Mycket närmare - och hur nära hade man egentligen kunnat komma???
Undertecknad prickade in helt rätt slutresultat, 3-6 till gästerna. Tyvärr kom matchavgörande 3-4 tidigt i tredje i numerärt överläge på en totalt felaktig huddingeutvisning.
Stor NH90-klack och en än så länge lite mindre hemmaklack också, livat värre på läktarna trots att det inte var mer än 537 på läktarna...
Och Huddinge hängde bra med i två hela perioder. Var snarare snäppet bättre, ledde skotten så långt knappt men dock.
Första perioden börjaade i bra tempo. De starka gästerna från Sörmland tog ett visst grepp om händelserna, men Huddinge gjorde inte bort sig och spelade upp sig. Efter 10.11 föll matchens första utvisning, gästernas Fredrik Håkansson två minuter för hooking. Huddinge skapade ett visst tryck i nyköpingszonen men fick inte till det där riktiga avslutet. Det kändes rätt bra när även matchens andra utvisning drabbar gästerna knappt två minuter efter att Håkansson sonat sina synder, men vad händer?
Huddinge blir för ivriga och lämnar en jätteblotta bakåt, Nyköping kommer i ett kontringsläge två mot en och Robert Åndberg prickar in matchens första mål. Men Huddinge skakar av sig den värsta förskräckelsen och börjar utnyttja det numerära överläget igen. Och 45 sekunder efter gästernas ledningsmål är det åtminstone kvitterat. Huddinge får mersmak och fortsätter spela bra. Två minuters spel med en man mindre är ingen större fara, och när NH 90 strax innan klockan ska gå in i sista matchminuten går till anfall igen snappar plötsligt Johan Älgekrans upp pucken och kan ge den till Martin Pilö, som sätter full speed mot Mikael Törnqvist i NH-buren och inte gör något misstag utan sätter pucken säkert i mål. 2-1! Perioden går klart till Huddinge, och man undrar hur matchen hade kunnat gå om hemmalagets två mot en-läge direkt på tekning efter 2-1-målet hade resulterat. Skotten vinner Huddinge med 11-10.
Andra perioden börjar också med huddingedominans, och det känns ruskigt snöpligt och irriterande när gamle huddingebekantingen Patrik Degerstedt säkert sätter periodens första skott för gästerna i mål efter dryga sex minuters spel, när Huddinge redan har fått iväg fyra skott mot Törnqvist.
Men slaget är ännu inte förlorat, Huddinge fortsätter spela bra, även om en del spelare då och då går bort sig riktigt pinsamt. Men gästerna har ännu inte lagt i sin berömda överväxel... Efter 8.34 är det sedan barnsben huddingefostrade Nordin El Harfaoui som åker ut två minuter för high-sticking, och Huddinge får till ett riktigt bra power play. Tommy Leinonens ledningsmål 3-2 efter 10.33 är riktigt snyggt. Typiskt nog är det just Nordin som revanscherar sig för vad han ställt till med och petar in kvitteringen till 3-3 med drygt fyra minuter kvar. Men trots målmässig förlust i perioden med 1-2 är det Huddinge som vinner skotten med 14-8. Särskilt het var Elias Fälth, med fem av dessa fjorton skott på mål i perioden.
Tredje perioden börjar och spänningen är stor. Har Huddinge lärt läxan efter de stora jätterasen tidigare i höst nere i Rosvalla? Tyvärr får vi väl aldrig riktigt veta det, för när det matchavgörande målet faller och ger NH 90 ledningen med 4-3 har det inte gått schysst till. Ett orättmätigt numerärt överläge gav gästerna det spelrum som behövdes för att göra ett ledningsmål.
Klockan stannar på 3.29 när domare Thorsbrink blåser av spelet och visar ut Tomas Lindgren två minuter för interference. Vad har då Tomas gjort? Ingenting, han råkade bara vara på fel plats vid fel tidpunkt. Vad som hände var att han och två nyköpingsspelare sekunden tidigare hade stått och bökat vid sargen strax innanför Huddinges blålinje. Lindgren kom iväg därifrån först, och i momentet efteråt krokar tydligen nyköpingsspelarna ihop, så att den ene (kan ha varit Tobias Borg, tror jag) faller pladask omkull. Thorsbrink ser fallet och Lindgren på väg från situationen och tolkar det på det för honom enda möjliga sättet.
Efter 61 sekunders power play sitter pucken som betyder 3-4, och från och med det läget är resten av matchen aldrig något mer än en ren lekstuga för Nyköping. Bara Jiro Niheis storspel i mål håller siffrorna nere, skotten slutar till sist 4-18, efter att som mest ha stått 1-11. Brrrr....
Typiskt när man någon gång ska förlora på ett sätt som inte känns helt rättvist, i varje fall just när avgörandet faller (vilket gudskelov var länge sedan) - att den ska komma mot ett lag som är så mycket bättre att de naturligtvis aldrig ska behöva be om ursäkt för tre poäng (eller förr i världen två) mot Huddinge. Orättvist på ett sätt, men naturligtvis inte ändå. Så fruktansvärt frustrerande - troligen det värsta sätt man kan förlora på. Eller.... nja, play off-matcherna hemma mot Troja 94 och Tingsryd 95 var väl ändå värre ändå....
All heder till den trevliga nyköpingsklacken, som var ett nummer för stora för den nya spirande hemmaklacken och satte färg på matchen. Men de hejar inte fullt lika ihärdigt som Almtunas Red Lions. Med jämna mellanrum kunde det bli så tyst att även jag, som satt betydligt närmare bortaklacken, kunde höra hejandet på Huddinge. Och när tigrarna från södern klämde i riktigt ordentligt var det absolut inte omöjligt att höra att det hejades på två håll även när klackarna höll igång samtidigt.
Oerhört snyggt med supporterklubbens matchvärdar som sopade upp konfetti och skräp där NH-klacken hade stått. MYCKET seriöst! Varmt välkomna tillbaka den 2 december!
