Bra match inför storpublik
Visserligen färre i Björkängshallen än vad elitserietörstande Skellefteå brukar ha på säsongens första ispass, men med huddingemått mätt är 1.359 en riktigt fin siffra. Näst högsta på många år, det var ju faktiskt lite fler på premiären mot AIK i höstas (1.673).
Och Huddinge satte full fart direkt. Och efter bara 1.09 satt drömstarten, ett tidigt ledningsmål, bakom Johan Backlund. Huddinge fortsatte trumma på, men vad händer första gången Skellefteå tar sig in i zon och får iväg ett skott mot Janne? Jodå, 1-1 efter 3.01... suck.
Men första perioden kändes som Huddinges. Man stod upp rejält bra och hade varit värda ett nytt ledningsmål. Skellefteå var ett typiskt på papperet mycket bättre motstånd, när de väl var i zon var man orolig direkt. Men Janne gjorde det bra i mål efter det snöpliga debaclet med första pucken han fick på sig, och matchen artade sig att bli en riktig kvalrysare.
Skellefteå var hela tiden såpass mycket giftigare än Huddinge som de "ska" vara, men fick inte till det riktigt. Huddinge kom i ganska fina kontringar någon gång ibland, men fick inte heller till det.
Skotten i första slutade 9-6 till Huddinge, och Skellefteå käkade en del taggtråd och tog ett bastant grepp om händelserna i andra perioden. Nu kändes det som att ett ledningsmål för gästerna skulle komma när som helst...
Men tiden gick och Janne höll tätt. Och mot slutet av perioden fick även Huddinge lite att säga till om till sist, och skapade en del farligheter. Men nu var det Johan Backlunds tur att göra skäl för lönen. Andra slutade 0-0 efter 5-11 i skott.
Tredje började och nu kändes spelet jämnare. Men så gick det på ett så där typiskt sätt, när man möter ett betydligt bättre lag. Just när man tycker det egna laget har lyft sig och för tillfället känns snäppet närmare nästa mål än det där starka motståndet så kommer i stället en målchans med medföljande mål för det andra laget i stället, nästan lite ur tomma intet.
Och det kändes inte schysst, pucken erövrades vid egen blå i samband med en incident av ett sådant slag som en petig domare alla gånger hade kunnat välja att ta utvisning för, om det hade varit åt andra hållet. Och inte fullt fyra minuter senare hade vi för övrigt en riktigt hyperpetig huddingeutvisning, en helt vanlig schysst tackling från Calle Åslunds sida som kom att kallas "crosschecking" och renderade två minuter i utvisningsbåset.
Men i detta läge, när en skelleftespelare bråkade till sig pucken i egen zon från en huddingespelare så effektivt att SAIK kunde gå upp i anfall medan Huddinge var en man kort därför att den femte mannen låg kvar på isen i Skellefteås zon och hade duktigt ont, var det inget regelvidrigt alls. Skellefteå tog sig in i Huddinges zon i praktiken i spel fem mot fyra och föga förvånande satt strax pucken som för första gången gav gästerna ledningen. Det kändes inte sportsligt i det läget.
Strax innan den mycket märkliga, för att inte säga horribla, "crosschecking"-utvisningen på Calle Åslund, såg sedan Skellefteå till att verkligen få retroaktiv utdelning för slitet i andra perioden. Samme målskytt som senast, Johan Åkerman, smet fram på egen hand längs högra sargen och sköt ett larvigt slumpskott som helt idiotiskt överrumplade Janne och gick förbi honom och in i mål.
Den s k "ordningen" hade upprättats, Skellefteå hade den ledning de på papperet "borde" ha, och allt var "som det skulle". Vad idrott är härligt... Huddinge förtjänar ju verkligen revansch för allsvenskan finalen 1985/86, inte tal om annat, men lär väl få vänta på den... kanske 17 år till, då...
Även om det naturligtvis inte är över än. Skellefteå ska vinna en match till och har nu två chanser på sig att klara det på hemmaplan... jag blir rejält förvånad om de inte fixar det på första försöket på torsdag... men givetvis väldigt glad också, eftersom en teoretisk tredje avgörande match på lördag är en match jag kommer att kunna åka upp och se... och i så fall ska åka upp och se...
Med 3.23 kvar av matchen hade Fredrik Näsvall den dåliga smaken att protestera så kraftfullt mot en fullt rimlig tvåminutersutvisning att han fick först en tia och sedan en till. Huddinge tog omedelbart chansen att ta ut Janne ur målet, men gjorde i detta skede ett mycket dåligt power play och det var egentligen aldrig särskilt farligt framför Johan Backlund.
Skellefteå fick inte heller några riktigt skarpa lägen att peta in 4-1 i tom bur. I ett läge när man tagit sig in i zon och Huddinge kämpade för att freda målet sköt en skellefteåspelare klockrent i stolpen.
Huddinge tog sig än en gång in i zon, och till sist tog allt slut med en situation som påminde inte så lite om hur 1-2 gick till. Än en gång krävdes det ganska fult och oschysst spel av en skelleftespelare för att erövra och få med sig pucken och kunna lägga den i tom bur.
Slutsiffrorna 1-4 speglar naturligtvis den verkliga skillnaden mellan lagen, och totalt sett är det naturligtvis inga orättvisa siffror sett till matchbilden heller. Men 1-1 och 1-3 var riktiga skitmål, där det var en rejäl portion tur med i bilden att så enkla puckar letade sig i mål. Och 1-2 och 1-4 föregicks av ruffigt och fult förspel. Så särskilt schysst känns det inte som att det gick till.
Men visst. Siffrorna kan inte ses som orättvisa. Tyvärr. "Nya" Huddinge hade förtjänat lite framgång både den här veckan och nästa... men Skellefteå förtjänar å andra sidan en comeback i elitserien, och är ett av de lag jag skulle bli glad att få se ta det steget, till skillnad från ett eller annat av de övriga lag som spelade i Superallsvenskan...
Frågan är om man är starka nog att kunna ta det steget. Tveksamt kanske. Och rent teoretiskt kan ju Huddinge fortfarande vända det här. Men inte känns det troligt...
Hur som helst har det här varit en himla rolig säsong så här långt, och det var en jättefin lök på laxen att få uppleva åtminstone en play off-match i Björkängshallen i år. Det var många år sedan sist. Två mirakel i Skellefteå på torsdag och lördag kan möjligen ge oss en till om en vecka, men annars känns chanserna goda att vi kan få en minst lika rolig vårhalva av nästa säsong också, och då kanske vi kan nå ännu lite längre...
Den som lever får se!
