Samma gamla visa...
Bortaseger som knappast kan kännas helt rättvis - man är van vid det mot det här motståndet på hemmaplan, och orkar inte direkt hetsa upp sig längre... och den här gången var det också långt ifrån lika orättvist som många tidigare gånger...
Så mycket kan åtminstone sägas att Huddinge hade avsevärt mycket mer spel i Björklövens zon än Löven hade i Huddinges matchen igenom. Men ju längre ställningen 1-1 stod sig, desto mer började man inse att "självklart kommer Björklöven att slumpa in ett 1-2 och vinna på det" - och det slog in som vanligt.
Någon alldeles bländande orättvis lövenseger var det förvisso inte denna gång - men nog borde det vara såpass mycket måtta på hur evigt flyt umeålaget alltid ska ha just i Huddinge att det spelmässigt något bättre hemmalaget kunde fått utdelning på övertaget denna gång, efter ack så många stundtals rejält orättvisa debacle man haft mot samma lag förr om åren?
Matchen var periodvis någorlunda jämn, vissa perioder hade Björklöven rejält vassa lägen när de väl blixtrade till och dök upp i Huddinges zon, men missade. Och den något övervägande delen av tiden härjade Huddinge på förvånansvärt piggt - med tanke på det stora antalet viktiga, "namnkunniga", spelare som var skadade för dagen och inte spelade - i Björklövens zon.
På det viset var matchen i någon mån rätt lik bodenmatchen på fredagen. Någorlunda jämn i första perioden, relativt klar huddingedominans i andra - men denna gång mer lik sådana matcher då Huddinge haft stor dominans, men inte förmått utnyttja sina lägen... dvs Björklöven klipper till och gör 1-2 i stället.
Nåväl, vi glömmer den här matchen och räknar med repris på höstens resultat under våren, dvs förlust hemma mot Björklöven men vinst borta. Den här gången kommer vi att vara än mer värda att knipa alla tre poängen!
