Jodå, samma siffror i alla fall!
Samma resultat mot Kiruna som mot Boden, hemma också...
Fast mot topplaget Boden gjordes 4-3 under ordinarie tid. Mot jumbon Kiruna fick Huddinge nöja sig med 4-3 efter straffläggning, och "bara" två av de tre poängen. Men fem poäng på den här helgen känns naturligtvis hur bra som helst. Det lär det knappast bli nästa helg mot Skellefteå och Piteå. Eller...?
Huddinge tog ett ganska säkert grepp om matchen direkt, även om siffrorna aldrig sprang iväg. Men redan efter 2.29 gjorde klackens favorit Tomas Lindgren 1-0 på pass från Emil Arvila, och Huddinge behöll sedan ett ganska fast grepp om händelserna.
Andra perioden blev lik den första. Huddinge hade matchen i sina händer, och det kändes tryggt och säkert. Efter halva perioden sköt Elias Fälth 2-0 och tre poäng kändes ännu mer säkert.
Och inte kändes det mindre kassaskåpssäkert när 3-0 föll efter knappt halva sista perioden. Så sent som dagen innan hade Huddinge bekräftat undertecknads "personliga" tes att man flera gånger har kunnat tappa både en poäng, och fler, trots ledning med 2-0, men aldrig efter en ledning med 3-0.
Men nu blev det faktiskt ändring på det! Denna dag tappade Huddinge 3-0 till poängförlust! På mindre än fyra minuter bevisade Kiruna att känslan av Huddinges trygga grepp om matchen varit en falsk illusion, och gjorde tre snabba mål.
Att 3-2-målet dessutom gjordes i numerärt underläge gör inte insatsen mindre beundransvärd.
Huddinge försökte lägga in en högre växel och återta ledningen än en gång, liksom mot Boden på lördagen, men 3-3 stod sig till full tid, och förlängning väntades.
Detta innebar f ö tredje raka hemmamatchen mot Kiruna utan seger vid full tid. I allsvenskan 94/95 knep teamet historiens första kirunapoäng mot Huddinge via 2-2, och året därpå vann man en fantastiskt underhållande match (ironi!) i Björkängshallen med 1-0 ("det är inte publikfriande, men det är effektivt" sade deras tränare efter den matchen). Däremot har som sagt alltså aldrig något kirunalag tagit poäng mot Huddinge på hemmaplan förrän den 21 oktober i år.
Förlängningen blev ganska händelselös, men åtminstone 2-2 i skott. Så det blev naturligtvis straffläggning när undertecknad skulle kombinera onlinerapporteringen med min allsvenska debut som speaker....
Olli Julkunen lade första straffen, men den tog rätt på Jiro. Tommy Leinonen gick ut och fintade snyggt undan namnen Timo Leinonen och satte Huddinges första straff.
Niklas Strängdal var näste man till rakning för Kirunas del, men Jiro var lika omutlig nu. Timo Leinonen stoppade sedan också Huddinges hittillsvarande straffslagsspecialist Johan Älgekrans, och nu var det Jiro som kunde rädda bonuspoängen om han tog Dennis Ejdeholms straff. Det gick också vägen, och Huddinges tredje straff behövde aldrig läggas. Daniel Karlsson var utsedd att lägga den.
Kan vi ta med oss spelet från större delen av den här helgens matcher till resten av seriespelet ser nog framtiden rätt ljus ut. Vi har ett grundspel att falla tillbaka på, som borde räcka för att hålla oss en bit ifrån kvalstrecket i fortsättningsserien. Närmast gäller det notoriska poängbanken Almtuna borta, och det vore sällsynt olyckligt om vi skulle bjussa AIS på någonting, nu när det känns som att vi är på gång.
