Elitlicens äntligen
Elitlicensen är nu äntligen på väg, och hårda krav kommer äntligen att ställas på klubbarna i de högsta serierna. Vad var det då som fick svensk hockey att spåra ur?
Ja, det var väl onekligen så att Percy Nilsson satte en helt ny standard för vad svensk ishockey skulle handla om när han tryckte in miljoners miljoner i Malmö och kunde göra ett elitserielag av vad som oftast hade varit ett ganska medelmåttigt division 1-lag. I och med att det råkade finnas i landets tredje största stad så gick det ju att locka publik när det började hända något.
Det var inte den första stora spektakulära värvarhistorien - men den första som faktiskt bar frukt och nådde målet. Vi vet ju alla annars hur Örebros beryktade "miljonkedja" 1979 var vad som fick "kexlagets" ekonomi att kantra på ett sätt man egentligen aldrig riktigt hämtade sig från - men å andra sidan klarade sig undan konkurs ända till säsongen 1998/99.
Och tydligen var det i Skåne de nya takterna slog an bäst. Rögle nappade snabbt på den nya stilen. Laget tog banklån för att gå upp... och lyckades... Sedan följde bara fler och fler, och efter det har desto fler satsningar gått åt helsike också. Och då blir jag alltid lika glad.
Hade elitlicens införts benhårt någon gång under början av 90-talet så att bara klubbar med balanserad budget och utan värvningar för en enda krona som man inte ägde än skulle få spela i Elitserien och division 1, så tror jag nästan att Huddinge hade hört till de tolv klubbar man hade kunnat hitta som hade haft rätt till en plats i elitserien.
Okej. Riktigt så illa var det nog inte. Men inte långt ifrån. När det var som sämst tror inte jag att mer än sex eller sju av elitseriens tolv lag, och 15, 16 av de 40 division 1-lagen bedrev sin verksamhet för egna pengar. Resten av elitklubbarna hade inte på något sätt ekonomisk täckning för sin verksamhet utan spelade på kredit, på andras bekostnad. Klubbar man värvat från men inte betalat än, skattemyndigheterna för att man ägnade sig åt svarta affärer, fordringsägare man fått ut varor och tjänster av i förskott och sedan inte kunde betala osv.
Och det värsta är att så många av alla de klubbarna i så hög grad har räddats av kommunen och/eller av lokalbefolkningen när sedan smällen varit nära. "Hjälp oss, hjälp oss, det är så synd om oss..." Javisst, jättesynd... Räknar man bort alla lag före Huddinge i norra allsvenskan just idag som har något i den stilen i sitt förflutna, så skulle väl HIK hastigt och lustigt vara på superallsvensk plats. Det tycker jag säger väldigt mycket om den sjuka hockeyn.
Detta var den ekonomiska tjurrusning som Percys Mif fr o m 1988 och banklåne-Rögle 1992 drog igång. Massor av mindre nogräknade klubbar trodde genast att alla kunde göra samma sak, och så kunde man dra in pengarna när man väl hade gått upp i Elitserien.
Och att seriespelet 1991/92 med facit i hand mest avgjordes av vilken någorlunda stark division 1-klubb som hade bäst kontakt med sina lokala banker har väl inte särskilt mycket med sporten ishockey att göra?
Ingen annan idrottsledare hade dittills någonsin tänkt den tanken. Men det var förstås skillnaden. Det som hände i början av 90-talet var ju att de genuina idrottsledarna började trängas undan i klubbstyrelserna av företagsfolk som inte såg på klubbarna med klubbögon och saknade känsla för idrottens värden.
Huddinge och Mora är väl i princip de klubbar som år efter år efter år efter år efter år av egen kraft, med de spelare man hade råd med för de pengar man faktiskt ägde, räckte till att vara bland de åtta som gick till allsvenskan och höll sig långt framme i kval och play off. Men alltid trängdes undan på vägen fram till det hägrande målet av klubbar som tagit sig till samma nivå i seriesystemet genom vad Huddinges nuvarande ordförande Sonny Lundwall väldigt träffande kallar ekonomisk doping.
Bengt "Nicke" Nilsson sade väldigt roligt efter några år när konkurserna började komma att "jag trodde vi var tokiga i Huddinge som kunde ha så mycket mindre pengar att röra oss med än alla andra division 1-klubbar - nu kan jag andas ut, nu förstår jag att de andra inte heller hade de pengarna".
Nåja. Säga vad man vill, men det är klart, hade det inte funnits sådan där ekonomisk doping med i bilden de allra sista åren även en menlös förortsklubb i Stockholm faktiskt hade kunnat gå upp, så är jag tämligen övertygad om att Huddinge hade nått elitserien. Med egna medel.
Till skillnad från många andra som har kunnat det med konstgjorda medel. Malmö som "råkade" välja en stormrik byggmästare som ordförande och Rögle som hade en kaxig styrelse som var våghalsig och dumdristig nog att gå och sätta hela klubbens existens på spel med en satsning för lånade pengar som hade satt hela klubben på pottan om det inte hade blivit elitserien direkt.
Svensk ishockey har i slutändan förlorat oändligt mycket mer än man vunnit på de två klubbarnas framgångar, för det var där vi fick in den mentalitet som lurat fartblinda ledare att köra så sorgligt många klubbar i fördärvet sedan dess. Örebro IK, både Falu IF och några år senare Team Falun med tydligen i stort sett samma styrelse, Team Boro, Vita Hästen, Västerås, Lidingö, Husum, Mölndal... frågan är bara hur många klubbar jag glömde nu.
Huddinge är förmodligen den enskilda klubb som förlorat absolut mest på att denna mentalitet gjorde sitt intåg i svensk hockey. Typ åtminstone en enda säsong i elitserien. Man kanske hade åkt ur direkt, men hade sannerligen varit värda att få lyckas någon gång. Och hade spelet om att nå en elitserieplats aldrig slutat gå ärligt och riktigt till hela vägen hade det med största sannolikhet lyckats. Något av de riktigt fina åren. Eller kanske snarare tvärtom, just något sådant år som vi inte ens gick särskilt bra "i verkligheten".
Nästa år får vi elitlicensen. Alla klubbar i de två högsta divisionerna kommer nu tvingas att alltid ha en ekonomi som tål dagsljus. Att sådana bitar i såpass många år inte ansågs särskilt viktigt från officiellt håll har utan tvekan lurat i varje fall en gammal tidigare toppklubb i gamla ettan på att någon gång nå elitserien. Dessutom en klubb som i den nya tidens hockey realistiskt sett aldrig kommer att nå elitserien i framtiden. Så sorgligt är det.
Men icke förty - inte en dag för tidigt! Välkommen, elitlicensen!
