som tänkte på fystränare Asplunds uttalande på FBK´s hemsida: ”Vi har jobbat för mer formel 1 och mindre diesel och vi har nått resultat.”
När det gäller nyförvärven så vill jag lyfta fram några som såg riktigt intressanta ut på denna första träning med laget: Junland imponerade bland annat med sitt distinkta skott, Christian Berglund såg ut att vara lika oöm som vi är vana vid att se honom, Sevc strålade som en sol när han hälsade på gamla bekanta i drickpauserna och tvekade inte att gå in med hela kroppen på samma killar däremellan. Kristofer Berglund är inte den största back jag sett, men det kändes inte som det var något problem eftersom han spelade både smart och med kyla. Frögren är alltid Frögren, och det skämtsamma onda öga han kastade på killen som körde ikull honom vid en av övningarna bådar gott för den kommande säsongen. Brodin ska kanske inte ses som ett nyförvärv, men jag vill ändå lyfta fram den befriande respektlöshet han visar och det kloka spel han har trots att han fyllde 17 så sent som bara för några veckor sedan. Den evigt unge Prestberg var riktigt het och såg ut att kunna bli pricken över i:et den här säsongen.
Granqvist jobbade med målvakterna (Nihlstorp, Michel och Skåres Jonas Sparring) och jag tror att han och hans arbete även i år kommer att vara en oerhört viktig kugge i FBK-hjulet. Just målvakterna har ju lyfts fram som FBK´s mest osäkra kort, och det ska bli intressant att följa dem under försäsongsmatcherna. En spelsugen Marcus Johansson övertygade om att han kommer att ge sina konkurrenter en ordentlig match om en plats ”over-there”, och jag tror nog inte att chansen är så stor att vi får se honom i FBK i vinter trots det nya utlåningsavtalet.
Nåväl, vi har bara sett en första träning än. Kanske inte så mycket att dra några större växlar av så här tidigt, men det är alltid skönt att få se laget ta form. Årets lag som på pappret är så starkt att det fått bära en viss favoritstämpel i försäsongsdiskussionerna har fått presentera sig på isen och gjorde det med den äran. Det är fortfarande långt kvar till den där aprilmånaden som alla vi hockeyintresserade ser fram emot, men det känns faktiskt riktigt bra så här långt. Nu ska det bli spännande att följa laget och se hur det står sig mot övriga lag i det kommande European Trophy-spelet. Resultaten i sig är väl kanske inte helt relevanta eftersom det fortfarande är långt kvar till dess att formen ska vara optimal. Men som supporter ser man det som en viktig del av säsongen när man får se nya formationer växa fram och nya spelare presentera sig. Helt plötsligt känns det inte så motigt att de sista veckornas ledighet verkar vara på väg att regna bort. Det är, i skrivande stund, trots allt bara 44 dagar kvar till nedsläpp. Och sedan får de oinvigda säga vad de vill!
