Mysko match gav två poäng
Efter 2,41 ledde Almtuna med 2-0. Men 2,20 in på förlängningen gav Niklas Flodin Huddinge ledningen för första gången på sitt första skott i matchen.
Det var en märklig match med många ansikten den fåtaliga publiken bjöds på i Björkängshallen på onsdagskvällen.
Almtuna fick en drömstart och hade 2-0 efter mindre än tre minuter. Men även matchens tredje egentliga avslut resulterade, och efter 4,01 var det åtminstone reducerat. Resten av perioden blev lite förryckt av utvisningar, mest på almtunaspelare. Båda lagen fredade sig väl i numerärt underläge, och några fler mål blev det inte i perioden. Perioden totalt sett mest Almtunas, men sett till de sammanlagt drygt fem minuter Huddinge fick spela med en man mer borde kanske även en kvittering kunnat förväntas. Nåja, 1-2 kändes rättvist.
Huddinge gick in i andra med halva tiden kvar av en almtunautvisning, men gästerna försvarade sig väl. Och kort efter att AIS blivit fulltaliga ökar man på till 3-1. Tvåmålsunderläge igen. Det kändes snöpligt, men var alls inte orättvist. Och värre kunde det sannerligen ha blivit, för direkt efter målet kom Almtuna i ett nytt anfall och var mycket nära att öka på än en gång. Men Niklas Warren, som efter den fina insatsen i Nyköping stod i huddingekassen från start för andra gången, klarade detta anfall fint.
Och Huddinge tog det hela på rätt sätt, och jobbade på. Och drygt fyra minuter efter 1-3-målet satt reduceringen till 2-3 när Henrik Johansson satte sin egen retur. Någon minut senare får Huddinge chansen i fem mot tre i 1,35, men spelet går alldeles för långsamt. Inga mål där, inte.
3-3 kommer i stället i spel fem mot fem flera minuter senare, när Johan Älgekrans bevisar hur lätt det trots allt kunde gå att göra mål. Högt över Niklas Sjölund lägger han in pucken, och äntligen är det kvitterat.
3.58 in på tredje tar Almtuna än en gång ledningen. AIS har vunnit i Björkängshallen vid tre tillfällen, och det är femton år sedan senaste tillfället (och 24 år sedan de två första, säsongen 79/80). Men denna kväll verkade man få börja inrikta sig på en senkommen repris, Almtuna kändes närmast segern och såg ut att ha goda chanser att säkra tre poäng.
Då händer det som inte får hända, en almtuna- och en huddingespelare åker på Niklas Sjölund i AIS-målet, som just böjer sig ner mot pucken, och det känns riktigt obehagligt under bortåt tio minuter med Sjölund liggandes mycket stilla på isen, tills han bärs ut på bår med stödkrage. In kommer i stället Hampus Knutsson, som absolut inte ska lastas för den fortsatta matchutvecklingen.
Almtuna fortsätter nämligen i huvudsak att föra matchen, och det är en oväntad kontring under en huddingeutvisning, alltså med en man mindre på plan, som till hemmapublikens stora glädje resulterar i kvitteringen till 4-4. Nu ska det nog åtminstone inte bli tre poäng till Almtuna denna kväll i alla fall...
Och kanske ingen alls, efter kvitteringen ligger Huddinge på ganska hårt för ett segermål redan under ordinarie tid. Denna press leder också till en almtunautvisning med 22 sekunder kvar av matchtiden, men 4-4 står sig vid full tid.
Huddinge inleder alltså förlängningen med en man mer, och har ett någorlunda tryck mot Knutsson även om det bara avlossas ett skott under den perioden. Ett skott blir det även från Almtunas Andreas Nykvist i en kontring mot slutet av utvisningen. Strax efter blir en almtunaback kvällens store otursgubbe när man ska starta ett anfall efter en huddingeattack. Almtunaspelaren får ett felskär och dråsar omkull, och Niklas Flodin som är bara ett skär ifrån honom vänder snabbt, nappar åt sig pucken och sätter avgörande 5-4 bakom Knutsson efter 2,20.
Två poäng kändes definitivt som en seger denna kväll, med såpass mycken almtunadominans. Att AIS åtminstone inte gick helt poänglösa av banan känns inte mer än rätt. Tre poäng hade behövts för att gå upp på samma poäng som Uppsalas stolthet, och man skulle väl spontant ha trott att redan de två vi tog borde ha kunnat räcka för att gå om Teg. Men Umeås second string skrällde mot Piteå, så Huddinge ligger kvar på näst sista plats.
Men nu har väl klättringen börjat...?
