Vilken match!
Ja, vilken premiär vi fick skåda denna kalastrevliga söndag. En mycket underhållande match med många olika ansikten, inför den fina publiksiffran 1673, bästa på år och dagar.
Noga räknat sedan hemmamatchen mot Brynäs i allsvenskan 1995/96. Då var publiksiffran 1712. Senast vi hade utsålt i Björkängshallen, då för tiden lika med 2300, var just mot AIK, två år tidigare, i allsvenskan 1993/94, i en spännande match som slutade 4-4. Alla de övriga mötena med AIK har spelats i Globen. Och AIK väntar fortfarande på att slå oss i vår lada. Nästa tillfälle att försöka är mindre än en vecka bort...
AIK började bäst i första perioden, liksom senare i andra. Första perioden började med lite trevande spel i mittzon, Huddinge tog sig in i AIK:s zon och småduttade lite, så hamnade pucken i Huddinges zon, och en puck letade sig ner framför Janne Axtilius och låg still en decimeter framför honom.
Sedan förstår nog ingen vad i herrans namn som hände. En huddingespelare (möjligen Jimmy Wendel, men min minnesbild av spelarnumret är oklar) var framme och verkade beredd att ta pucken med sig därifrån och förhoppningsvis få igång ett anfall, men sedan blev det något slags missförstånd mellan målvakt och försvarare och pucken petades bara åt sidan en bit bredvid Janne och kunde petas in i mål av en AIK:are. Andreas Pettersson fick detta mål krediterat, med assist från David Engblom, så på något märkligt vis måste tydligen båda ha hunnit vara på pucken innan den letade sig i mål. Men det stämmer inte med hur jag minns situationen. Förvirrat var det, och på ett extra pinsamt sätt hade vi fått 1-0 till AIK efter bara 1.19. "Shit, det här kan bli tvåsiffrigt" var väl tanken just då...
Efter detta tog AIK grepp om matchen en bra stund, och man undrade bara hur länge till Huddinge skulle stå emot innan det blev både 2-0 och 3-0 och.... men så tappade AIK skärpan, skottstatistiken stannade på 0-4 länge och väl.
Så kom scenförändringen. Jan Huokko åkte ut två minuter för interference och lagen var med detta uppe i vardera två utvisningar så långt. Nu började Huddinge etablera lite tryck i AIK:s zon, och skapade en del chanser och kom till skott. Men det var inte förrän AIK lite senare fick en ny utvisning, nu på Anders Gozzi för highsticking, som det blev riktigt bra. Martin Strandfeldt gjorde årets första mål i seriespel på pass från Johan Sjödell Wiklander och Christian Tessert. Kvitterat!
I detta läge forsatte Huddinge bita sig fast i AIK:s zon, föra spelet och skapa målchanser, och skottstatistiken vände rejält. AIK som tidigt hade rakat upp i fyra skott på mål, inklusive det tidiga ledningsmålet, kom aldrig upp i mer än fem totalt i perioden. Medan Huddinge hann upp i inte mindre än femton!
1-1 i första perioden, och den kändes rätt så jämn, om inte rentav mer Huddinges än AIK:s.
Andra började AIK bäst igen och förde spelet under långa stunder. Huddinge kunde störa ibland. Men mot mitten av perioden kom åter Huddinges nyckel till de riktigt heta målchanserna - en AIK-utvisning. Två minuter för hooking på Andreas Jämtin. Huddinge fick fram en riktigt bra power play-uppställning som testade skottlägen, passade och sökte en lucka i AIK:s box. Och Andreas Falk sköt ett härligt ledningsmål. Tid 10.28. Halva matchen hade gått och Huddinge var i ledning...
En ledning som stod sig några minuter, effektiv tid. När Jimmy Wendel åkte ut två minuter för holding passade AIK:s syndabock på botbänken vid Huddinges ledningsmål på att revanschera sig. Jämtin gjorde 2-2. 2-2 stod sig perioden ut, i en period med snålare med skott på mål, 8-6 till Huddinge och 23-11 så långt. En ordinarie period kvar, och det kändes att Huddinge mycket väl kunde vinna den här matchen...
Ett intryck som blev än starkare när tredje perioden började. Martin Lindeberg hade 18 sekunder kvar av en utvisning, och knappt hade AIK blivit fulltaliga när han väl kom in, så var det dags för ny utvisning. Ut åkte Janne Huokko, tid 35 sekunder. Och 13 sekunder senare sköt Daniel Fernholm distinkt in 3-2 för Huddinge. Assisterad dels av Andreas Falk som med två poäng i denna match fick en flygande start på sin seniorkarriär i seriespel, dels av Jonas Rådlund.
Huddinge fortsatte trumma på de närmaste minuterna och det var defintivt närmare 4-2 än 3-3. Tills plötsligt matchens andra indianare var ett faktum. På något bedrövligt vis åkte två spelare båda två helt sonika ifrån pucken i egen zon, bara meter från det egna målet, och Mattias Beck snappade upp pucken och åkte fram och sprätte in det där 3-3 som inte alls låg i luften. Ruskigt snyggt var målet också!
Nu blev det rejält mycket mer ovisst, och chanserna böljade en aning. Men intrycket är ändå att något mer spel ägde rum i AIK:s zon än i Huddinges. Däremot kändes AIK betydligt mer effektiva än Huddinge. Så fort AIK var i Huddinges zon kände man en gnagande oro, att "nu kan det bli 3-4 när som helst"...
Mot slutet av perioden tog dock Huddinge över mer och mer, och de sista minuterna satt åtminstone jag och hoppades verkligen att vi skulle få in puckuslingen i mål en gång till under ordinarie tid och bärga alla tre poängen, vilket totalt kändes som om det skulle bli mest rättvist.
Fullständigt otippat tog plötsligt också domaren ut Anders Gozzi för highsticking med bara 42 sekunder kvar av ordinarie tid, en ovanligt petig utvisning i ett sådant läge av en match måste naturligtvis erkännas. Men Huddinge skapade nu ett riktigt bra power play-läge i åtminstone 20 sekunders tid. AIK fick dock undan pucken och ned i Huddinges zon, och i detta läge tog ordinarie tid slut. 3-3 och därmed förlängning fem minuter. En förlängning som Huddinge skulle inleda med en man mer i 1.42. Goda chanser fanns med andra ord att avgöra.
Det blev dock inget med det. Det blev inte ens något skott på mål för Huddinge under tiden med en man mer, men man fortsatte i huvudsak att dominera även sedan AIK blivit fulltaliga, och under de avslutande förlängningsminuterna kom ett skott på mål, för Huddinge.
Men 3-3 stod sig efter 65 minuters spel och nu skulle det lotteri som kallas straffläggning följa. Tre obligatoriska straffar först. Och lagen följdes åt. Andreas Pettersson missade för AIK och samma gjorde Andreas Falk. Janne Huokko satte sin straff och det gjorde också Daniel Karlsson. Andreas Jämtin nätade och nu skulle bonuspoängen vara AIK:s om Tommy Leinonen missade sin straff. Men Tommy hade inga problem med nerverna, utan räddade spänningen en stund till.
Alexei Salomatin missade AIK:s första "sudden-straff" och nu kunde Daniel Karlsson avgöra. Men det blev minst två straffar till. Andreas Jämtin klev fram och satte sin andra straff för dagen, och Tommy Leinonen klev in i samma ansvarsfyllda roll en gång till - och också han satte sin straff en gång till. Spänningen började nu bli grym... Janne Huokko gled in på isen och sköt... miss... Tommy Leinonen ut på isen igen och kunde nu i stället avgöra allt.
Och MÅÅÅÅÅÅL... "game winning shot" och slutresultatet kunde skrivas till 4-3.
Ruskigt härlig seriestart även om det nästan känns taskigt att vi inte rodde hem alla tre poängen. Men med den spänningen var det nästan värt att förlora en poäng till AIK. Om en vecka kan vi ta alla tre pinnarna i stället...
