Åtta års väntan är över
Nu står vi mindre än en vecka ifrån den minst sagt efterlängtade återkomsten till Elitserien
Efter nästan ett decennium på hockeyns bakgårdar – ibland i gråa ingenmansländer, ibland på ruinens brant – borde väl någon form av positiv förväntan vara den dominerande känslan inför premiären mot Linköping. Och visst finns nyfikenhet och förhoppning där inne, men ju närmare vi kommer nedsläpp desto mer framträdande blir min ängslan och oro. Det är inte med barnets trängtan efter julafton jag emotser onsdagen utan jag känner mig snarare som den nyss utsläppte Franz Biberkopf under öppningsscenen av Fassbinders magnifika Berlin Alexanderplatz. Vad har hänt i den värld vi har levt utanför så länge? Vilken är vår plats i det sammanhang vi nu återvänt till? Hur bra är AIK?
För spelartruppen är detta naturligtvis en utomordentligt korkad hållning att anamma. Att komma upp till Elitserien och tveka och be om ursäkt för sig låter som en synnerligen dålig idé som inte kan leda någon annanstans än till Kvalserien. Jag ögnar igenom namnen i truppen och får en bestämd känsla av att en sådan eventuell oro vore obefogad. Bortsett från Dick Tärnström finns inga stora namn, men det finns en skara med nödvändig elitserierutin och än fler som under så länge törstat efter att få den chans de nu ställs inför. Jag vill gärna tro att spelare som Christian Sandberg, Daniel Bång och Johan Andersson har kunnandet som krävs för att ikläda sig en elitseriekostym och snart är det alltså upp till bevis. Det känns onödigt att spekulera kring något sådant på förhand, domen kommer ändå att komma under den närmaste tiden.
Den närmaste tiden, ja. Underskattning och entusiasm är en effektiv kombination som bidrar till att nykomlingar ofta inleder säsonger starkt, egentligen oavsett sport och nivå. Om AIK ska undvika Kvalserien, vilket får sägas vara säsongens obestridliga målsättning, gäller det att hänga med i början. Hovet måste bli en obehaglig plats att komma till för motståndarna och poäng måste plockas i nästintill samtliga av de inledande hemmamatcherna, då lotten sett till att vi möter Frölunda, Färjestad, Skellefteå och HV71 på bortais under den första vändan. Seriens på papperet fyra starkaste lag.
* * *
Josh MacNevin missar säsongsupptakten av skattelättnande skäl. Det är som det är, men jag ser fram emot att se kanadensaren i den svartgula tröjan. Alla vi som följt Allsvenskan under de två senaste säsongerna vet vad han kan och med sin spetskompetens i numerärt överläge måste han kliva fram som en nyckelspelare. En till synes enig expertis har dömt ut honom som för trög och vek i egen zon. Jag tycker mig känna igen det resonemanget från när en viss Johan Åkerman tog steget upp till HV71 efter att ha presterat på ett sätt i Skellefteå och Allsvenskan som får anses vara ganska jämbördigt med det MacNevin åstadkommit i Växjö. Jag känner igen det för att jag själv var en av tvivlarna. Och visst var inte Åkerman någon stjärna i den egna zonen, men från blålinjen, företrädesvis i power play, snittade han nästan en poäng per match, var en av hörnstenarna i det HV71 som vann SM-guld och fick landslagsdebutera som rekordgammal 34-åring. Låt vara i ett lag med ett spelsätt annorlunda än det som AIK förväntas ha, men jag tror ändå att Josh MacNevin är ett utropstecken då vi summerar säsongen nästa vår.
* * *
Det blev alltså ingen premiärmatch en fredag 21:00. Något säger mig att det kommer att SE betydligt mer fullsatt ut på läktarna i och med att matchen nu spelas på en onsdag...
* * *
När det så har blivit dags att försöka förutsäga hur Elitserien kommer att sluta måste jag ändå släppa min nervösa Biberkopf-inställning. Med skygglapparna på kan man faktiskt konstatera många frågetecken kring merparten av våra kommande motståndare. Håller verkligen alla de målvakter som nu ska kliva in och ersätta de många flyktade sedan förra säsongen? Södertäljes Riku Helenius är kvar och han håller, men hur är det ställt med den övriga truppen? Är Challe Berglund rätt man för MoDo? Kan Jonas Rönnqvist göra i Luleå vad han lyckades med i Almtuna? Jag tror på Rönnqvist, men väljer att svara nej på många av de andra frågorna som hopar sig i huvudet och får då upp Gnaget på en tiondeplats. I ett ingenmansland som är väldigt svårt att beskriva som grått.
1. Frölunda
2. HV71
3. Färjestad
4. Skellefteå
5. Brynäs
6. Djurgården
7. Linköping
8. Timrå
------------------------
9. Luleå
10. AIK
------------------------
11. Modo
12. Södertälje
