Seger i rent usel match
Inför 267 betalande slog Huddinge tillbaka Örnsköldsvik med 4-1 efter en tillställning som stundtals kändes som inte ens parodi på ishockey, utan snarare parodi på en dålig parodi på hockey.
Mest frapperande var den fullkomligt otroliga nivån på rättsskipandet denna kväll. ÖSK-spelare hakade. ÖSK-spelare höll fast. ÖSK-spelare trippade. ÖSK-spelare höll fast klubbor. ÖSK-spelare låg och brottades med huddingespelare när resten av spelet försvann till andra änden av planen. ÖSK tacklade till lite småfult. En spelare klippte till Janne Axtilius efter en räddning. Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Domaren Lars Eriksson stod otaliga gånger högst två meter från de anmärkningsvärda situationerna. Kan inte ha undgått att se samma saker som upprörde hela hemmapubliken. Men fann inte själv något anmärkningsvärt, utan lät spelet hållas. Tre av de fem gånger under matchen han verkligen tyckte någon skulle ut var det tvärtom förstås huddingespelare som skulle ut.
Men okej. Ju längre matchen led, desto mer insåg man att han faktiskt dömde lika illa åt bägge håll. Och jag sitter också med mitt arbete med att räkna skott och tekningar på en sektion av läktaren där många är väldigt högljudda och skriker efter utvisning på bortalaget vid minsta lilla incident - och efter domaren om det inte blir några sådana utvisningar.
Men Erikssons nivå denna kväll var svajig och konstig, det var den. Och jag funderade i mina mest elaka stunder uppriktigt på rejält elaka insinuanta ordval jag skulle använda i detta referat. Såpass frapperande var faktiskt den egendomliga nivån på "dömeriet" denna kväll. Och en funktionärskollega som sällan har synpunkter på domare tillstod efter matchen att t o m han hade reagerat denna kväll, och det vill nog faktiskt inte säga lite.
Men även han tyckte också i ärlighetens namn att det var lika illa åt båda håll.
Om vi koncentrerar oss på matchen så var den absolut ingen höjdare över huvud taget, men den levde upp speciellt några minuter i början av andra perioden när Huddinge vände 0-1 till 2-1 på 23 sekunder, och några gånger under tredje perioden när Huddinge snurrade friskt i Örnsköldsviks zon och kom till skott såpass att jag kom upp i siffran 19-7 i tredje och sista perioden.
Fullkomligt orättvist var det kanske inte att det var Örnsköldsvik som kunde gå till första pausvilan med ledning 1-0. Men målet kom otroligt oväntat när det kom, Huddinge hade haft mest av spelet de sista minuterna och bitit sig fast i ÖSK:s zon och hade nedsläpp där med... om det var elva, tolv sekunder kvar av perioden. Men ÖSK vinner tekningen och Tony Westerlund får fram pucken till Jimmy Blixt, som kunde sätta fart mer eller mindre från egen blå och inte gjorde något misstag i friläge med Janne. 0-1 efter 19.57. Det kändes kanske inte logiskt i det skedet av matchen.
Men ÖSK hade haft sin beskärda del av första perioden, och förde stundtals matchen, under stora delar av den mittersta tredjedelen av perioden. Men Huddinge hade nog allt mest av spelet under en något större del av perioden, så... ja... 0-1 kändes snöpligt. Inte riktigt orättvist, men nästan.
I andra och tredje tog Huddinge över desto mer och det kändes tidigt att matchen nu definitivt var Huddinges, och att man helst borde se till att göra några fler mål och avgöra ordentligt. Det blev i alla fall 3-1 innan andra var över, och ett 4-1-mål i power play i sista. Men nog hade Huddinge kunnat peta in ett otal puckar till utan att det hade känts som en för stor seger. Mitt tips 8-3 hade nog varit siffror som hade känts ganska representativa för matchbilden.
Men det är här det kommer in en hel del oskärpa och yvighet, slarv och felpass, som förklarar att siffrorna stannar vid 4-1. Skönt ändå att vi klarar att vinna en sådan här "måste-match" utan att mer än glimtvis spela riktigt bra.
Nästa "måste-match" kommer redan på söndag mot den andra nykomlingen, våra förortskollegor från norr. Då blir nog publiksiffran lite anständigare än i kväll. Vallentuna Hooligans har nog större klack än ÖSK:s och det kommer säkert mer folk från Vallentuna än bara den direkta klacken.
Men en eloge ska absolut ges till ÖSK:s två högljudda fans som satt strax bakom sitt lag på sittplatsläktaren. Jag hörde samma killar på plats i Skyttishallen när jag var upp med Botkyrka Hockey på deras norrlandsturné i kvalet i påskas, och kunde bekräfta för en del huddingefolk att det absolut var öviksbor som rest ner.
Den matchen där alltså en enda sekund hade förvandlat kvällens match till ett rent södertörnsderby Huddinge-Botkyrka. Men sett till de inblandade lagens spelkvaliteter i det kvalet, var det förstås inte på ÖSK:s utan på Vallentunas bekostnad Botkyrka rätteligen hade förtjänat att spela i NHA i år. Det är över huvud taget ett mycket vanligt omdöme om norra kvalet att det var Örnsköldsvik och Botkyrka som var de två bäst spelande lagen. Men flest poäng tog ett lag som var fullkomligt utspelade i tre av de matcher man tog tre poäng i. Nio poäng som försköt en kvalseries utfall i rent horribel riktning, om jag får säga min mening.
Nästa gång jag själv får se Örnsköldsviks SK blir det i den arena där alltså Huddinge genom sin seger den gången säkrade den underbara återkomsten till de stora sammanhangen. Ser redan fram emot det, måste jag säga. Men ett antal andra matcher ska spelas först. Närmast väntar alltså Vallentuna på söndag. Ett Vallentuna som sett till antal poäng så här långt ska vara tre säkra pinnar. Men spelar inte Huddinge bättre än i kväll kan ingenting tas för givet. Inställningen måste vara på topp!!!
