Plus mot AIK igen
AIK hade plusstatistik på Huddinge väldigt länge. Men det var bara för att lagen inte möttes på åtta år sedan senaste mötet. Och nu har Huddinge genast vänt tillbaks...
Om det allra första mötet finns mycket att skriva och säga. Hypade poplaget Huddinge i en medgångsvåg skulle för första gången ställas mot AIK som var på rejäl nedgång och hade ramlat ur Elitserien.
Mötet skulle äga rum i femte omgången, och efter de tre första omgångarna hade tre lag full pott, de nedflyttade från Elitserien, Frölunda och AIK, och så Huddinge.
I fjärde omgången kom överraskande första förlusten för två av lagen. Att Frölunda skulle vara starkare än Huddinge hemma i Scandinavium var ingen större skräll, men sett till matchbilden hade åtminstone en poäng till gästerna från södra Stockholm varit det minsta vi kunnat begära. Samtidigt skrällde Troja i Globen mot AIK.
Och två dagar senare spelades den utbrutna matchen i femte omgången. Huddinge-AIK i Globen. Huddingeborna fyllde i det närmaste Globen, det var en mycket liten minoritet AIK-supportrar bland de 12.487 åskådarna. Matchen var spännande och oviss in i det sista. Tidig huddingeledning blev 2-0 som reducerades till 2-1 i första periodens slutminut. I andra perioden kvitterade AIK först en gång, och efter ny huddingeledning ytterligare en gång. Alla dessa tre mål med någon minuts mellanrum i mitten av perioden.
Tredje perioden började med en utvisning på Petri Liimatatinen och Huddinge skulle starta ett power play-tryck men tappade slarvigt bort pucken. Men den tog på Rikard Franzéns skridsko, ställde Sam Lindståhl i kassen helt och 4-3 var ett faktum. Resten av perioden blev en pina för förortsborna i Globen, men med 14 sekunder kvar kunde Myran Gustafsson peta in 5-3 i tom bur. Myran som efter den följande säsongen gick över till AIK och blev en av de största stjärnorna där...
Returmötet en dryg månad senare blev en otroligt spännande match, och det är en stor sorg att alla kopior av matchvideon försvann innan jag fick tillgång till någon av dem. Roffe Ridderwall gjorde en fantastisk insats i mål i första perioden, och det var väldigt missvisande AIK som tog ledningen efter 14.10, men Myran kom loss på en kontring och kvitterade efter 16.39. Perioden klart till Huddinge, men Ridderwall gjorde det mycket bra.
I andra rivstartade AIK och återtog ledningen innan en minut hade gått, och skapade sedan ett par livsfarliga chanser till, och Huddinge tog en tidig time out för att få ordning på de små grå igen. Och det med bravur, Huddinge jobbade sig in i matchen igen och efter drygt halva perioden jobbade Larsa Viklander med ett enormt förarbete fram en situation som resulterade i mål av Nichlas Falk.
2-2 stod sig sedan långt in på sista perioden, tills Matte Lindberg tog sig in i zon och klippte till. Jäklar, 3-2 till AIK. Sett till matchen i sin helhet kändes det väl inte vidare rättvist, utöver den stora huddingedominansen i första perioden hade Huddinge vid två tillfällen vid oavgjord ställning fått in pucken i mål, som domaren Sven-Erik Sold tveksamt valde att döma bort. Men oavgjort blev det åtminstone, Huddinge tog ut Fidde Josefson ur mål och när Tommie Johansson vann en tekning hamnade pucken hos Nichlas Falk, som lade över den till Pelle Eklund som sköt 3-3. För säkerhets skull tog pucken även nu på Rikard Franzéns skridsko, och Orwar Stambert klappade lite taskigt Frazze på huvudet på väg mot klungan av jublande huddingespelare.
Nästa möte var i division 1 östra hösten 1993. Noga räknat tisdagen den 5 oktober. AIK kunde vinna division 1 östra på hösten en poäng före Huddinge ytterst tack vare den lite orättvisa segern denna kväll. Redan den straff Håkan Björkman dömer ut för AIK efter 5.02 känns felaktig. Min uppfattning - och jag ser alltså om matchvideon nu i skrivande stund - är att Matte Lindberg får iväg pucken i ett försök att göra mål innan han vräks omkull av Arris Tsilichristos. AIK-klacken ser också glatt överraskad ut och flyger upp och jublar när Björkman korsar armarna över huvudet.
Vara med det hur det vara vill. Huddinge jobbade sig in i matchen även om det bara föll ett mål vardera under de två första perioderna, båda för AIK. I tredje reducerar Huddinge till 1-2 och till 2-3 efter nytt AIK-mål. Och i slutminuten har Huddinge kvitteringen inne. Kvitteringen som med facit i hand av serien i övrigt hade gett Huddinge ytterligare en poäng och tagit ifrån AIK en. Och då hade alltså pokalen för första pris i division 1 östra 1993/94 stått i ett av prisskåpen i Björkängshallen nu. Och rent psykologiskt hade det säkert gjort en hel del skillnad för Huddinge om man hade kunnat få vinna östra ettan före nedflyttade AIK.
Håkan Björkman dömde bort målet för spelare i målgården, och visade ut Myran Gustafson 2+2 minuter för charging. Björkman tyckte uppenbarligen att Myran drällde omkring i målgården och störde Roffe Ridderwall och sedan dessutom hoppade på Ridderwall nästan precis när målet föll. Det verkliga förhållandet var att det var Kristian Gahn som hade tajmingen att knuffa in Myran i målgården i exakt rätt sekund, och är man i målgården inknuffad av försvarande spelare gäller inte regeln att mål ska underkännas. Men Björkman såg helt enkelt aldrig hela förhållandet.
Inte nog med detta, AIK gjorde dessutom 4-2 i tom bur, och var för första gången uppe i lika ställning i inbördes möten med Huddinge. Var sin seger, en oavgjord och helt lika målskillnad, 10-10.
Det närmast makabra med detta att denna match tog ifrån Huddinge seriesegern i serien till förmån för det lag man mötte, var att det blev första gången på åtta år - sedan 1985/86 - som man inte vann sin serie i division 1. Alla mellanliggande år hade man antingen vunnit serien på hösten och sålunda gått till allsvenskan, eller tagit hem fortsättningsserien på våren om man missat densamma.
Och hur hade man "bara" blivit tvåa i division 1 östra hösten 1985? Jo, en poäng efter Örebro - i stället för en före. Örebro som tilläts kvittera Huddinges ledning 6-5 i lagens möte i Björkängshallen, när en örebrospelare satt på Huddinges keeper Fredrik Josefson. Givetvis inga regelrätta omständigheter, utan där var det kvitteringen mot Huddinge som inte skulle ha varit godkänd. Och gissa vem som var domare denna gång 1985? Jo, samme man som åtta år senare kunde drabba Huddinge i andra änden också. Med lite distans till det hela nu så här längt efteråt rätt komiskt ändå...
AIK:s hemmamatch senare i serien var rätt lik det senaste mötet nu i söndags. Tidig AIK-ledning och riktigt pinsamt dåligt spel från Huddinges sida i början av matchen. Men Huddinge jobbade sig in i matchen och kvitterade och jag tror man även tog ledningen i slutet av första perioden. Annars kom första huddingeledningen i början av andra. Från och med detta låg Huddinge hela tiden före i målprotokollet, och ställningen var 3-4 inför sista perioden. Alldeles i slutet, med ca tre minuter kvar kunde AIK äntligen (ur deras synvinkel) kvittera, men bara sekunder efter kvitteringen drar någon AIK:are på sig en utvisning och i numerärt överläge kan Huddinge än en gång återta ledningen. Och hålla undan till seger 4-5.
AIK blev sålunda etta, Huddinge tvåa och lagen skulle mötas två gånger till i Allsvenskan. Inför lottningen av Allsvenskan tänkte aldrig Huddinge på att påpeka ordentligt för förbundet att man ville ha möjlighet att kunna flytta hemmamatchen mot AIK till Globen, och med kommande uppehåll för vinter-OS blev både elitserie och allsvenska lottade så att det alltid var spel i bägge serierna ungefär varannan dag, och givetvis alltid hemmamatch för Djurgården när AIK spelade borta. Med förutsättningen "spelplats Globen" för matchen Huddinge-AIK med i bilden när serierna lottades hade det naturligtvis ordnats på något sätt. Sannolikt hade AIK-Huddinge spelats först, mot slutet av första halvan, och Huddinge-AIK mot slutet av den andra, efter OS-uppehållet, när det faktiskt hade kunnat gå att flytta matchen till en dag före eller efter omgången i övrigt och samtidigt elitseriespel för Djurgården.
Men nu blev det som det blev och efter två division 1-möten i Globen på hösten med runt 4500 åskådare fick det nu räcka med utsålt 2300 i Björkängshallen när lagen skulle mötas i Allsvenskan. Och hundratals arga AIK-fans fick vända i entrén.
Huddinge hade inte heller tänkt på att sörja för någon större ordning bland publiken, och det var helt uppenbart den egna, drygt ett år gamla, supporterklubben Red Tigers som förlorade på detta. Någon organiserad hemmaklack som visste att de stod bland vänner och kunde sjunga och heja på sitt lag blev det inte ett uns av. AIK-klack fanns det desto mer av. Detta till trots blev matchen riktigt jämn och fantastiskt underhållande. Huddinge vände i andra perioden en AIK-ledning 0-1 från första perioden till 3-1 på bara några minuter, men i sista perioden vände AIK lika snabbt tillbaka till 3-4, innan Myran Gustafson kunde kvittera, och oavgjort 4-4 kändes helt rättvist.
Inför vad som sedan skulle bli sista mötet på drygt åtta år gällde att AIK behövde vinna för att vända till helt lika statistik och lika målskillnad. Vann man med två mål eller mer skulle man också få plusmålskillnad.
8104 åskådare såg en match mellan två bra lag med bra målvakter. Ställningen var 0-0 tills Tommie Johansson fyra sekunder in på ett numerärt överläge gav Huddinge ledningen efter drygt halva matchen. Och 0-1 stod sig inför sista perioden. 3.48 in på den är det AIK som utnyttjar ett numerärt överläge nästan lika snabbt, men efter fem sekunder, och sedan vet nog inte ens den lyckligaste AIK-supporter vad som egentligen hände. Några minuter senare har AIK gjort inte mindre än fem mål på en salig röra av slumpskott som studsade på armar och ben lite överallt, Sven-Erik Sold dömde mål på likadana situationer som han dömde bort mål för Huddinge i 3-3-matchen ett år tidigare, bland annat godkändes ett solklart "spelare i målgården"-mål när Tommy Lehmann låg och sprattlade i målgården. Och han var inte intacklad av huddingespelare, det gör ont i hjärtat än i dag att se en rutinerad domare med OS-finalen 1992 Kanada-OSS på meritlistan så nonchalant godkänna ett så flagrant regelvidrigt mål.
Denna tveksamma målsituation vevades för övrigt flitigt i TV när nästa säsong - 1994/95 - närmade sig. Det var till denna säsong TV4 skulle börja med "Hockeykväll" och man hade under en längre tid en trailer för denna nya satsning, där man visade en kort matchsekvens med vart och ett av de tolv elitserielagen. Den bild man förmedlade av AIK var just det felaktigt godkända 4-1-målet mot Huddinge i vårens allsvenska möte.
Det som blev ett 2-1-mål för AIK bara en minut och tre sekunder efter kvitteringen var något slags passning från Tomas Bjuhr som med ryggen mot mål nerifrån blålinjen sköt en slumppuck in mot mål, som tog på en huddingeaxel och på en huddingeskridsko alldeles intill Odd NIlssons klubba och studsade in i mål. Odd Nilsson fick målet, men det ser inte alls ut som om han var på pucken, målet skulle nog ha varit Bjuhrs.
3-1 kom på matchens första direkta spelmål, efter 7.16. Riktigt snyggt var det. Matte Lindberg och Tommy Lehmann kom två mot en, med Janne Mertzig tycker jag mig se, och Lindberg passar elegant fram Lehmann.
Så kommer då defintivt avgörande 4-1. Utvisning på Janne Mertzig efter 9.26. AIK vinner första tekningen direkt och pucken går ner till NIklas Hävelid vid blålinjen som skjuter in mot Classe Heljemo. Classe släpper en retur snett framåt till vänster från sig själv sett. Rakt framför honom står alltså Tommy Lehmann hårt uppvaktad av Calle Carlsson. Precis när Morgan Samuelsson kommer in framför Classe tappar Tommy Lehmann balansen, utan att det i sig beror på någon som helst oschyssthet från Calle Carlssons sida. Lehmann ramlar rakt över Classe Heljemo - in i målgården - och Huddinge har med detta ingen målvakt i spel, p g a anfallande spelare i målgården. Minst lika stor anledning att inte döma mål som Håkan Björkman tyckte sig ha i det beryktade höstmötet mellan lagen, med andra ord.
Och finns nu regeln att mål inte ska dömas om anfallande laget har spelare i målgården är det otroligt svårt att tänka sig när den ska anses gälla om Sven-Erik Sold ärligt menade att det inte förelåg något sådant förhållande. Egentligen skulle målet konverteras till lämpligt format och läggas ut på nätet för beskådan, så frapperande är det.
Efter 11.57 kommer 5-1. Det är också ett rent spelmål. Inget regelvidrigt med det, men det som stör i sammanhanget är att det var på exakt samma sätt Huddinge gjorde ett av sina två regelriktiga men bortdömda mål när samme Sold dömde motsvarande match AIK-Huddinge året innan, alltså 3-3-matchen. Då hade plötsligt Sold blåst för blockering i ett läge när Ridderwall inte alls hade koll på pucken, även om han hade hållit den i sin hand bråkdelen av en sekund strax innan, men tappat den. När pucken väl låg fri och spelet fortfarande pågick hann en huddingespelare - en vag minnesbild av situationen säger att det var Orwar Stambert - fram och slog pucken i mål, men samtidigt som pucken går i mål blåser en skymd Sold av för en blockering som inte existerar. Och då kan ju inte en överbevisad domare ändra sig och godkänna ett riktigt mål.
I slutet av matchen fick i alla fall Huddinge sista ordet genom reducering till 5-2 av Pelle Eklund. Matchen var naturligtvis inte på något vis någon 5-2-match, ett av AIK:s fem mål skulle ju sett till regelboken inte ens ha godkänts, och ytterligare två - 2-1 och 5-1 - var så mycket mer tur än skicklighet det kan vara när man gör mål i hockey. Men visst, ett bra lag ska ha tur också.
Och visst var AIK:s division 1-lag 1993/94 ett mycket bra lag, inte tal om annat. Men jämför man AIK:s och Huddinges insatser och väger in skadesituationer så är det inte tal om annat än att Huddinge hade ett minst lika bra, och troligen snäppet bättre. Det som på allvar skilde lagen åt denna säsong var den psykologiska extra tyngden, nästan som en sjätte utespelare, som AIK:s klubbmärke på bröstet ger åt en match.
Huddinge hade kopiösa skadeproblem i grundserien på hösten och mönstrade inte samma trupp två matcher i rad under hela den 22 matcher långa serien. Ändå var man såpass bra med att man egentligen vann serien. Men en poäng som Håkan Björkman felaktigt tog ifrån Huddinge och gav till AIK gav i stället AIK seriesegern som en ren skänk från ovan.
Och i Allsvenskan slutade AIK trea och Huddinge fyra. Två poäng - 5-2-matchen - skilde. "Mer bättre" än Huddinge än så var inte AIK... Huddinge åkte ut i Play Off 3 mot ett Troja helt utan något eget spel, som bara kontringsslog och inte skapade just någonting själva varken i 5-2-matchen i Björkängshallen eller vid till synes helt överlägsna 6-1 i returen i Ljungby.
AIK hade turen på sin sida och några märkliga domslut med sig i sin tredje avgörande play off 3-match hemma mot Skellefteå (som jag själv såg på plats). Det är sålunda tveksamt om det kändes rättvist att Gnaget över huvud taget var med i Kvalserien. Man började densamma borta med 4-4 mot Boden och sedan två poäng mot Vita Hästen hemma i Globen, fast man bara var värda en. Vita Hästen hade en regelrätt kvittering inne, som dömdes bort för påstådd spark. Men det var inte spark. Målet skulle ha varit godkänt, matchen kvitterad och AIK skulle ha släpat med sig en poäng mindre resten av kvalserien. Förutsättningarna inför AIK-Boden skulle därmed ha varit något annorlunda. Bodens försprång skulle ha varit tre poäng och matchen en betydelselös avslutning där klara elitserielaget Boden hälsade på ett AIK med ännu en division 1-säsong framför sig...
En summering då av de sju mötena hitills mellan Huddinge och AIK:
Allsvenskan 1993:
Huddinge-AIK 5-3 (2-1, 1-2, 2-0) publik 12.487
AIK-Huddinge 3-3 (1-1, 1-1, 1-1) publik 13.124
Division 1 östra hösten 1993:
Huddinge-AIK 2-4 (0-1, 0-1, 2-2) publik 4.464
AIK-Huddinge 4-5 (2-2, 1-2, 1-1) publik 4.508
Allsvenskan 1994:
Huddinge-AIK 4-4 (0-1, 3-0, 1-3) publik 2.300
AIK-Huddinge 5-2 (0-0, 0-1, 5-1) publik 8.104
NHA 2002/03 hittills:
Huddinge-AIK 4-3 (1-1, 1-1, 1-1, 0-0, 1-0) publik 1.673
Inbördes tabell omräknat till trepoängssystemet:
Huddinge 7 2 1 2 2 25-26 10 (-1)
AIK 7 2 0 3 2 26-25 9 (+1)
De fem första kolumnerna alltså i tur och ordning antal matcher, antal tre-, två-, en- och nollpoängare.
Om en vecka har lagen mötts åtta gånger. Undrar hur den inbördes statistiken ser ut då. Att AIK har vänt tillbaks är säkert inget otroligt scenario...
