Löven kämpade sig till seger i derbyt!!
I en jämn, hård och spännande lördagsmatch lyckades Björklöven besegra antagonisten Skellefteå. Vinstreceptet var inställning och kamp!
Trots att det var landskamp på TV så var Umeå Arena utsåld och nästan 6000 personer följde årets första Västerbottensderby på plats. Inte många av dessa ångrar nog det beslutet eftersom det var hemmalaget som fick med sig en extra pinne hem. Detta sedan man svarat för en sen kvittering och ett tidigt suddenavslut.
Första perioden kan väl bäst beskrivas som ett ställningskrig där inget av lagen ville bjuda den andre på några lägen. Det kändes dock hela tiden som om det var Skellefteå som hade greppet och som lättare fick pucken under kontroll i offensiv zon. Skotten 4-6 säger väl egentligen inte så mycket men båda lagen hade svårt att komma till avslut samtidigt som man jobbade föredömligt för att försvara det egna målet.
Skellefteå skulle komma att ta ledningen när man fick chansen i spel 5 man emot 4. man spelade runt pucken på ett mycket bra sätt och tryckte ned lövenspelarna längre och längre ned mot Lundström i målet. Till slut stod Igor Matuschkin fri i slottet och med all den han fick så missar inte den räven. 1-0 till SAIK, snyggt och effektivt. Man undrar dock när man ska få se löven rensa pucken ur zon på ett distinkt sätt istället för att valla på ett tidssparande sätt!
Kvitteringen kom relativt omgående då Koivola i AIK-målet missbedömde en blockeringssituation. Johan Åhlén kunde fiska fram pucken under en förvånad målvakt och med öppet mål missar inte ens kapten Hermansson. Första perioden slutade lika och det skall väl hemmalaget vara mest nöjd med. man skapade egentligen inte några riktiga målchanser och bortalaget imponerade med sitt försvarsspel, offensivt var de dock inte lika bra.
Andra perioden blev ishockeymässigt betydligt bättre och man såg fler och fler kombinationer från bägge lagen. Fortfarande kändes dock bortalaget lite stabilare än det lite haffsigt spelande hemmalget...men det är också ofta det intrycket ett lag får när man spelar mycket med dump-and-chase. Tack vare Tobias Lundström och Ville Koivolas/Johan Backlunds inspirerande spel blev det dock bara ett mål i denna period, AIK gjorde återigen mål i numerärt överläge! Igor Matuschkin målskytt igen efter att två cross-pass ställt lövenförsvaret och veteranen lirkat in pucken mellan benskydden på lövenkeepern. I övrigt hade man några fina målchanser som man inte lyckades förvalta.
Löven då? Jodå, man skapade några bra lägen i power-play där firma Lönn-Rozenthal fortsätter imponera. Kanske var det också i en av dessa situationer som Koivola skadades och Backlund fick ersätta. Det talas om en lång frånvaro för det finska burlejonet och det kan man bara beklaga. Skönt för Skellefteå att man har Backlund som ersättare i alla fall. Han fick inleda med att rädda ett friläge och fortsatte sedan att spela inspirerat. Det syns dock att han vuxit upp med Dick Anderssons spel runt kassen och inte Ville Koivolas...
Den tredje perioden startades i ett högt tempo där löven trummade på, dock utan att skapa de här riktigt farliga chanserna. Skellefteå var farliga i sina spelvändningar men lyckades inte heller nu överlista en storspelande Lundström. När man som bäst satt och väntade på att Skellefteå skulle kontra hem segern fick Åkerman besöka botbänken sedan han greppat Briells klubba. Alla powerplay-lägen denna match blev riktigt händelserika och detta var inget undantag. Jäger till Rozenthal, till Österby och kvittreing. En klassisk hanbollsupprullning där jag dock tycker att SAIK:arna sålde sig lite väl billigt.
Sista minuterna bjöd på ett par halvchanser och där SAIK kändes som det mer vinstsugna laget. Några mål blev det dock inte och avgörandet kom istället tidigt in i förlängningen. Planens gigant Jaromir Jäger tog pucken i egen zon, åkte ifrån motståndarna längs sargen, bröt sig in framför mål och i det följande tumultet stod Beliavski givetvis där och tryckte pucken i nät. Vackert av Jäger, riktigt snyggt!
Oavgjort kanske ganska rättvist även om SAIK kändes stabilare i sitt spel. De kan bli riktigt bra om jänkarna håller den utlovade klassen. Björklöven har dock fler matchvinnare och det avgjorde kvällens drabbning. Dock är det nödvändigt att man snart kan börja rulla på 4 femmor igen så att spelarna inte knäcker sig innan Superallsvenskan, för där kommer båda lagen att återfinnas.
Bäst i SAIK var Daniel Ström som har en härlig fart i sitt spel och bara blir bättre och bättre. Backlund räddade laget när han kom in och den "sparkade" veteranen Matuschkin uppvisar en form man inte sett på länge. Skellefteå är dock en lagmaskin numera och påminner rätt mycket om hur Björklöven spelat när de klarat avancemangen till eliten de senaste gångerna. Ett hårt jobbande kollektiv där alla vet sina roller. Tror SAIK blir tuffa i framtiden...om målskyttarna kliver fram lite oftare, vill säga. Näsvall är inte samma killer som förra gången han spelade i SAIK men gör för den skull massor av nytta för laget. Undrar dock om han är den som skall göra målen i förstafemman...tror mer på Krekula där.
Tobbe Lundström ska hyllas, Jesper Jäger likaså...hur kan han fortfarande hånas på sittplats??? en gåta!!! Santeri Heiskanen har lagt ilskan på sidan och spelar tufft, hårt och rätt ärligt numera. Då är han också mycket bra och förtjänar beröm. I övrigt sliter alla för varandra och tänk vad bra det ska bli när Maurice och Sasja börjar få pucken att ligga still på bladet också.
Domarna har fått mycket skit under inledningen av serien och har också förtjänat det. Peter Eriksson gör dock en mycket bra insats idag där han fram för allt höll en konstant nivå under hela matchen. Han blundande för filmningar, läste spelet fantastiskt bra och valde att fria i de obligatoriska derbygruffen. Du ska ha credit för det Peter!
Klackmatchen?
Jag satt mitt emellan klackarna och det lät kanon från bägge håll. Plus till NP för att hata-ramsorna var färre än vanligt...kul att höra. Minus att man tystnade när det gick tungt. Plus till GD för att man försökte hålla igång trots ideliga underlägen under matchen. Stort minus till dem som slängde saker på isen...må ni halka på bananskalet på vägen hem! Tyckte personligen att det var rätt åt er när Mikaelsson skickade bananmos upp i klacken...
Till sist:
Jörgen Hermansson visade viktiga kaptensegenskaper när han greppade mikrofonen och tillrättavisade busarnas tilltag med inflygande föremål. Rätt väg att gå, il capitano...för vem lyssnar på speakern?
