Några tankar efter dagens utskåpning
Efter tre förluster och en oavgjord match fick AIK äntligen vinna en träningsmatch. Vad kan man egentligen dra för slutsatser efter 5-0 mot ärkerivalen DIF IF?
AIK fullkomligen krossade DIF IF inför mindre än 2000 själar på Hovet. Visserligen var resultatet smått fantastiskt men frågan är om inte spelet var det som gladde mest.
AIK var det bättre laget från första nedsläpp. Man hade en kompakt försvarsmur där alla jobbade för varandra samtidigt som spelvändningarna var snabbare än på mycket länge. Brithén vill att AIK ska spela en fartfylld anfallshockey och AIK såg verkligen ut som Modo gjorde under Brithéns tid i klubben. En snabb passning ur egen zon och sen full fart mot motståndarkassen.
DIF IF gick bort sig gång på gång bakom AIK:s mål och 2 mot 1-lägena duggade ett tag tätt mot stackars Rönnqvist i DIF:s mål.
AIK gjorde på det stora hela en felfri match där motståndarna inte tilläts skapa en enda riktigt het målchans samtidigt som de egna avsluten var både resoluta och välplacerade.
DIF IF saknade tre spelare (Björn Nord, Micke Johansson och Stefan Pettersson) men med tanke på hur tungt resten av laget såg ut undrar jag om de hade tillfört så mycket. DIF såg verkligen tröttkört ut. Måhända tränar de tuffare än AIK just nu och kanske satt lagets första träningsmatch fortfarande i benen (8-3 mot Saipa i torsdags) men så oinspirerade som vissa spelare såg ut att vara får man bara inte vara i ett derby, inte ens om det bara är en träningsmatch.
AIK har varit på is under en längre tid än DIF IF och dessutom hunnit med att spela fler träningsmatcher. Det är självklart ett skäl till att AIK kunde vinna mot ett DIF IF som egentligen bör vara ett bättre hockeylag. Men även om DIF IF var ovanligt bleka matchen igenom ska AIK:s insats inte föringas. Gnaget var bra idag, riktigt bra.
Det fanns en fart, vilja och glädje i laget som lovar mycket gott. T o m spelet i powerplay såg bra ut, för att inte tala om det i boxplay. Ola Nilsson var lugn i kassen och fick en enorm hjälp av resten av laget. Vem vet hur matchen slutat om inte Wallin slängt sig och räddat ett skott med bröstet när Ola var överspelad vid ställningen 0-0.
Det fanns en tanke bakom varenda passning, även om det blev lite väl plottrigt ibland. Många spelare orkade följa med upp i de snabba anfallen och junioren Frisk fick hänga två kassar i sin hemmapremiär.
I stort sett alla i laget förtjänar beröm för sin insats och även om ett par spelare såg lite tröga ut ibland bidrog de med en hel del viktiga passningar och brytningar.
Det största intrycket av matchen är glädjescenerna som Ola Nilsson och Naumov visade upp. Ola ljublade ordentligt vid varje mål och Naumov var i sjunde himlen efter sitt 2-0. Naumovs avslutning höll för övrigt högsta klass. Full speed mot mål, ett par snabba dragningar och sedan ett rappt handledsskott på Rönnqvist klubbsida. Kort och gott ett klassiskt ryskt sätt att göra mål.
Resultatet 5-0 inger förhoppningsvis ett rejält självförtroende och kanske får även en del "gamla" supportrar upp ögonen för hockeyn igen. Som laget spelade idag är grabbarna verkligen värda en större publik.
Men det underbara resultatet till trots är det alltså spelet och glädjen i laget som jag är mest nöjd med. Kan man behålla den här positiva känslan i laget hela säsongen så luktar det banne mig Elitserien om det här laget. "Full fart framåt" skanderade några djurgårdare i den andra perioden. Det var dock bara AIK som satte fart och fort gick det. Måtte det fortsätta såhär, åtminstone i de viktiga matcherna.
Ja just det ja, 5-0 mot ett skärgårdslag är egentligen riktigt uselt. Avgå Brithén!
Statistik:
Period 1 (1-0)
1 - 0 06:35 Andreas Frisk (Roger Rosén), spel sex mot fem
Skott: 11-8
Period 2 (2-0)
2 - 0 18:19 Dimitri Naumov
3 - 0 19:00 Andreas Frisk (Patrik Wallenberg)
Skott: 12-5
Period 3 (2-0)
4 - 0 01:14 Mattias Beck (Viktor Wallin)
5 - 0 12:44 Roger Rosén (Patrik Wallenberg, Mattias Beck)
Skott: 8-4
Skott, totalt: 31-17
Utvisningar, AIK: 5x2
Utvisningar, DIF IF: 7x2
Domare: Ulf Rönnmark
