Arboga Army on tour, del 1
Här kommer en reseberättelse som handlar om Skellefteå-äventyret.
Bussresan upp
Vid niotiden på kvällen började supporterresan till nordliga breddgrader. En buss lastad med 41 glada Arbogafans. En 13 timmars färd mot kvalserien enligt mångas förhoppning. Halv ett på natten passerar vi Gävle medan Gladiatorerna spelas upp på videon. Längst bak i bussen trallar man IFK-ramsor. Resan har gått bra och stämningen är i topp. En halvtimme senare tar vi ett längre stopp på Hagsta Krog utanför Gävle. Stackars tanten som stod i serveringen såg lite orolig ut när 41 hungriga Bogasupportrar tågade in.
Halv nio på morgonen stannar vi i Umeå för en snabb frukost. Både klacken, Widda och båtbens-Håkan är på tårna. Widda får ett samtal från Lillen som undrar hur långt fansen hunnit. Nu är det endast 13 mil kvar. Kvart över tio så är vi framme vid vår slutdestination "Skellefteå".
I väntan på match
Vid halvfyratiden på eftermiddagen visade oss en vänlig Norrlandssjäl in oss i värmen då vi satt ute och väntade på att Hockeypuben skulle öppna. Före dess har vi vandrat runt på stan. Vi hittade ett fik med ström upp så att vi kunde koppla upp oss på nätet för att kolla forumet samtidigt som vi "läppjade" på varsin kaffe. Lite senare sprang vi på några Bogafans som hade hittat till en pizzeria som hette Monaco. Där satt de glada och samspråkade med några SAIK-fans. Efter att ha samspråkat lite och lyssnat på lite skön Bogasång så begav vi oss ut på jakt efter lite mat. Enligt vissa källor så var det några Bogafans som hade lyckats med bedriften att bli portad från ett badhus. De fick inte ens komma in och ta en dusch. Enligt andra uppgifter hade kontakten med Bodil återupptagits och glädjen var total när man kunde mötas. Vi blev tipsade om ett Thai-ställe där de serverade buffé. Väl där så möttes vi av ytterligare några Bogafans. "Boga, Bogafans överallt!".
Matchen
Ja, så blev det äntligen dags för match efter en lång sömnlös väntan. Bogaklacken var med ända från början och gjorde allt för att möta hemmaklacken som var bra mycket flera. Hallen var ganska välbesökt och enligt speakern var det 4261 betalande som hade kommit för att se matchen. IFK Arboga kom in och spelade bra i två minuter men sedan började det gå utför. Redan efter cirka tre minuter gjorde SAIK sitt första mål och inom loppet av tio minuter hade de gjort två till. Sedan rasade det bara utför, första perioden slutade med fem måls ledning för hemmalaget. IFK Arboga kom aldrig in i matchen. De gjorde precis som de inte får göra mot ett taggat SAIK. De gav mittzonen åt Skellefteå och kunde inte trycka ut dem i sarghörnen. Det spel som de lyckades så bra med hemma fanns inte en skymt av. När Skellefteå fick komma in lätt framför kassen så hade det Bohman det inte lätt. Väl framme framför mål gjorde de inga misstag. De väntade kallt ut målvakten och gjorde mål. Efter fyra mål bytte Arboga målvakt. Eklund fick komma in istället. Det berodde på att Bohman inte skulle gå ner sig mentalt. Även Eklund kämpade tappert men fick inte så mycket hjälp av backarna. Slutresultatet blev hela 10-2 till Skellefteå och hemmapubliken var i extas. Bogaklacken gav dock aldrig upp, utan fortsatte att sjunga. De insåg dock att det var omöjligt att överösta hemmaklacken som hade god hjälp av hemmapubliken. Istället försökte klacken sjunga med istället. I sista perioden rullade vågen runt på läktaren och glada SAIK-fans som vi pratade med var trevliga nog att inte håna oss utan började prata om returmötet. De tyckte det var roligt att vi hade tagit oss upp till Norrland för att heja på vårt lag. En frågade om vi kommer att bi kvar tills på söndag: självklart svarade vi! Vi har inte åkt så långt för att ge upp. Senare på presskonferensen så var det en ödmjuk Lennart Jansson som sa att de inte rådde på SAIK idag. MEN vi ger inte upp för det, på söndag är det helt andra förutsättningar och då ska vi ge dem en match.
Dagen efter
På morgonen när vi slog upp våra ögon så var det många som undrade om matchen igår endast var en hemsk mardröm. Tyvärr så insåg vi att det var sant då hotellets gäster och Bogafansen diskuterade gårdagens match vid frukosten. Efter frukosten så var det bara att slöa lite men redan kvart över ett var vi på gång igen. Bogafansen åkte till Isstadion för att se sina hjältar träna inför den avgörande matchen. Innan de hann in på isen så hann vi se ett knattelag slå ett bortalag med 15-0. Klacken gav småplirarna lite stöd och speakern hälsade arbogaklacken välkomna. Där stod klacken och viftade med flaggorna och sjöng "aldrig, aldrig ger vi upp". Widda, Fimpen och Putte var kalla och hälsade laget i bar överkropp. Laget verkade lugna och harmoniska under träningen och Bohman dansade för klacken. Vi tog en snabbintervju med Klintan och han sa att de ska ge Skellefteå en match imorgon. Ju längre vi orkar stå emot dem desto större chans har vi att ta dem. Ja, inget är omöjligt, och det är nog lite av det som präglar Bogaklacken.
Uppladdning inför det stora slaget
Den avgörande dagen med stort D. Förmiddagen ägnades åt att bygga upp förväntningar och ladda inför matchen. När vi låg på rummen och slöade efter frukosten kunde man då och då höra Bogasång från hotellet. När man stack ut huvudet ur fönstret så möttes man av en härlig syn. På rad stack rufsiga Bogafans ut sina huvuden och sjöng hejarklackramsor för full hals. Vid tvåtiden checkade vi ut ur rummen och åkte upp till Isstadium i Skellefteå. Till vissa supportras besvikelse så var Hockeypuben inte öppen på söndagen och man var tvungen att ladda upp i bussen, något som inte kunde stoppa Arboga Army. Vi gick till en vägkrog för att ge magen lite att arbete på och där möttes vi av två SAIK-fans som hade sin egen uppladdning inför matchen. De trodde om de flesta SAIK-fans att deras gulsvarta lag skulle vinna idag. Vi höll naturligtvis inte med och påpekade att det blåvita laget inte ger upp i första laget, utan vi ska visa dem vad Bogaborna går för. De, liksom andra SAIK-fans som vi träffat under dessa dagar, var djupt imponerade över att IFK Arboga kommit så här långt och visade sin uppskattning för supporterklacken som de gillade skarpt. Många var imponerade av klacken som "stöttade" laget trots att de inte visade vad de gick för i fredags. Vi svarade att "Bogaklacken sjunger alltid". Några namn som de nämnde med stor respekt var Misha och Semlan. Angående fredagens match så var det delade meningar bland Skellefteåborna. En del trodde att utskåpningen berodde på en naturlig klasskillnad mellan lagen. SAIK som är ett etablerat superallsvenskt lag och Arboga som legat i nedre tabellen under säsongen. Vi upplyste dem att skälet inte var att Arboga var ett dåligt lag utan vår placering snarare berodde på att vi oftast förlorat med uddamålförlust. Andra SAIK:are ansåg att Arboga måste vara bättre än de visade. De har t ex klarat att slå ut Bofors, något som de inte lyckats med. Så helt övertygade var de inte att det skulle bli en lika lätt seger för SAIK som i fredags. Även playoffspöket; att de under 13 år blivit utslagna i playoff 2 ligger i bakhuvudet. När vi sedan tillsammans med SAIK-fansen till Isstadion skiljdes vi åt med ett löfte från en av dem att skulle Arboga vinna skulle han skänka sin SAIK-tröja med autografer, något som han inte skulle göra med glädje.
Läs mer i del 2...
