AIK avslutade säsongen med seger
De svartgula besegrade Björklöven i säsongens sista match. Nu väntar en intressant silly season.
Det var med låga förhoppningar man begav sig till den sista matchen för säsongen. En helt betydelselös match vilket om inte annat publiksiffran på blygsamma 460 personer gav sken av. Men även om matchen egentligen inte hade något värde så kändes det riktigt skönt att laget fick avsluta med en seger, 5-3.
Det var knappast någon drömhockey som presterades nere på isen, inte heller någon tät och tuff sådan heller. Man kunde snarare dra vissa paralleller med Sveriges bidrag till All-Star matchen även om spelarna för kvällen var av betydligt sämre klass. Spelarna höll sig undan från närkamper och lade inte ner alltför stor energi på det defensiva spelet vilket var orsaken till att matchen blev relativt målrik.
AIK fick en bra start av matchen då Andreas Jämtin med bara en minut spelad inledde målskyttet. Beliavski kvitterade halvvägs in i perioden som gick till den första pausvilan med ställningen 1-1.
Audet, Lundström och Louhi svarade för varsitt mål i den andra perioden som resulterade i en 4-1 ledning. Men matchbilden var relativt jämn och gästande Björklöven reducerade både en och två gånger genom Potvin och Holmqvist innan mittenperioden var färdigspelad.
Även om det var gott om chanser i den sista perioden fick målet vänta tills Boris Zabka i slutminuten fastställde slutresultatet till 5-3 i öppen målbur. Noterbart var att det blev Zabkas första och enda poäng under hela säsongen trots en ordinarie plats i laget.
AIK besegrade Björklöven med 5-3 i en jämn tillställning. Det var åtminstone en hygglig underhållning och en värdig avslutning på säsongen. Spelarna tackade snabbt av den fåtaliga publik som tagit sig till Hovet innan de gled av isen.
I AIKs lag spelade Fredrik Ericson hela matchen och imponerade på mig. Han borde ha fått chansen vid fler tillfällen tidigare under säsongen. Martin Lindeberg och Pelle Andersson gjorde debut. De fick lite speltid, utmärkte sig inte speciellt och gjorde heller inte bort sig.
Ett stort tack till klacken som höll igång hela matchen med utmärkt resultat. Världsklass av er!
Nu är säsongen slut. Trist med lagets sorti från högsta serien, men nu gäller det att satsa långsiktigt och inte bara för nästa säsong. Personligen vill jag inte se en toksatsning nästa säsongen som enda mål att gå upp, utan det ska finnas tanke bakom varje spelare som även i framtiden ska kunna tillföra truppen något.
Min fem i topp hos hemmalaget:
5 – Filip Turek, visade stor kampvilja och flera sevärda dragningar.
4 – Fredrik Ericson, respektlös i sitt spel och bäste back.
3 – David Engblom, inget fel på inställningen.
2 – Jyrki Louhi, har höjt sig betydligt de senaste matcherna.
1 – Phillipe Audet, ligger bakom mycket i lagets offensiv.
”Tillbaka ska vi gå…”
(Tyvärr kom det inte upp någon rapport igår kväll efter matchen på grund av driftstörningar hos min internet-leverantör.)
