PLAY OFF!!!
Efter en fullkomligt gastkramande match där underhållningsvärdet var totalt höll Huddinge undan och tog årets första trepoängare mot Boden när det som bäst behövdes.
Huddinge var fruktansvärt taggade och tända, och pressade på enormt i första perioden. Gång på gång vällde man in i Bodens zon och sköt och sköt och sköt på mål... jag kämpade på för att hänga med, och jag missade nog inga skott, men en och annan gång kan nog allt fel spelare ha fått skotten. När det t ex blev "skott... okej, det var... oj, två skott till efter varann av... 14... okej, DK... men vem sköt precis innan nu då...? Där är Strandfeldt, det måste nog ha varit han. Okej, han får skottet."
Marcus Ottosson gjorde en fullkomligt bländande match i bodenmålet, och Nyköping kan vara stolta över honom efter den här kvällen, han var inte långt ifrån att rädda spänningen för NH fram till onsdagens omgång, killen räddar 52 av 54 skott, det är värt all respekt.
Respekt är också utspelarna i Boden värda, under matchen och närmast efter den hörde jag till de mest uppretade i Björkängshallen över vad jag i stridens hetta hade uppfattat som ett kopiöst fult spel från Bodens sida som domare Söderling också premierade i långa loppet, men med lite distans till matchen är det naturligtvis så att vi hade två väldigt tända lag som verkligen ville vinna. Då kan man inte heller förutsätta hur bländande skönspel som helst. Och när det står så oändligt mycket mer på spel för Huddinge blir man ju förstås själv lite extra enögd.
Den monumentala huddingepressen i första perioden resulterade till sist. Nittonde skottet på mål satt, efter 14.09, och 1-0 var ställningen efter en period.
Andra fick en helt annan upptakt och nu blev man snabbt orolig att den enorma överlägsenheten i skott så långt snart skulle vändas till underläge i antal mål. Och inte var det långt bort. Efter 3.56 åkte Andreas Falk ut för hooking, och efter en dryg minuts power play satte Stefan Sjögren, vem annars, 1-1. Jag muttrade uppgivet något för mig själv om att Boden i detta läge hade 7-35 i skott och 1-1 i mål. Men det är ju hockey... och så sent som i fjol vann Huddinge en match med 4-3, där man förlorade skotten med 20-60...
Lyckligtvis tog det inte alltför många minuter innan Huddinge kunde replikera, likaledes i power play. Jonas "Soffan" Rådlund tryckte in vad som skulle visa sig bli det sista allsvenska målet i Björkängshallen i år.
Resten av matchen blev en lång utdragen pina, där vi hemmafans med hjärtat i halsgropen alltmer frustrerades av att hållas så på halster. Nog borde det gå att få pucken i mål någon eller några gånger till?
Andra perioden blev riktigt jämn i alla avseenden. Efter 27-2 i skott i första blev det i stället bodenvinst 15-16 i andra.
Tredje perioden kändes längst av dem alla, men sanningen är att första avverkades på 31 minuter och både andra och tredje på vardera 32. Nu tog Huddinge bättre för sig igen, och skapade avsevärt mer i perioden igen. 12-3 till sist i skott, men fler mål blev det alltså inte. Sista dryga minuten tog Boden ut suveräne Ottosson ur målet, men det blev varken någon kvittering eller något 3-1 i tom bur.
Men vad gjorde det... tre poäng var bärgade, och Huddinges första play off-spel på sex år med dem...
Nu går färden till Nyköping på onsdag för en match som kanske kan avgöra om Huddinge kan bli etta eller tvåa. Men det blir svårt att göra något åt Sundsvall.
