Sorglig tillställning
Det fulast spelande laget fick hållas, och kunde med det störa det lag som försökte ägna sig åt spelet ishockey. Bedrövligt var ordet.
Huddinge började klart bäst och efter bara 1,23 klippte Anders Adler distinkt och snyggt in 1-0 och matchen såg ut att kunna bli en riktigt rolig tillställning för hemmapubliken.
Vissa element i umeåpubliken började tidigt skämma ut sig med så fula uttalanden att det snabbt kändes olustigt att höra deras tirader, och man kunde inte annat än hoppas att dessa osportsliga pajsare skulle få äta upp sin sturska kaxighet och få lomma hem från hallen utan några poäng denna afton. Men arenans fulaste trynen skulle denna kväll förunnas gå hem med ett ännu hjärtligare hånskratt på läpparna än när de kom. Det där är nog något man skulle lära av, sportslig och ödmjuk har man inget för att vara i längden...
Och hade domaren Micke Lindqvist visat en klar linje vad som gällde från start hade det nog blvit så. Men Björklöven fick nu hålla sig till sitt aggressiva fula spel och kunde sakta men säkert nöta ner Huddinge. Symptomatiskt nog för matchutvecklingen hittade domaren matchens första utvisning på en hemmaspelare, och så där skulle det komma att fortsätta. Bland annat åkte Jimmy Ahnelöv mystiskt ut (för slashing) i ett läge i sista perioden då Huddinge var en man mer och spelsituationen såg ut så att man inte trodde något annat än att det var en ytterligare lövenspelare som skulle ut.
Helt gripet ur luften kom väl inte Björklövens kvittering efter åtta minuter jämnt, men snopet var det. Inte tyckte då jag att det kändes som närmare 1-1 än 2-0 just då i alla fall, om man säger så.
Fortsättningen av matchen blev ett märkligt ställningskrig där Björklöven fick ta för sig på ett egendomligt hårdhänt och ruffigt sätt utan nämnvärda reaktioner från domaren. Det var svårt att inte känna att det klassiska lövet på deras bröst gav dem lite större rätt att tänja och böja inte så lite på reglerna...
Inte ens Stellan Jonsson spark i skrevet på Calle Åslund var någon omedelbart självklar utvisning, utan något som krävde en hel del diskussion att få Lindqvist att notera vad Jonsson faktiskt gjort och hur allvarligt det ändå borde bedömas.
Men så långt hade Huddinge redan hunnit börja tappa koncepten. Ju längre matchen gick, desto nervösare blev Huddinge och fick mindre och mindre att stämma. Redan i mitten av andra perioden gör man ett så klumpigt byte i spel fem mot fyra att man får ett lagstraff för för många spelare på plan. Tjusigt jobbat.
Och samma fadäs lyckas man upprepa en gång, när man tidigt i tredje får chansen i fem minuter när Stellan Jonsson visats av banan för sitt fula övergrepp. 1.14 in på det numerära överläget är man plötsligt snarare sju än sex utespelare. Ridå.
Björklöven hade nu ändå inte på något vis fått matchen dit man ville såpass totalt att man "ledde på poäng" och att det självklart var 1-2 som hängde i luften avsevärt mer än 2-1. Huddinge var ändå som allra uslast i andra perioden, då man länge och väl stod stilla på siffran ett skott på mål, men till sist jobbade ikapp sig till 3-6 i perioden.
I tredje stod man upp bättre och ledde hela tiden skottstatistiken, trots att det givna läget att avgöra matchen under Stellan Jonssons femma förvaltades så illa. Björklöven var onekligen precis som sägs i Huddinges officiella referat på HuddingeHockey.com "minst lika dåliga om inte sämre".
Avgörandet är så pinsamt uruselt att man kunde börjat gråta åt eländet. Med drygt tre minuter kvar får Huddinge en sista synnerligen rättmätig chans att avgöra tillställningen, och mitt under denna utvisningstid är plötsligt ett hjärnsläpp av sällan skådat slag ett faktum. Alla huddingespelare verkar åka och byta på en gång och med 2:20 kvar av matchen kan fullständigt omarkerade björklövenspelare ensamma med Janne skjuta segermålet. Sett till hela matchen givetvis synnerligen tveksamt om det kan kännas på något sätt rättvist.
Men man får försöka komma ihåg - och ständigt hålla i minnet - att det inte finns något som heter rättvisa när det gäller idrott. Något som naturligtvis slår åt alla håll på ett sätt, men som i vissa fall - som exempelvis inbördes statistik mellan två på måfå utvalda lag - kan slå blint åt ena hållet.
Huddinge har sådan statistik mot just Björklöven och därutöver mot framför allt Södertälje också - är motståndarna det bättre laget på plan vinner de rättvist, är det hyfsat jämnt och borde precis lika gärna kunna gå hur som helst så är det alltid eller de allra flesta gånger motståndarna som har det lilla avgörande extra flytet och vinner, och även många gånger då Huddinge är det något bättre eller rentav det klart bättre laget på plan har ändå motståndarna flytet att kunna spika igen i mål och själva göra de mål som krävs för att vinna också dessa matcher.
I gengäld hade vi lika mördande dominans själva mot Vita Hästen på sin tid. Men så gick de också i konkurs och försvann som regelbunden motståndare.
Nåja, livet går vidare. Huddinge har en gång på 15 försök knipit EN poäng borta mot Björklöven, och efter det här utfallet på hemmaplan tyder väl inte direkt någonting på att det skulle gå bättre än på länge borta, när det tvärtom gick sämre än på länge hemma. För två år sedan blev det 9-1 i matchen Björklöven-Huddinge, och i fjol blev det 9-2. Så man får väl vara glad om vi kan slippa tvåsiffrigt i den matchen i år, åtminstone...
