Gammal tradition höll i sig
Efter två raka trepoängare till Huddinge var vi tillbaks vid gamla takter mellan HIK och NH - oavgjort vid full tid.
Nyförvärvet Daniel Rafner kunde fått en flygande start och blivit matchhjälte direkt, när han hade chansen att avgöra straffläggningen till Huddinges fördel i den sista ordinarie straffen. Han sköt dock rakt på Micke Törnqvist och ställningen blev därmed oavgjord efter de tre inledande straffarna. Miikka Männikkö satte sedan NH:s första "sudden-straff" och Johan Älgekrans missade. Dubbelt synd eftersom just "Älgen" hade gett Huddinge ledningen i straffläggningens första omgång.
Första perioden var relativt jämn, om än med kanske någon övervikt för gästerna. Även om Huddinge kom till skott lite mer, 9-8 i skott i en mållös förstaperiod.
Huddinge fick inleda andraperioden med en man mer, och två sekunder efter att Santeri Immonen kommit in igen satt 1-0. Efter målet följde ännu en av dessa många perioder denna säsong med stort puckinnehav och spelövertag som sannerligen hade förtjänat ett bättre öde. Huddinges oskärpa att utnyttja dylika matchsituationer har varit kostsam den här säsongen, inte tal om annat. Och samma visa blev det förstås i kväll, med ett par kassar under de perioder spelet såg ut så hade Huddinge rätt givet knipit tre poäng.
Nu kunde i stället NH ta ledningen vid två tillfällen då det sannerligen inte hade känts som att de låg närmast att göra nästa mål, någon av gångerna. Men Huddinge kunde åtminstone kvittera bägge gångerna, första gången dessutom bara sexton sekunder efter gästernas ledningsmål.
Då är vi inne i tredje perioden. En period som definitivt i mitt tycke kändes mest som Huddinges. Nyköpings båda ledningsmål kom näst intill vid de två tillfällen man över huvud taget var i Huddinges zon, höll jag nästan på att säga. Men det är naturligtvis inte riktigt sant. Huddinge-spelarna kunde också vara riktigt pinsamt darriga vid en del tillfällen och bränna bra lägen i Nyköpings zon, och för att inte tala om de bjudningar i egen zon som förekom. Inte minst Jannes hemska miss när Miikka Männikö kunde skyffla in returen på Santeri Immonens skott, när NH tog ledningen med 3-2 efter knappt halva tredje perioden. Det kändes oerhört snöpligt och för att inte säga oförtjänt, sett till matchbilden just då.
Men sett till matchen i sin helhet kan jag inte kalla resultatet orättvist, oavgjort vid full tid var definitivt ett resultat båda lagen kunde vara i stort sett lika nöjda med, och var bonuspoängen ska hamna, speciellt när det går ända till straffläggning, är ju ett rent lotteri, och där har Huddinge haft anmärkningsvärd tur genom åren och det var nog inte mer än rätt att gästerna drog det längsta strået den här gången.
Någon klättring ända upp till play off-plats kan väl Huddinge sannolikt glömma, då måste man utnyttja de spelövertag man har och inte bjussa motståndet på deras mål såpass som idag. Dagens match kunde ha vunnits med bättre skärpa, och den skärpan saknades. Det är bara att gratulera NH som utan att direkt förta sig kunde knipa två av tre poäng. Och enligt tabellen - som knappast ljuger - är de ändå ett bra mycket bättre lag, så det är inte mycket att säga om det här resultatet...
