Första trepoängaren - för fel lag
Båda lagen jagade årets första fullpoängare. Tyvärr var det gästerna som nådde det hägrande målet.
Matchen började lovande från bägge håll. Det var framför allt frapperande fult AIK-spel i början. Andreas Jämtin crosscheckade Calle Åslund mycket fult, och för Calles del räckte det med att vända sig om och se arg ut för att få följa med till utvisningsbåset, för något domaren bedömde som roughing. Nåja, nog måste han väl ha slagit tillbaks, självklart, men det var ändå så rejäl skillnad mellan deras "brott" att det såg rejält illa ut att båda får två minuter var.
40 sekunder senare är det André Mattssons tur att göra sig skyldig till en ful kneeing, och det var mer som domaren inte såg, eller blundade för, antingen mitt emellan, eller också strax innan Jämtins överfall på Åslund.
Huddinge fick därmed chansen att spela en man mer ganska tidigt, och rakade snart upp i 7-0 och rentav 8-0 också i skott utan att överlista som vanligt storspelande Jocke Persson i AIK-kassen.
AIK kan i stället ta över och gör efter 6.10 retfullt enkelt 1-0. Och bara två minuter senare leder solnalaget för första gången någonsin med två mål i Björkängshallen. Nåja, det var å andra sidan bara tredje seriemötet mellan lagen i vår lada.
AIK dominerar länge och väl, och det är en oväntad utvisning på Peter Kumpulainen som tar in Huddinge i matchen igen. Man biter sig fast i zon även efter att Kumpulainen kommit in på plan igen och får in 1-2. Tid 17.16. Under resten av perioden fortsätter AIK skapa farligheter, och möjligheterna till poäng mot Gnaget denna söndag kändes i detta läge mycket små.
Andra perioden börjar med AIK-tryck under åtskilliga minuter och AIK har skjutit minst fem eller sex skott på mål när Johan Sjödell Wiklander får fram en smörpass fram till Fredrik Lundin som kommer in i zon och avlossar periodens första skott på mål - i mål! Kvitterat, och nu är det ju plötsligt match igen! Vad hände?
Och inte var det över, vi får förbanna vårt öde att vi inte fick utdelning på det jätteövertag, med ett otal gyllene lägen att göra både ett och två ledningsmål, som följde under ett antal minuter. Två, tre puckar smet förbi tätt utanför någon av Jocke Persson bästa vänner stolparna, och Johan Sjödell Wiklander kom i ett jätteläge man mot man med Persson, med en hårt uppvaktande AIK-försvarare strax bakom sig, och fick iväg en puck som Persson släppte retur på. Hade någon varit där och tagit hand om den returen hade ledningen varit vår.
Tredje perioden borde väl sedan ha underkänts och spelats om, det gäller faktiskt 18 minuters paus och det är anmärkningsvärt när domaren frångår det med sådan marginal att jag som ska räkna skott och tekningar till min irritation kommer från toaletten ut på D-läktaren och får se att det publikljud jag trodde var jubel och buanden åt att spelare och domare är på väg ut på plan visar sig vara den fåtaliga AIK-publikens jubel över det oväntade, men tydligen inte desto mindre snygga ledningsmålet 11 sekunder in på perioden. Pucken sattes tydligen i spel efter knappt 16 minuters paus, säger de som hade koll. Det låter konstigt, jag såg klockan visa 13,39 av pausen när jag sprang in på toa på väg ut till min plats, och jag var knappast där i över två minuter.
Nåväl, Mattias Becks 3-2-mål kan därmed inte jag säga så mycket om, men Martin Malmberg har på annan plats kallat det mycket vackert, så då var det säkert det...
I detta läge kändes det lite som att AIK äntligen hade fått en match dit de ville, och även om Huddinge frenetiskt försökte nå en kvittering var de flesta försöken trubbiga och valhänta, och var det lite mer rejäla stod en viss Joakim Persson i vägen.
Nej, idag var det inte Huddinges dag. Ju närmare slutsignalen vi kom, desto mer nervösa blev Huddinge, och desto mer schabbel blev det. Chanser att försöka kvittera med en man mer i slutminuterna ledde till tappade puckar vid egen blå, och ända till en situation som helt riktigt utmynnade i staffslag för AIK. Men Janne räddade straffen förtjänstfullt, det börjar bli hans verkliga specialitet.
Men inga fler försök att ta sig in i zon och åstadkomma en kvittering lyckades, och det är bara att gratulera grannarna från Solna till deras första trepoängare. Själva får vi vänta lite till på en sådan. Närmast möter vi nu Björklöven borta, och vår statistik i Umeå genom tiderna talar sannerligen inte för någon trepoängare där.
På fredag är det sedan dags för Huddinge Tigers första bussresa till en bortamatch, i gott samarbete med Huddinge Hockey. Sist i Nyköping gick det oväntat bra, och det kan nog bli ett riktigt roligt fredagsäventyr, oavsett hur matchen sedan går. Vi ska ju se det klassiska mötet med AIK 1993, 5-3-matchen, på video...
Efter en match som den idag kan man behöva trösta sig med sådana videostunder.
AIk har vänt tillbaks och har plus på oss igen, och risken är stor att de kan dryga ut det vid kommande möten på Hovet senare i serien. När man nu tog en trepoängare till sist kommer man nog att få fart på maskineriet.
