Lövens flyt håller i sig!
Invigning av Umeå Arena, nästan 6000 personer på plats och Rickard Fagerlund gör ett symboliskt nedsläpp mellan kaptenerna Hermansson och Mikaelsson. Bäddat för folkfest, intensitet och spänning. Men ack vad vi bedrog oss… Stämningen uteblev till viss del, intensiteten lyste mer än ofta med sin frånvaro och då är det ju tur att vi i alla fall fick spänningen.
Redan 3 timmar före nedsläpp inleddes invigningsceremonin med Staffan Ling som konferencier och den publik som redan då infunnit sig fick underhållning tilldelat sig. Höjdpunkten var givetvis när Umeå-dottern och den nya pop-drottningen Lisa Miskowsky klev in på isen för att riva av sina senaste hits.
Till matchen:
Om första perioden skall det direkt sägas att den var till största del alldeles fantastiskt dålig. Hemmalaget började dock som vanligt i ett rasande tempo och skapade direkt ett par målchanser. Sedan gick det bara utför för hemmalaget. Skellefteå kom in i matchen och skapade bra press framför Mattias Lindmark med en man mer på banan. Målet skulle också komma, men det var Alexander Beliavski som snodde pucken på blå linjen för att sedan enkelt sätta pucken mellan benskydden hos Jonas Burman. Perioden fortsatte sedan i bedrövlig stil men AIK hann i alla fall kvittera när Marko Kivenmäki enkelt förvaltade det friläge han bjöds på. Sammanfattningsvis…TRIST!
Skellefteå fattade tydligen vad hockey handlar om för i andra rundan satte man fart på rören och spelade stundtals ut Löven rejält. Då försvararna vägrade lyfta bort forwards framför mål och Lindmark i målet fortsatte sin trend att ge alla skyttar två försök så trillade även puckarna in. Kent Lindberg visade vilja och petade in två puckar från målgården. Dess för innan hade dock Beliavski, vem annars, gjort hemmalagets andra mål på ett rappt handledsskott. Perioden avslutades med att en lövenfransos, bägge hade en riktigt dålig dag, dribblat i egen zon och gett Stefan Klockare läget att servera Fredriksen öppet mål. 4-2 till AIK efter två perioder var rättvist men onödigt.
I tredje perioden svängde matchbilden. AIK började backa hem samtidigt som Björklövens kämpar Wennerberg, Holmqvist och Briell vaknade på allvar. Det var i stort sett spel mot ett mål den sista perioden. Efter att Beliavski fått en billig utvisning med sig kunde man reducera genom Parks efter att pucken studsat ut från sargen bakom Burmans kasse. Det målet verkade väcka hemmaspelarna än mer och anförda av Alexander Semjonov så startade kvitteringsjakten. Målet skulle också komma, detta genom Pär Holmqvist som kunde raka in pucken efter framgångsrikt sargspel av Mattias Wennerberg. Samtidigt lyfte nästan taket i den nya arenan, varför använde man domkrafter i somras?, och man började ana att det verkligen var 5873 personer på plats i hallen.
Det avgörande målet kom sedan i numerärt överläge sedan Daniel Ström dragit på sig en onödig utvisning med bara 5 minuter kvar att spela. Målet kom till efter en situation som borde varit över. AIK erövrade nämligen pucken i egen zon och borde rensat undan pucken då Briell snodde tillbaka den och serverade Wennerberg pucken. Han i sin tur hittade Semjonov som avgjorde matchen.
Vad ska man säga om denna matchen egentligen? Ett derby är ett derby och kommer alltid att locka massor med folk men detta var inte ett bra sådant. Bäst på isen var nr. 6 i hemmalaget, Lisa Miskowsky. I övrigt var det veteranerna Beliavski och Mikaelsson som var sitt lags bästa spelare.
AIK har inte slagit Björklöven under ordinarie tid på väldigt väldigt länge. Kanske nästa söndag i Skellefteå?