Vakna, Leksand!
När jag skriver det här sitter jag på tåget hem från Boden till Dalarna efter att ha sett kvalseriepremiären mellan Boden och Leksand i onsdags börjar jag få lite blandade känslor vad som komma skall. Spelet mot Boden var inget att hurra för, det påminde mycket om förra året; nervösa spelare som gjorde många misstag i egen zon, missade frilägen och dylikt.
Men förlusten kan vara en slags väckarklocka för spelarna och för oss fans. Spelarna vet nu att det är kämpa som gäller mot alla lag och ingen match är "enkel" och vi fans kan tona ner förhoppningarna samt vara lite mer ödmjuka.
Trots att Leksand spelade som kärringar mot Boden känns det mycket bra att vi fick två poäng. Det säger kanske lite hur stabila Leksand är i år. Sedan är det inte lätt i såna här matcher, särskilt mot Boden som ligger ca 100 mil från Leksand. Det känns som det är ett helvete att spela där uppe och det kan Boden med sin högljudda publik dra fördel av längre fram i serien. Jag tror och hoppas att Boden kommer ta fina skalper hemma mot t.ex. AIK och Timrå.
Målvaktsfrågan var det jag tänkte på mest inför kvalserien, Sean hade faktiskt inte satts på prov riktigt men efter att ha sett Sean Gauthier mot Boden finns det inget att oroa sig för. Hans spel med klubban är makalöst och det är han troligtvis bäst i Sverige med.
En spelare som har planerat dåligt är Jens Nielsen och hans fru Pernilla som väntar sitt andra barn. Jens har valt att stanna hos henne under proceduren. När barnet tittar fram vet jag inte men hoppas det är snart för Leksand behöver verkligen "Jensa", även om man förstår att familjen kommer före allt annat här på jorden. Junioren Johan Eneqvist tog hans plats i första kedjan vilket var svårt då hela förstakedjan var mycket osynliga. Förutom planens gigant, Greg Brown, som var bäst på planen och kämpade som ett djur. Det kändes som det var han mot Boden.
Nyckeln för framgång i Kvalserien för Leksand är powerplay där är vi helt oslagbara i Sverige. På 46 matcher innan kvalserien gjorde Leksand otroliga 89 mål i numerärt överläge.
Det som kan sabba återtåget är alla utvisningar som Leksand drar på sig, i allsvenskan hade LIF 23,19 minuter i snitt per match, i superallsvenskan låg siffran på hela 26 min per match. Det kommer inte hålla i kvalserien som ni kan förstå.
Matchen som alla går och tänker på är bortamatchen mot AIK den första april där SuperStars sålde ut ca 2000 biljetter på ett par dagar. Sedan är det alltid ett par 1000 Stockholms-masar när Leksand lirar i Globen, så jag skulle gissa att matchen mot AIK kommer det att finnas fler Leksingar än råttor.
AIK - Leksand kommer att bli årets ishockeymatch i Sverige för inte har det varit mer än 13850 personer på någon hockeymatch i Sverige denna säsong?
Lagen som jag tycker Leksand ska passa sig för är Björklöven och Timrå, "Löven" har ingen press på sig och har matchtempot uppe efter Play off-matcherna, man har fått igång Beliavski, Potvin och Parks rejält. Timrå har bara en spelare som håller i Elitserien och det är Henrik Zetterberg men laget har rutin i dessa sammanhang det är en stor fördel.
Vad ska man säga om AIK? Laget där fansen sviker, "jag kollar bara på fotboll...", är det vanligaste man hör, är dom inte alla medgångare? Ska AIK överhuvudtaget existera i Elitserien? Jag hoppas verkligen inte det, jag ser hellre "Löven", Timrå eller andra lag där fansen lever för ishockeyn. Men nu får AIK-fansen bevisa att dom vill ha ett hockeylag i elitserien, 3112 personer på en av AIK:s viktigaste match i Kvalserien duger inte.
