Straffseger mot Almtuna igen
Två ganska jämnstarka klackar och en sensationell comeback på domarsidan. Med spelet var det nog lite mer si och så...
Domarcomebacken först. Jan Hellström från Gävle skulle ha dömt den här matchen tillsammans med linjemän likaledes från Gästrikland. Men Hellström fick sent förhinder, och ny domare fick blixtinkallas.
I bilen på väg till att döma Allettans derby M/B Hockey-Trångsund satt gamle domarräven Håkan Björkman, känd domarprofil med en hel del dömande i betydligt högre divisioner för några år sedan som är hemma igen efter några år i USA och dömer i division 1 i regionen i år.
Björkman fick hur som helst chansen att avancera till allsvensk domare för en kväll, och skötte sig väl fullt godkänt, tycker undertecknad. Själv hoppade jag in på scorekeeper-sysslan för tredje gången på en A-lagsmatch i år, och fick ett straffavgörande på min lott, och klarade väl även det ganska okej.
En eloge också till funktionärsvännen från Flemingsbergs IF, Jenny, som var inkallad som speaker av mig, då jag länge hade trott att jag skulle vara bortrest denna vecka. Tycker hon skötte det alldeles utmärkt. En höjdare var ju då gratulationen av Daniel Karlsson på 26-årsdagen, snyggt tajmad då just Daniel skulle teka, och också vann den tekningen...
Om matchen i sig är det väl frågan om det finns lika mycket att säga. Det var ingen vidare bra match över huvud taget, men minst dåliga var utan tvivel Almtuna, som väl sett till spelet borde haft tre poäng vid full tid. En oroväckande trend som inte bådar gott inför kommande returmöte längre fram i serien.
Almtuna störde Huddinge långt upp i zon och satte hård press. Vissa perioder undrade man om Huddinge spelade med fyra man på plan. Gästerna hade också klart mest puck, men första perioden slutade ändå 8-8 i skott, och 1-0 till Huddinge, ett ganska snyggt anfall där jubilaren Benny Rönnelöw nätade på pass från Mille Wallander. Benny uppvaktades med blommor inför matchstarten, då han hade gjort sin 100:e seriematch för Huddinge senast uppe i Sundsvall.
Andra perioden gick i det närmaste helt och hållet till Almtuna, som också åstadkom periodens enda mål genom Niklas Bjurman, på pass från Johan Lindh. Men närmast ironiskt nog vann Huddinge skotten med 8-7. Symptomatiskt för bägge de två första perioderna var nog mest puck för Almtuna, långa spelövertag för Almtuna, men kanske aningen vassare chanser för Huddinge, när det väl blev några sådana.
Tredje perioden var däremot Almtunas utan kommentar, och den som räddade Huddinge var Janne Axtilius i mål. Huddinge var så tillbakapressade att Tommy tog time out efter 10.57. Lite bättre blev det efteråt, men det var fortfarande AIS som låg på mest och bäst.
Förlängningen var rätt händelselös, men det var Almtuna som var närmast att avgöra med bl a ett friläge för Tony Westerlund (fuskläser jag till mig i UNT:s reportage att det var...).
Straffläggningen räddade sedan kvällens store hjälte Jan Axtilius. Han räddade två raka straffar från Niklas Bjurman och Fredrik Abrahamsson, medan både Johan Älgekrans och Tommy Leinonen satte sina. Tommys var en riktigt märklig historia, en missad dragning som på något sätt ändå letade sig i mål.
Klack-kampen blev väl i stort sett oavgjord. I speakerbåset tyckte jag kanske AIS-klacken hördes något mer, och den var väl i ärlighets namn också aningen större än hemmaklacken. Men stämningen var helt okej, två efter omständigheterna rejält stora klackar och aldrig att det var tyst om båda två samtidigt - precis som det ska vara. Skönt att Huddinge som klubb är med i matchen igen på klackfronten...
