Liket lever...
Undertecknad kände sig inte alltför optimistisk inför säsongens sjätte och sista möte med Almtuna, som tagit poäng i fyra av fem tidigare möten. Men denna kväll hade Huddinge lärt sin läxa!
Matchen hann knappt börja förrän Jimmy Ahnelöv hade gett Huddinge ledningen. En avsevärt bättre matchöppning än senast i Uppsala, minst sagt. Och det bådade ju gott inför fortsättningen. Och den fortsättningen blev lyckad med huddingeögon. Första perioden blev väl så jämn, Almtuna låg kanske på snäppet mer och kunde mycket väl ha spräckt Jannes nolla, men han var mannen för dagen - gjorde en hel del riktigt fina räddningar och dessutom spelade han fram till Huddinges femte och avslutande mål.
I mitten av perioden spelade Huddinge i power play. Mitt i detta tappar man det numerära överläget när en almtunaspelare kan slå av en huddingehjälm, och den hjälmlöse måste skrinna av planen, men pucken hamnar ändå i en röra där Jimmy Wendel blir sist på pucken som ramlar in och ger Huddinge 2-0.
2-0 står sig perioden ut, och det kan kanske diskuteras om det var helt rättvisande så långt. Almtuna vinner skotten med 10-13 och kändes vassa.
Andra perioden börjar som den första, ett tu tre står det 3-0 och matchen känns nästan avgjord...? Kanske inte ändå, Tobias Gabrielsson prickskytter snyggt in en reducering någon minut senare, en riktigt häftig rökare från blå.
Matchen står sedan och väger några minuter, och Almtuna har skjutit klart mest - när plötsligt Rådlund, Falk och Pilö kommer i en anfallsvåg som resulterar i 4-1 till Huddinge. Detta är Huddinges tredje skott på mål i perioden och alltså andra målet. Almtuna hade skjutit sju eller åtta, så här kan man tala om effektivitet. Strax efter målet tog också AIS time out.
Men när sedan Janne Axtilius spelar fram till Strandfeldt och Sjödell Wiklander och får andraassisten på "Sjöddas" 5-1 jämnt fem minuter senare känns matchen avgjord. AIS vinner skotten även nu, 9-10.
Tredje perioden blir mest en expeditionsaffär där Huddinge bevakar sin ledning och det känns nästan lite oväntat när periodens enda mål faller. Fredrik Abrahamsson smiter upp på högerkanten och skjuter från nära håll - en eloge till ALmtuna för matchens kanske två snyggaste mål. Då var det otroligt skönt att de målen bara var reduceringar av stora huddingeledningar.
5-2 till sist var väl inte riktigt vad många av oss hade väntat, men fruktansvärt välkommet och passande nog slog också Nyköping Vallentuna, så att vi fick tre poängs andrum tills vidare... skönt!
