Historisk seger...!
För första gången i historien fick en Huddingeklack spelarapplåder med klubborna mot isen efter en seger hemma i Björkängshallen!
Det satt hårt åt, men för första gången sedan nya klacken Huddinge Tigers drog igång fick man nu bevittna en hemmaseger. Enda segern sedan det lilla "klackandet" kom igång var hittills den målsnåla och ganska orättvisa segern senast i Uppsala. Och då bestod klacken av sex, sju personer.
Hemma mot Hammarby senast var det alltså för sannolikt första gången någonsin större Huddinge- än Hammarbyklack, med ett 60-tal i hemmaklacken, men då blev det förlust. Liksom sedan mot Tierp och Nyköping.
Och senast Huddinge har haft någon klack att tala om är flera år sedan, när idén med spelarnas applåderande med klubborna mot isen inte var lika spritt, och i varje fall inte var känt i Huddinge...
Men dagens match!
Båda lagen började bra och första perioden var välspelad och ganska jämn. Mot slutet fick Boden två utvisningar i tät följd och Huddinge spelade en stund fem mot tre. Strax efter att Boden fått in sin fjärde spelare hettade det till och en utespelare blockerade pucken med handen. Domaren Peter Eriksson hade inget annat val än att döma ut ett straffslag som Johan Älgekrans behärskat satte i mål med nio sekunder kvar. 1-0 till Huddinge! Skönt och ganska rättvist. Huddinge vann skotten i perioden med 10-7, och hade kanske ett visst övertag även spelmässigt.
Andra perioden startade Huddinge mycket bra och fick också utdelning sju minuter in på perioden. Klackens hjälte Tomas Lindgren blev sist på en puck som letade sig in bakom Björn Bjurling i bodenmålet. Sedan drabbades stora delar av laget av kollektivt hjärnsläpp, och Huddinge fick helt riktigt slå ifrån sig i spel fyra mot fem i 38 sekunder, tre mot fem i två fulla minuter, och fyra mot fem i 1.28 till. Tommy Leinonen drog nämligen på sig en tredje tvåa (plus tio, då det var för checking from behind) när Huddinge redan var två man mindre på plan.
"Klarar de det här, vinner de" bedömde en kollega i sekretariatet. Han fick verkligen rätt, men knappast på det sätt han tänkte sig. Men några minuter efter den värsta utvisningskalabaliken vispade plötsligt Johan Hagman till en puck som gick märkligt enkelt förbi Björn Bjurling i bodenkassen och in i mål. 3-0 och en gammal psykologisk barriär så länge jag har följt Huddinge var passerad. Under mina år har Huddinge kunnat tappa ledning 2-0 till både oavgjort och förlust, men aldrig har det i varje fall efter slutet av 80-talet förekommit poängförlust i en match där Huddinge har haft 3-0.
Men Boden visade plötsligt lite av de beydligt större kvaliteter som uppenbarligen finns i laget jämfört med i Huddinge och fick retroaktiv utdelning för det långa numerära överläget tidigare i perioden. Med exakt två minuters mellanrum gjorde man två snygga reduceringsmål, och ställningen efter två perioder var 3-2. Skotten i andra 13-17.
Tredje perioden började med en dubbelutvisning efter 26 sekunder. Perioden fortsatte med mer och mer Boden. Och efter 5.10 kom kvitteringen. Allt tycktes vara förbi. Perioden fortsatte med stark bodendominans, även om Huddinge smet upp i egna anfall någon gång ibland också. Jiro spelade bra i mål, och med tre och en halv minut kvar av ordinarie tid kommer lyckträffen för hemmalaget, 4-3 av Elias Fälth i en grötig situation framför bodenmålet. Fjorton sekunder efter målet åkte sedan gästernas Mats Diberius ut för en lite väl hårt dömd hooking, och Boden tappade två viktiga minuter i sin jakt på en ny kvittering. Inte förrän med 37 sekunder kvar kunde Boden ta ut målvakten och försöka med en man mer, men Huddinge klarade att hålla undan. Äntligen en seger igen!
