En jämförelse av topplagen i NHA - del 3
Försäsongen är nu i det närmaste slut. Årets allsvenska är snart igång. Jag hävdar fortfarande att denna säsong inte lär bli mindre spännande än tidigare år eftersom allt fler lag satsar uppåt.
Björklöven, Skellefteå, Boden, Nyköping, Sundsvall, AIK och Hammarby har alla ambitionen att nå Superallsvenskan i första hand och sedan kvalserien. Jag har därför passat på att göra en mindre objektiv men likaledes intressant jämförelse lagen emellan. Här kommer den tredje och näst sista delen i vilken lagens forwards ska bedömas.
Forwards:
Till skillnad mot backsidan så råder det ingen brist på forwards i årets allsvenska. Nästan alla tänkta topplag kan mönstra två riktigt starka uppställningar så jag tror att bredden kan bli avgörande i många matcher. En jämförelse kommer aldrig att vara riktigt rättvis och det är inte den här heller. Jag tar här hänsyn till hela truppen, även inkommande artistare. Att dessa lag kan få lite jobbigt fram till oktober är väl att vänta men jag måste se till hela säsongen i min analys.
Ranking:
1. Björklöven
2. Skellefteå
3. Boden
4. AIK
5. Nyköping
6. Hammarby
7. Sundsvall
Björklöven och Skellefteå har på papperet de klart starkaste forwardsuppställningarna i serien. Trots att Umeålaget tappade fjolårets viktigaste spelare, Greg Parks, så har man både bredd och spets. Man kan mönstra en uppställning med allsvenskans bäste spelare Steve Potvin och Alexander Beliavski samtidigt som spelare som Lars Briell och Anders Lönn har den rutin som krävs. Löven har i Jonas Hedberg fått en riktig retsticka som kan bli viktig för laget, inte minst med sin inställning. Div1-succén med Forsgren och Åhlén ser ut att fortsätta och borgar för många mål framåt även denna säsong. Dessutom rankar Edmonds sitt senaste förvärv Figliuzzi som bättre än Parks och Potvin…vilket bådar gott! Det gäller bara att klara de 8 första omgångarna utan för många skador.
Skellefteå har satsat annorlunda i år och om ni frågar mig så har de också satsat rätt. Borta är de överbetalda stjärnorna och de har ersatts med unga äregiriga spelare som kommer att kriga för en plats i laget. Enda frågetecknet är väl bara om man har för många sådana spelare. Det blir många som inte ens får byta om till match i vinter. Toppen finns som alltid i Mikaelsson och Ekholm. Fredrik Näsvall är återbördad och det garanterar många mål. Bålgetingen Näsvall är en personlig favorit och han trivs uppenbarligen i Skellefteå av någon anledning.
Brett Harkins heter det mest omskrivna förvärvet, en powerplay-specialist som säkert skall bli en attraktion i årets allsvenska. Klarar han bara omställningen till stor rink så kan det bli en rolig vinter. Skellefteå är nog det enda laget i serien som kan klara en hel del skador. Frågan är bara hur bra de nya killarna är? Ett par av dem måste kliva fram om det ska bli riktigt bra!
Johan Tellström var den enda spelaren som kunde hota Alexander Beliavski i poängligorna förra året. Han är kvar och kommer givetvis att fortsätta producera poäng för Boden. Norrbottningarna ser faktiskt oväntat starka ut på forwardssidan då rävarna B-O Karlsson och Robert Nordberg fått sällskap av Dennis Ejdeholm och Stefan Henriksson. Förutom de äldre säkra korten har man dessutom ett antal unga killar som redan visat att de håller i allsvenskan. Andreas ”Boston” Lindström skall till exempel bli mycket intressant att följa. Boden kan bli obehagliga att möta i egen zon.
AIK har ett svårbedömt lag och jag tror att vi kommer att få se ett lag spelandes som fastlåsta i Gröna Lunds berg-och-dal bana. Man har fått behålla en legendar som Anders Gozzi som givetvis skall kunna dominera spelet om han får vara frisk. Övrig rutin får Roger Rosén och Alexei Salomatin stå för. Den forna västeråsaren blev nämligen nyligen klar för ytterligare en sejour i svensk hockey, 37 år gammal. Man har dock gott om unga lovande forwards där Hagos, Jämtin och Kumpalainen klarade sig bra även i elitserien. Frågan är bara hur de klarar av pressen att ta tag i spelet också. Det har varit lite si och så med det på försäsongen. Kapaciteten finns dock.
Nyköping har satsat rejält och har presenterat många nya forwards men jag är inte övertygad om deras storhet än. Man har satsat på spelare med stark skridskoåkning som skall passa in i Hellgrens höghastighetshockey. Man har hämtat dit tre finska spelare som gjorde bra ifrån sig under förra säsongen. Salpa, Männikkö och Lehtonen skrapade alla ihop ganska många poäng, Salpa i Gislaved och de övriga i finska div1. Kan de upprepa detta i år? Det har varit lite si och så med det ännu. Roger Jönsson och Pär Holmqvist är två etablerade allsvenska spelare men nog kommer firma Ohlsson-Abols-El Harfaui saknas. De ersätter man inte så lätt.
Hammarby storsatsning kom av sig och nu har man insett att man får bygga ett elitlag av blivande elitspelare istället. Man har därför värvat en del unga spelare med elitrutin och en del rutinerade killar som skall stabilisera laget. Däremot vet jag inte om man riktigt lyckats. Har en känsla av att starten kan bli avgörande för årets Hammarby. Avgörande faktorer kan vara om norska ligans skyttekung Niklas Barklund och Vallentunas poängspruta Martin Fjällby kan kliva fram även på denna nivå. Då kan man bli farliga. Christian Lechtaler har anslutit från Frankrike och den gamle lövenkaptenen kommer att göra ett stabilt jobb för Bajen, det gör han vara han än är. Fågel eller fisk för söderns stolthet? Fisk tror jag.
Sundsvall har en jätteintressant backuppställning. Forwardsmässigt ser det mycket värre ut. Man får fortsätta lita på bröderna Romö samt hoppas att Daniel Olsson kommer tillbaka efter svackan förra året. Nye tjecken Zwikel har mycket kvar att bevisa men han besitter tydligen stor talang. Skall det bli något annat än fortsättningsserien för Sune Bergmans gäng måste spelare som Tryborn och Thelin verkligen kliva fram. Annars får man satsa på en 1-0 seger i varje match.
Jag kommer inom kort att återkomma med en summering av dessa tre delar. Tills vidare får vi väl fortsätta analysera.
