Björklöven på väg till Elitserien
Det är tisdag den 5 november och allt är som vanligt. Kylan har kommit och löven har sakta börjat ramla ner från träden. Björklöven har dock inte fallit, snarare tvärt om.
Man brukar ju säga att löven faller för att det ska komma nya löv till trädet i framtiden. Vissa supporterklubbar brukar nöja sig med att sjunga:
- Löven har vissnat...!
Men dom har fel. Björklöven misslyckades förvisso ifjol med att nå sitt mål som handlade om att ta steget upp i Elitserien. Klubben satsade stenhårt både ekonomiskt och sportsligt trots att man hade problem med både dessa två punkter. Man är van vid att olika elitföreningar i Sverige byter tränare så fort det går dåligt, men i Björklöven byter man styrelse. Det beror dock inte på att dom har skött jobbet dåligt utan problemet är bråk och ekonomiska saker. Nu verkar man dock i alla fall fått igång en styrelse som fungerar. Den stora frågan för oss supportrar är nog hur ekonomin ser ut egentligen?
Björklöven har kämpat för att nå elitserien ett tag och detta är inte gratis må ni tro. Ifjol byggde man om ishallen och döpte om den Umeå Arena, en arena som rymmer drygt 6000 åskådare. Man värvade dessutom en hel del där bröderna Rozenthal var mycket intressanta. Inför slutspurten värvade man också Parks och Potvin för att nå Elitserien. Att Björklöven misslyckades var så klart en stor besvikelse men laget gjorde en otrolig säsong och det bör man vara nöjd med. Problemet var nog målvaktspelet; varken Sandström eller Rantanen kunde höja sig när det väl behövdes, men jag vill absolut inte klaga på dessa två eftersom dom redan lär ha fått höra en hel del.
Nu gör Björklöven sitt andra försök att nå Elitserien och jag ger laget en chans men inte mer. Björklöven gjorde kanske det mest spännande nyförvärvet i somras när man fick Tobias Lundström till laget. Både Rantanen och Sandström fick gå och ny andremålvakt blev Thomas Sehlstedt. Om man skulle kolla på målvakter har vi allsvenskans bästa och dessa två kan föra oss närmare Elitserien. Tobias Lundström är i mina ögon en av Sveriges bästa målvakter. När Hardy ska ta ut landslaget nästa gång så hoppas jag att han far ner till Umeå Arena och följer Tobbe. Visst går Liv och Lundqvist samt även stabile Sandberg i Linköping före, men det känns i alla fall tryggt att ha en av Sveriges bästa målvakter i kassen. Sedan har vi den här Sehlstedt som är otroligt talangfull. Det handlar om en stor målvakt som trots detta är väldigt rektionsnabb och säker. Sehlstedt är definitivt en av Sveriges mest lovande målvakter.
När jag såg Björklövens trupp till premiären blev jag orolig. Det blev inte bättre när jag några dagar senare fick höra att Parks inte skulle återvända till Umeå. Truppen såg alldeles för blek ut på något sätt. Varje år har Lövens haft massa artister och lagets styrka har alltid varit tekniken och skridskoåkningen. Beliavski har alltid har några lekkamrater men i början hade han inte det. Trots att Björklövens trupp i mina ögon såg blek ut var allt som vanligt när årets allsvenska hade dragit igång - Björklöven vann som vanligt rätt lätt mot motståndarna. Allt var som vanligt tills för drygt tre veckor sedan när det började hända en hel del:
Ankomsten för Potvin och Figiliuzzi började närma sig samtidigt var det dags för årets första derby mot Skellefteå AIK. Tidningar och TV-team runt om i Sverige började räkna ner till den stora festen. Själv så hade jag just bokat biljetter när jag fick höra att Beljavskij inte skulle var med på grund av skadan i knäet som han haft problem med under säsongen. Men "Gud" blev till slut tack och lov spelklar. Björklöven gjorde långt ifrån en bra match mot Skellefteå men man lyckades ändå vinna på grund av en bra kämpainsats och med Lundströms storspel. Stämningen i Umeå Arena var enorm och jag blev så glad över vinsten så det är svårt att beskriva. Men jag blev inte imponerad. Skellefteå var i två av tre perioder bättre en Löven och det tack vare det fysiska spelet. Skellefteå-spelarna såg ut att ha lagt på sig en hel del muskler under sommaren och såg ut att vinna de flesta duellerna. Men vad spelar det roll egentligen när Löven vann hockey-Sveriges största derby inför en fullsatt Umeå Arena?
Efter derbyt har de nu gått en tid och det som mest kan påpekas är att Beljavskij fortfarande har problem med knäet och att Figgiluzzi och Potvin anlänt till Umeå. Men på värvningsfronten har det hänt en hel del och allt hände i stort sett under samma vecka då Potvin och Figgiluzzi anlände. Samtidigt värvade Löven Anders Lövdahl från en dansk klubb. Vi fans kanske inte visste så mycket om Lövdahl men Edmonds beskriver Lövdahl som en mycket talangfull spelare som dominerat i HV 71 tillsammans med Björn Melin under ungdomsåren. Samma vecka blev det också klart att man lånar Lars Jonsson från Leksand ända fram tills november om inte Leksand får skadeproblem. Förutom det har Löven också börjat prata om att behålla Stellan Jonsson.
Eftersom jag bor en bit bort från Umeå (jag flyttade från stan vid sju års ålder) är det svårt att följa Löven på plats. Men jag bestämde mig för att åka ner till Umeå och följa de nya spelarna i seriefinalen mot Hammarby. Matchen skulle bli min andra match i Umeå Arena den här säsongen. Sammandrabbningen var mycket rolig att följa med mycket chanser från båda håll, problemet var bara att lagen hade problem att få in pucken i mål och då menar jag främst Löven. Men det lossnade lite när Erik Forsell gjorde 1-0 i andra perioden. Löven vann till slut med 3-0, helt välförtjänt. Angående nyförvärven så verkar Figgiluzzi vara en enorm förstärkning. Många menar att det kommer ta en tid för "Figge" att hitta formen men mot Hammarby spelade
han med stort hjärta och var helt lysande. Men visst tror jag som dom säger att han kan bli mycket bättre med tiden. Jag menar, killen har varit borta från matchtempot i sju månader. "Jonssonarna" imponerade stort på mig och
då tänker jag främst på Lars som gjorde en fin hemmadebut, synd bara att det är omöjligt att värva vederbörande från Leksand. Men dom som imponerat mest på mig på plats i Umeå Arena i år är helt klart Tobias Lundström och Johan Åhlén. Johan är en liten kille som kommer från Teg efter att även provat på spel i Division 2 i ett Arboga-lag för något år sedan. Åhlén kan bli årets överraskning, trots att han endast är 175 cm lång så verkar han vara den spelare som har minst respekt för motståndarlagen. Åhlén bryr säg inte om det är Igor Matuskin eller Pär Mikaelsson som står i vägen, han hoppar ändå upp och gör sina populära brösttacklingar. Åhlén är i och med sitt kämpade även också en stor tillgång framåt där han gjort en hel del poäng. Åhlen liknar enormt mycket Wennerberg som förra året var enorm i Löven och nu gör succé i Modo. Det som skiljer är nog att Wennerberg är farligare offensivt och att Åhlén drar på sig betydligt mindre utvisningar en Mattias.
Jag har bara sett två matcher live i år men jag har redan sett styrkorna och svagheterna i laget. Björklöven styrkor är målvakts- och försvarsspelet. Men måste man förbättra anfallsspelet; Lövens forwards har inte varit jättedåliga men det måste bli bättre för att det ska bli tal om något elitserieavancemang. Mycket tyder hur som helst på att Edmonds kan få igång anfallsspelet eftersom allvaret inte börjar förrän efter jul. Han har ju sagt att han nu fått igång målvaktspelet samt försvaret, nu gäller det bara att slipa på det anfallsmässiga.
Tack för ordet.
