15 års väntan över för AIS
Ett småfult spel på gränsen till det rejält fula, men en förbluffande enögd domare som hittade desto fler utvisningar på ett Huddinge som ansträngde sig att visa att man inte ville ta efter Almtunas spelstil, men inget hade för det... skänkte Almtuna klubbens första bortaseger mot Huddinge sedan hösten 1988.
Under många möten på senare år har väl Almtuna sakta men säkert samlat ihop till att någon gång vinna här. Och man var väl antagligen värda det idag egentligen. Man har ett tyngre och uppenbarligen avsevärt mer vägvinnande spel. Inte minst i den bemärkelsen att man framför allt kan spela klart på, och stundtals helt klart över, gränsen till det oschyssta - på ett smart sätt som domaren inte märker...
...medan Huddinge helt saknar den förmågan att begå regelvidrigheterna "i smyg" - och har väl också dessvärre helt enkelt för många spelare som inte klarar den där gränsdragningen att "nu tog inte domaren utvisning, då är det överspelat och jag måste glömma det, för då kan det bli bara jag som åker ut i stället". Vi hade en rejält frapperande sådan situation i matchen, där en almtunaspelare irriterade Sjödell Wiklander rejält, och det högst uppenbart kunde ha blivit en utvisning på den AIS-aren - men inte blev det. Avblåsning följde, och i nästa byte hugger Sjödell tillbaks, och nu har vi förstås den utvisningen.
Som dessutom lurar Huddinge på spel fem mot fyra tjugo sekunder senare, när Jimmy Ahnelöv skulle komma in på plan igen (han satt utvisad två minuter och Almtunas Andreas Udd fyra). Och som lök på laxen kommer Almtunas 1-1, som över huvud taget tar AIS in i matchen, i detta 4 mot 4-spel.
Så långt kändes det inte alls som Almtunas match utan som att Huddinges 1-0 var i underkant.
Men man får förstås inte stirra sig blind på domarnivån, man måste ha professionaliteten att spela sitt eget spel ändå. Men med skillnaden i spelstil idag hade det nog aldrig räckt. Almtuna hade den grundläggande förmågan att ligga så där på gränsen, och mot just Huddinge gav det det resultatet att man fick Huddinge extra frustrerade över allt sådant som man känner att "vafan får de inte utvisning för det där för" och så vidare. Plus att Niklas Sjölund gjorde det bra i mål. Honom ska man kanske sura mer över än om domaren...
Andra började med intensiv huddingepress för att återta ledningen. Almtuna fredar sig med alla till buds stående medel, utvisningarna kunde ha haglat, men gjorde det inte. Däremot kunde Johan Älgekrans åka ut för en billig hooking. Mitt i huddingepressen kommer två kontringar från Almtuna som punkterar perioden, och med facit i hand också matchen. Den första utmynnar i ett straffslag, som Fredrik Zetterling - vem annars - kommer på tok för långt ifrån mål, men ändå visar enorm klass och tråcklar in i mål. Strålande. 1-2 i detta läge kändes minst sagt orättvist.
En knapp minut senare kom en förhoppning att Kotevski kommit in i matchen, två minuter på Fredrik Abrahamsson, men Almtuna fortsätter bita ifrån, och när man efter 8,15 startar ett rejält slagsmål vågar inte Kotevski något annat än lika många ut för båda sidor.
Ytterligare bortåt en minut senare, när Abrahamssons tvåa är över och det åter är spel fem mot fem prövar Magnus Tenggren ett skott från blå, som tar rakt på Abrahamsson som startar ännu en kontringsvåg med en medkombattant med sig. Men Abrahamsson skjuter själv, och givetvis så välriktat att vi har 1-3. Sanslöst. Målet är Almtunas första skott på mål under spelets gång i denna period. Zetterlings straffmål och detta mål är sedan länge och väl Almtunas enda skott i hela perioden. Det är vid ställningen 7-2 i skott som jag rätt osäker väljer att kreditera Johan Agu Almtunas tredje skott i perioden. Att slippa ha målen som de enda skotten får väga främst. Men möjligen sköt Almtuna aldrig några 14 skott under matchen, utan blott 13...
Almtuna har fått matchen dit de vill och Niklas Sjölund visar fortsättningsvis rejäl klass i mål. Exakt tretton minuter in på sista perioden kommer äntligen en reducering och man kan börja hoppas att laget som har mest spel ska kunna få poäng också, mot ett lag som man ju faktiskt har en urgammal tradition att försvara att inte gå och förlora mot på hemmaplan. Men strax efter kommer även nu mest något av en kontringsattack och Daniel Wessner ökar på till 4-2. Huddinge fortsätter försöka trumma på, men nervositeten är påtaglig och felpassen många. Axtilius lämnar kassen med 1,27 kvar, men det är egentligen aldrig nära någon mer reducering. Tror inte det var mer än tre skott på mål under den avslutande stunden utan Janne i mål.
Det är bara att gratulera Almtuna till en seger här i Björkängshallen till sist, och en bonuspinne extra vid nystarten efter jul. Men det känns sannerligen surt denna dag, rättvist i den bemärkelsen att man hade det mesta och bästa av själva spelet var det inte!
